Hon är frivillig i Matteus församling och hjälper också till att koordinera frivilligverksamheten.
Matteus församling har nyss inlett vidareutbildning av frivilliga gudstjänstdiakoner.
Utbildningen i sig är inte ny, men situationen de frivilliga befinner sig i är en annan i dag än för ett tag sedan. Det här beror både på resursbrister och förändringar i församlingsverksamheten. I stället för att anställa en ny ordinarie vaktmästare sköts uppgifterna inför gudstjänsterna med dels timanställda vaktmästare, dels frivilliga gudstjänstdiakoner.
Matteus församling har ett trettiotal frivilliga gudstjänstdiakoner på sina listor. Av dem samlas cirka sju regelbundet och utser en ansvarsperson för varje mässa.
– Gudstjänstdiakoner kan förutom uppgifter under själva mässan, såsom att samla in kollekt, läsa texter och assistera vid nattvarden, ta ett större ansvar för de praktiska göromålen. De kan exempelvis hjälpa till att ställa i ordning gudstjänstlokalen före och efter en mässa eller hjälpa till i köket.
Det tar sin tid att hitta nya former.
– Vi prövar oss fram. Utbildning är viktigt för att frivilliga ska kunna jobba effektivt inom församlingen och få veta vad de kan och får göra. Både juridiska aspekter och försäkringsfrågor är en del av det hela.
Förankring
– Det viktigaste att utgå ifrån är att frivilligverksamhet måste förankras bland de församlingsanställda för att fungera. Utan en ansvarig anställd svalnar verksamheten och människor faller bort.
Många församlingar befinner sig i en situation då frivilligarbete verkligen skulle behövas, på grund av minskade resurser och överbelastad personal.
– Utmaningen är att de anställda borde ha tid att starta, stöda och följa upp frivilligarbetet.
Olika åsikter
– Vissa församlingsmedlemmar tycker att prästen ska ta hand om alla uppgifter i högmässan medan andra tycker om att lekmän är med. Det är helt normalt att åsikterna är delade.
Grunden för allt frivilligarbete i församlingen är bönen, anser Annica Söderström.
– Det är i bönen vi bereder allt arbete. Och vi gör ju inte det här för oss själva och inte för Kyrkostyrelsen, utan för våra medmänniskor.
