Mörkt, plågsamt, sublimt

Bok. Naondel är Maria Turtschaninoffs mest imponerande verk hittills, tycker Kyrkpressens recensent Sofia Torvalds. 17.10.2016 kl. 13:22

Berättelsen börjar med Kabira som möter Iskan, visirens son, under kryddmarknaden det året hon fyller nitton. Hon fängslas av honom, han fängslas kanske av henne, men än mer av källan Anji som ligger på Kabiras familjs ägor. Anji är en källa som skänker både liv och död och i vars vatten man kan läsa glimtar av framtiden. Dess hemligheter förvaltas av Kabira, den äldsta dottern, men snart har hon berättat dem alla för Iskan.

Och så börjar en berättelse om grymhet och makt, om förlust och sorg och nästan outhärdligt lidande. Den berättas av de starka kvinnor som av olika skäl tillfångatas och transporteras till det palats Iskan bygger i Ohaddin, vid källan Anji (nu tillbommad och låst för alla andra utom Iskan och hans söner).

Så går åren för Kabira, den försmådda första hustrun, sedan länge uppgiven och uppfläkt i sitt innersta och berövad sina barn. Med åren får hon några som hon kunde kalla vänner – om hon klarade av att tänka en sådan tanke – och när fler starka kvinnor anländer till palatset börjar de smida planer på flykt. Men vem kan undkomma Iskan, den svartögda man som druckit av källans svarta vatten så att han nu kan bestämma över liv och död?

När berättelsen börjar vet vi hur den ska sluta: på ön Menos, i Röda klostret. Det här är nämligen en historia om hur klostret grundades, om vad de första kvinnorna på Menos genomled för att skapa en fristad för sina efterföljare: en plats där kvinnor kan leva tillsammans och lära sig nya saker, utan att någonsin behöva frukta våld eller förföljelse.
I Naondel väver Maria Turtschaninoff en tjock och skimrande matta av berättelser, vackra och grymma, och i Iskan har hon skapat en skurk som hör till de intressantaste och mest fasansfulla i fantasylitteraturen, en riktig fallen ängel.

Både språkligt och strukturellt fungerar den här berättelsen från början till slut. Här finns ingen tomgång och inga ointressanta personer. Tvärtom – om något klander ska riktas mot bygget är det att det hade kunnat vara längre, en del av kvinnorna hade jag gärna läst mer om.

Samtidigt är det här uttryckligen en kollektiv berättelse, en skildring av hur enskilda plågade kvinnor hittar varandra och bygger upp något nytt. I centrum, väntande i skuggorna, står den unga Iona, flickan som är uppfostrad att bli ett villigt offer för att hennes folk ska ha välstånd.
Jag ska inte avslöja hur det går, bara att Maria Turtschaninoff löser det mästerligt. Det är bitvis nästan olidligt spännande, ibland plågsamt att läsa och sedan vackert och stort och meningsfullt, som riktigt god fantasy ska vara. Sublimt, alltså. Den här boken kommer att bli stor överallt.


BOK
Naondel. Krönikor från Röda klostret
Författare: Maria Turtschaninoff
Förlag: Förlaget 2016

Sofia Torvalds

Helsingfors. Han kommer från Bradford i England, är gift med en finlandssvenska och firar nu sin tjugofemte jul i Finland. 21.12.2022 kl. 11:20
Peter Ragnvaldsson är van att tyda de digitala kyrkböckernas vackra men svåra handstilar.

SLÄKTFORSKNING. Släkten följa släktens gång, sjunger vi flitigt i juletid. Men hur viktigt är det egentligen att lära känna dem som gått före oss? En som vet mer än de flesta är släkt forskaren Peter Ragnvaldsson. 21.12.2022 kl. 11:16

HALLÅDÄR. Hon är sjutton år och är med och sjunger De Vackraste Julsångerna i projektkören MatteusVoice. 9.12.2022 kl. 10:12

Helsingfors. Jag har en förkärlek för julen. Allt från musiken till pyntet och alla B-klass klyschiga julfilmer. Allt som får en i stämningen för julen gör mej glad. 9.12.2022 kl. 10:08
Edith Kortekangas och Elias Ahlskog stortrivs på jobbet.

Helsingfors. Under hösten har Petrus församling haft två ungdomsdiakoner på projektanställning. Här delar de sina tankar kring hur kyrkan möter ungdomar och vad den kunde göra annorlunda. 9.12.2022 kl. 10:18

Helsingfors. Hon inspireras av julfrid och hållbarhet. Hanna-Riikka Heikkilä har illustrerat och vill förmedla glädje och ljus i vintermörkret. 22.11.2022 kl. 15:58

Helsingfors. Elias Ahlskog arbetar som projektanställd inom ungdomsdiakoni i Petrus församling och tänder här det första adventsljuset. 22.11.2022 kl. 15:53

Helsingfors. Under dessa två år som jag jobbat i Helsingfors har en fundering med jämna mellanrum cirkulerat i min hjärna. Denna fundering handlar om frågan 22.11.2022 kl. 15:49
Ingrid Björkskog jobbar i Johannes församling.

PERSONER. Hon är församlingssekreterare i Johannes församling och just nu fullt sysselsatt med församlingsvalet. 9.11.2022 kl. 12:10

HELSINFORS SAMFÄLLIGHET. Iklädda kåpor och kronor kommer Johannes församlings volontärer i år igen att möta flera hundra daghemsbarn under församlingens populära julvandringar. Nu efterlyser man fler som vill vara med och dramatisera julens budskap för de minsta. 9.11.2022 kl. 00:00

sorg. För en månad sen sedan hade jag förmånen att tillsammans med projektkören Matteus Voice åka upp till min hemstad, Lycksele i södra Lappland på andra sidan viken. Anledningen var både enormt vacker och outsägligt sorglig. 9.11.2022 kl. 08:00

Helsingfors. Den vacklande ekonomin i Matteus församling i Helsingfors blir inte bättre av att svenska församlingar i huvudstaden fusioneras. Driv på att höja skatte­öret i stället, föreslås i en rapport till domkapitlet. 6.10.2022 kl. 15:04
Renoveringen av Johanneskyrkan tog ett och ett halvt år.

Helsingfors. Efter ett och ett halvt års intensivt arbete är Johanneskyrkans fasadrenovering avslutad och kyrkan har äntligen blivit av med höljet av byggställningar. Byggmästare Kai Heinävaara från Helsingfors kyrkliga samfällighet är mycket nöjd med resultatet. 13.10.2022 kl. 12:00
Sara Fagerholm vikarierar som informatör i Petrus församling.

PERSONER. Sara Fagerholm gillar att jobba i sin egen församling. 13.10.2022 kl. 12:00
Helena Hollmérus jobbar som ledare för småbarnspedagogiken i Johannes församling.

Helsingfors. I skrivande stund kan jag inte se mig mätt på höstens vackra färger omkring mig: Träden, solen, den blå himlen och havet. Lingonen, de halvtorra blåbären med brinnande röda blad och svamparna jag sällan hittar, allting är som en vacker tavla. Ju äldre jag blir, desto bättre blir jag på att stanna upp och njuta av det som finns runtomkring mig i stunden. 13.10.2022 kl. 12:00