”Jag får så dåligt samvete när jag märker hur morgonpigg du är.” Så löd en kommentar jag läste på ett ställe. Kommentaren fick det att hetta till hos mig. Dåligt samvete för att jag inte är morgonpigg? Dåligt samvete för sin personlighet? Absolut inte! Jag funderade vidare. Hur skuldbeläggande är vår kultur? Det verkar vara så mycket jag ska ha dåligt samvete för. Att jag inte har en inredning som skulle platsa i vilken glassig tidning som helst, att jag inte tränar sju dagar i veckan, att jag inte lyckas få till stånd några delikata rätter att ta bild på och publicera i sociala medier. Att jag inte ... Listan på förväntningar och krav, både egna och andras, verkliga och inbillade, kan göras hur lång som helst.
Varifrån kommer allt detta skuldbeläggande och de dåliga samvetena för så triviala saker? Kan det bottna i att vi av en eller annan orsak inte tror oss vara älskade, inte duga? En känsla som skrämmande ofta bygger på erfarenhet från de mest skilda sammanhang.
Om vi sammanfattar den kristna tron i en enda mening kan vi kort säga: Gud älskar dig. Eller som Johannesevangeliet uttrycker det: Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv. (Johannes 3:16) Gud älskar oss. Därför får och kan vi älska oss själva och veta att vi duger och är värda att älskas och bli respekterade. Den kärleken är motsatsen till en egoistisk självupptagenhet. Den sunda kärleken till mig själv föder också kärlek till och respekt för mina medmänniskor utan åtskillnad.
Maria är medlem i Petrus församling och jobbar på Kyrkans central för det svenska arbetet.
I dag gläds hon över att tillhöra en kyrka och församling där det finns rum för olikheter och olika sätt att ge uttryck för sin tro.
Hennes tips: Besök en gudstjänst i en kyrka nära dig!
Hennes kalenderglimt Välkommen till Kyrkans monter (6M58) på Helsingfors bokmässa. Det bjuds på kyrkkaffe och fina scenprogram.
