Vem har råd att bo i Helsingfors? Var är den bästa platsen för våra åldringar? Hur ska vi ge alla barn möjlighet till hobbyer? De frågorna ställde diakoniarbetare i Helsingfors åtta kandidater i vårens kommunalval.
– Diakoni är att mötas och att lyssna, att diskutera och gå bredvid när livet är tungt. Men det är också påverkansarbete, att vara en röst för de som inte annars hörs, säger Kirsi Rantala, ledare för diakoniarbetet i Helsingfors samfällighet.
Varje år möter diakoniarbetarna tusentals människor i olika livssituationer. Bland de problem de stöter på i sitt dagliga arbete hade de valt att lyfta fram tre: äldreomsorgen, boende, samt fattigdom bland barnfamiljer.
Hemma bäst?
På videoskärmen berättar Eila, 90 år, att hon bor ensam och inte själv kan röra sig utanför sin lägenhet. Hon önskar sig en plats vid ett serviceboende, men har inte fått någon.
– Jag vill inte klaga, men sanningen är den: Helsingfors har glömt sina åldringar.
Elina Leppihalme och Anja Ollila presenterar siffrorna. I Helsingfors bor 13 000 människor äldre än 85. År 2030 är de femtio procent fler.
Diakoniarbetarna är oroliga för de äldre som bor hemma, eftersom hemservicen har brist på personal. Besöken blir korta och svarar enbart på fysiska behov. Deras lösningsförslag är att se till att det finns tillräckligt med yrkesskickliga vårdare, fler olika boendemöjligheter för äldre, samt att staden och tredje sektorn förenar sina krafter.
– Hur ska ni främja äldreomsorgen så att den motsvarar behoven? frågar de kommunalvalskandidaterna.
– Det finns stora problem, men de är inte samma för alla. Jag tror vi kan lösa en del med gemensamt boende, en del med till exempel frivilliga vänner, säger Anna Munsterhjelm (Saml).
– Jag kommer raka vägen från klassrummet där vi talade om hur hemservicen byggts upp i Nordsjö, säger Tuulikki Vuorinen (KD) som är lärare inom social- och hälsovårdsområdet.
Hon berömmer projektet där man minskat vårdarnas arbetsbörda och fått mer tid för åldringarna genom att göra om arbetstiderna och flytta icke-brådskande besök från rusningstiderna.
Maria Ohisalo (Gröna) blickar utomlands och nämner både korridorboenden och studerande som bor billigt på äldreboenden, i utbyte mot att de tillbringar tid med de äldre.
– Det berör också andra än äldre, till exempel rörelsehindrade.
Lotta Keskinen (SFP) kopplar till diskussionen om den allmänna militärtjänstgöringen och föreslår att en civiltjänstgöring för alla också kunde bidra till att lösa problemen med för lite personal i hemservicen och ensamhet bland de äldre.
– Vi har alla ett ansvar att ta hand om våra äldre. Vi är inte så bra på det i Finland, här kunde vi se oss själva i spegeln, säger Pia Kopra (Sannf).
Höga hyror ett problem
Att bo i Helsingfors blir allt dyrare. Varje år har diakoniarbetarna över 12 000 klientkontakter som rör ekonomiska frågor. År 2015 spenderade staden över 2,2 miljoner av utkomststödet på hyresbetalningar.
– Vi måste gå från att släcka bränder till att förebygga problemen, säger Ulla Hännikäinen och Anna Hästö som presenterar diakoniarbetarnas lösningsförslag: I socialarbetet ska fokus ligga på att utveckla människors ekonomiska färdigheter och kontroll över sitt liv. Tillgången till boenderådgivning ska förbättras och tröskeln till den hållas låg.
– Tanken med att flytta utkomststödet från kommunerna till Folkpensionsanstalten var ju att frigöra socialarbetarnas resurser. Vi måste hålla fast vid att det ska finnas tid att möta män-niskor och skapa relationer, säger Ohisalo. Den största faktorn är ändå bostadspolitiken.
Om utbudet var större skulle hyrorna sjunka.
– Om vi håller fast vid de planer som finns kommer det att byggas nya bostäder i Helsingfors, säger Tarja Kantola (SDP).
Liksom de andra kandidaterna påpekar Timo Laaninen (C) att det är systematiska problem som gör boendet dyrt. Hyresvärdarna vet att de kan höja hyran eftersom de får in en del av dem från bostadsstöd.
– Min personliga åsikt är att vi borde få till ett hyrestak. Det hjälper inte att bygga fler dyra bostäder, det hindrar närvårdare och andra lågavlönade från att bo och jobba här, säger Sirkku Ingervo (VF). Vi måste begränsa strävan efter vinst.
– Att hyrorna är så höga beror på ägarnas girighet, säger Kopra.
Hon föreslår en hyresbroms och vill att systemet för stadens ARA-bostäder förändras.
– I akuta situationer kunde kyrkan ordna nödinkvartering.
Hobbyer mot marginalisering
Var tionde barnfamilj i Finland är fattig. Fritidssysselsättningar och hobbyer kunde motverka utslagning och marginalisering och problem senare i livet. Men när musiklektioner eller lagsport kan kosta över 1000 euro per år är det många familjer som inte har råd med hobbyer.
Diakoniarbetarna Nina Klemmt och Pinja Niemi föreslår hobbysedlar för barnfamiljer, fler gratisklubbar efter skoldagen och att föreningar kunde få gratisturer i skolornas gymnastiksalar.
Förslagen får starkt medhåll från kandidaterna. De flesta i panelen tycker att hobbysedeln är en utmärkt idé.
– Barn behöver något annat att göra efter skoldagen, om det är jobbigt hemma. I en hobby får de lära sig saker och utvecklas. Mer klubbverksamhet är också en bra idé, dagen blir lång om föräldrarna jobbar, säger Keskinen.
