Jag vill! Tvååringen visar tydligt att han vill hjälpa till i köket. Föräldrarna låter honom. Det skulle förstås gå mycket snabbare och enklare om de skulle sköta allt själva, men de älskar sitt barn. De vill att han ska få vara delaktig, lära sig och känna sig duktig.
Tvååringen gör så gott han kan och föräldrarna berömmer honom. Om mjölktetran stjälper eller mjölpåsen faller i golvet, tröstar de och säger att de ska städa upp tillsammans. Ifall ett äldre syskon är med kan det hända att tvååringen kastar sig på golvet och vrålar av indignation över att han inte får använda vassa kniven, fast syskonet får. När han lugnar sig, tröstar föräldrarna honom och säger att han får göra annat som är lika viktigt.
Sedan då allt är klart och de sitter vid bordet, får barnet mera beröm för hur duktig han har varit. Egentligen skulle salladen ha sett snyggare ut eller såsen blivit mindre klimpig om de vuxna hade gjort den själva, men de berömmer barnet ändå. De säger hur fint det blir när han är med.
Tvååringen får vara med i köket och får beröm, fast det egentligen blir mera besvär, därför att föräldrarna älskar honom. Tänk om köket är världen vi lever i, föräldern är Gud och vi är tvååringarna som vill hjälpa till?
Maria är församlingspastor i Johannes församling.
I dag tänker hon på hur viktigt det är att stå upp för kärlek och medmänsklighet.
Hennes tips är att visa någon uppskattning i dag.
Hennes kalenderglimt är att ta en stund för att besöka ”Right to live-demonstrationen” i Helsingfors centrum och prata med någon av demonstranterna.
