Att äta tillsammans är mer än bara maten. Det handlar om att dela gemenskap, ibland om att minnas dem som en gång satt vid bordet men inte längre gör det. Det finns många
måltidsgemenskaper att upptäcka i Helsingfors – kanske en just för dig?
Att äta tillsammans är mer än bara maten. Det handlar om att dela gemenskap, ibland om att minnas dem som en gång satt vid bordet men inte längre gör det. Det finns många måltidsgemenskaper att upptäcka i Helsingfors – kanske en just för dig?

Äta. Minnas. Dela.

Måltiden.

Vid bordet sker matunder när vi delar och minns – eller saknar.

4.5.2017 kl. 14:02

(Jerusalem ca år 30). Och medan de äter:

– Det här brödet …

Sorlet tystnar.

Han håller det högt över bordet, bryter det demonstrativt.

– … det är jag. Minns mig nästa gång ni äter det.

Äta. Så ofrånkomligt. ”Äta-bör-man-annars-dör-man”. Och ändå. Äter gör man. Och, du vet. Dör.

Äta – minnas

Jag ringer Helena Salenius. Hon har engagerat sig som frivillig i Matteus församling i gruppen Kvinnor mitt i livet. Den sköter teserveringen efter församlingens kvällsmässor en gång i månaden.

– Vad betyder det för er gemenskap att äta tillsammans?

– Vi har aldrig talat om någon medveten strävan med maten. I början när vi träffades kunde vi laga mycket mat för att ta hem till familjerna, därför att vi tyckte att vi inte kunde vara borta utan att göra något nyttigt. Nu fungerar det bäst med helt oplanerade knytkalas. Hinner man inte laga något så är det inte ett problem. Lite som den urkristna kärleksmåltiden.

Hur ser du på kopplingen mellan att äta och att minnas? Jag tänker på den av era medlemmar som inte längre finns med er.

– Den är jättestark. Det öppnar minneslagren att komma ihåg ”vems recept var det här” eller ”vem brukade alltid göra pepparkaksdegen”. Hon var idésprutan som kom med nya recept. Ibland kan jag tänka”det här receptet borde jag visa för N” innan jag inser att det inte går längre.

Äta – kropp

”Detta är min kropp” sa Jesus. ”Var gång ni äter den, gör det till minne av mig.” Mat och kropp hör ihop. När allt fungerar som det ska vill de varandra väl. Gör varandra väl.Men så finns också berättelsen om hur allt slår snett. Maten – kroppen blir ett ohanterligt trassel. Plötsligt spjärnar de emot varandra. Illvilligt blir maten kroppens fiende och kroppen matens.

Katrin Björklund studerar till socionom på Arcada och skriver sitt examensarbete om ätstörningar. I vår leder hon på frivllig basis New ID - en kurs om mat, kropp och identitet i Petrus församling. Hon ser ett stort behov av stöd när det gäller förhållandet till kropp och mat.

– Mat är alltmer något du äter bara för att må bra. Njutningen har försvunnit. Utseendet och en vältränad kropp blir krav. Många tror att de inte duger sådana som de är. Att äta tillsammans kan vara en fin upplevelse. Men om det inte finns en gemenskap kan ätandet bli ångestfyllt.

Och det är inte bara unga som kämpar. Gruppen har just nu deltagare i olika åldrar. Tanken är att det ska bli fler liknande kurser när satsningen tar slut i vår.

Vad tänker du själv om maten?

– Måltiden är en gemenskapsgrej. Jesus gick ofta hem till folk för att äta. Det var viktigt för honom att visa att han kunde äta tillsammans med dem – också med fariséer och föraktade.

Äta – dela

Det är veckolunch i Johannes församling. I trappan till Högbersgården röjer sorlet att det är fullsatt. Tack vare pengar från stiftelsen Lugnet kan församlingen bjuda en rejäl lunch varje fredag. En snabb överslagsräkning ger ca 60 matgäster. ”Det börjar exakt 12:15”, strålar damen mittemot. ”Vi är så tacksamma över det här!”Min bordsgranne är också glad över att hon har hittat hit, sent i livet:

– När man är mitt uppe i allt och jobbar tänker man inte på sådant här. Att bli pensionerad var ett abrupt avbrott. Det behövs rutiner i livet, och det här är en sorts rutin.

Mellan huvudrätten (köttfärsbiff) och efterrätten (fruktsallad) stiger sorlet igen. Konversationer förs i grupper med två, tre. Huvuden böjs mot varandra.

Hon tillägger eftertänksamt:

– Visst kan jag laga mat hemma också, men vem ska jag prata med? Väggarna?! Här får jag träffa andra.

Maten är viktig. När vi äter den tillsammans blir vi kropp.

May Wikström
Helene Liljeström tycker att citatet vid domkyrkan
är väldigt väl valt. På svenska lyder motsvarande bibelställe: ”Jag skall ge er en framtid och ett hopp.”

hopp. Det är okej att vi oroar oss, men Gud har lovat oss ett hopp och en framtid. De orden tröstar Helene Liljeström som tar över som kyrkoherde i Matteus församling en höst när det är svårt att planera för framtiden. 16.9.2020 kl. 00:01
Johan Westerlund är kyrkoherde i Johannes församling. Hans favoritplats i stan: olika kaféer runt järnvägsstationen.

Kyrkflytt. "Om vi inte kan fira gudstjänst, lovsjunga, lyssna och be, så upphör vi att existera som församling." 16.9.2020 kl. 00:01

mathjälp. Helsingfors-hjälpen avslutades för att behoven inte längre ser likadana ut som i våras. Men församlingarna erbjuder fortfarande mathjälp och samtalsstöd, och dörrarna till de gemensamma måltiderna har öppnats på nytt. 16.9.2020 kl. 00:01
Sonja Jakobsson känner redan att hon är på rätt plats som studentpräst.

studentpräst. Sonja Jakobsson är ny studentpräst i Helsingfors. Hon vill erbjuda en prestationsfri zon där man kan prata om vad som helst och finns till för både studerande och personal på högskolor och universitet. 2.9.2020 kl. 00:01
Daniela Strömsholm är musikledare i Matteus församling. Hennes favoritplats i stan: "I mina löpskor på Blåbärslandet, med utsikt över vattnet och Helsingfors. Där uppfylls jag av tacksamhet och frihet och känslan av att det här är min stad."

föräldraskap. "Det här är hennes första hjärtesorg och jag vet att det inte är den sista." 2.9.2020 kl. 00:01
Det går att spara pengar genom att laga maten själv, storhandla och lägga upp ett basförråd av matvaror. Att laga mat är något man lär sig genom att pröva sig fram – våga testa!

studieliv. För många innebär studietiden att man flyttar hemifrån och ska lära sig att få vardagen i det egna hemmet att fungera. Marthaförbundets ekonomirådgivare Mia-Maja Wägar tipsar om hur man styr upp vardagen. 2.9.2020 kl. 00:01
Maria Sten är präst och jobbar som sakkunnig i frågor som rör vuxna i kyrkan och kultur.

Kolumn. Under en av mina promenader i sommar slog jag in på en väg jag inte gått förut. Jag hade sett den, men tänkt att den inte skulle leda någonstans. Men vägen var ingen återvändsgränd utan ledde mig in i ett skönt och vackert område. Dofterna från blommor var ”öronbedövande”, fågelkonserten likaså. 20.8.2020 kl. 15:58

Höstens grupper. Församlingens gruppverksamhet för olika åldrar startar igen. 20.8.2020 kl. 15:47
Söndagen den 6 september klockan 11 blir det en tvåspråkig invigningsgudstjänst på Heikasvägen 7.

Johannes församling. S:t Jacobs kyrka på Drumsö stänger för renovering och under de närmaste två åren flyttas verksamheten till Heikasvägen 7. Eftisverksamhetens behov har varit viktiga under planeringen av flytten. 20.8.2020 kl. 11:40
Sju månaders arbetslöshet gav Mikaela Steffansson möjlighet att fundera över hur hon ville att livet skulle se ut.

Arbetslöshet. Att vara arbetslös lärde Mikaela Steffansson hur prestationsinriktade vi är. Vi har svårt att veta hur vi ska inleda samtalet om vi inte pratar jobb. 5.8.2020 kl. 08:00
Slutet nått