Bloggarkiv

Laura Hellsten
Laura Hellsten
Laura Hellsten är född och uppvuxen i Mariehamn. Hon bor i Åbo där hon nyligen ansökt om att få börja doktorera i teologi. Laura är 33 år och gift med Markus. De bor i kollektivet Ödmjukhetens palats, tillsammans med några nära vänner.
– Jag kommer att blogga om vårt nya hem och hoppas kunna inspirera och uppmuntra människor att våga ta steg för att uppfylla sina drömmar.

Kvällsbön

18.04.2013 12:01

När vi först flyttade in i palatsgemenskapen hade vi inga uttalade önskningar om bönetider eller system för böneliv, så som man kanske skulle förvänta sig av ett nymonastiskt boende eller uttalat kristet kollektiv.

Då kände vi oss inte färdiga för sådant som kan uppfattas som regler eller religiösa beslut. Ganska många av dem som bodde i kollektivet hade kommit antingen från en frikyrklig bakgrund eller från lite mera karismatiska kretsar inom ev. luth. kyrkan och det fanns gamla spår av "syndakataloger" eller omedvetna "listor" på hur man skall bete sig för att vara en "God Kristen". Vi ville ge utrymme och plats att frigöra sig från sådant "arv" eller "bagage" som kunde hindra ens äkta, djupa och ärliga strävan att lära känna Jesus och växa med Gud. Vi ville låta det finnas en frihet att komma som man är och en tilltro till att i en kärleksfull atmosfär växer vi djupare in i Gudsriket. Vi visste att ingen mår bra av att skrämmas av hot om helvete eller att manipuleras att i egen styrka ge skenet av att vara mera fromm eller "helig" än man egentligen, innerst inne, i sitt hjärta har blivit förvandlad till, just nu. De här är några av orsakerna till att vi t.ex. inga hade något regelbundet böneliv, inga heller hade vi några sprit- eller sex- förbud, utan snarare uppmuntrade vi varandra i att växa just där som just MINA personliga utmaningspunkter var/är. För någon kan detta handla om att vara ok med att Jesus är med mig även på en nattklubbs dansgolv eller i pubben på en stökig bar, medan för en annan handlar det om att välja bort TV serierna och läsandet av löpsedlarna på kvällstidningarna. Varken det ena eller det andra av dessa val, gjordes för att det är något skadligt eller egennyttigt i sig, i någon av dessa handlingar, utan för att implikationen av de handlingarna för mig närmare eller längre bort från en LEVANDE relation med Skapelsen Herre.

Så småningom märkte vi att det nog fanns både utrymme och en önskan om gemensam bön. Vad som skedde var, att vi började handla så att ifall någon fick ett textmeddelande, telefonsamtal, mail eller hade varit på en kaffe med en människa som önskade förböner, så stannade vi tillsammans upp i det vi höll på med och ägnade oss åt en gemensam bönestund. Ofta var det Ville som initierade och ledde det hela eftersom han var den för vilken det tycktes komma mest naturligt att be på detta spontana sätt.

Nästa skede i processen var att Frank och några andra blev inspirerade att följa tidebönerna och lära sig den liturgiska sången som ofta förknippas med monastiskt böneliv. Eftersom Frank är en morgonmänniska blev det så att han ledde dessa tideböns-stunder av Laudes varje morgon kring 8-9 tiden. Både jag och Ville hade nog väldigt svårt att komma oss upp i människors sällskap vid den tiden på dygnet och så småningom sinade även denna tradition ut.

Under en period i höstas, när vår gemenskap var under ganska mycket press och stress. Både internt, av utrymmesbrist och externt, av människor som besökte oss och var påfrestande för samvaron, fattade elden liv igen. Behovet av regelbunden bön och godheten som följer av att samlas dagligen tillsammans med andra, gjorde sig hörd och påmind.

När det så var dags för oss att flytta in i det nya huset vi nu bor i, var en av våra förberedande diskussioner just kring temat gemensamma bönetider. Nu var inga längre frågan ifall vi vill eller önskar regelbunden bön, inga heller var den centrala frågan skall vi ha detta eller varför, utan HUR skall vi få det att fungera. Fortfarande finns vetskapen om att om vi lägger tyngder av måsten och borden på varandras axlar, följer inget gott av detta. Samtidigt har vi även lärt oss att gemensam tid för bön är inga något som "kommer naturligt", utan snarare är det ett aktivt VAL vi får göra varje dag, om och om igen! Tills vi formats till sådana människor, för vilka det är lika naturligt att be som att andras. Sådana för vilket varje suck, stön och inspiration är ett Kyrie eller en Gloria för, med och till den som upprätthåller vår varelse.

Efter ingående samtal fann vi oss själva i klarhet om den punkt vi står i just nu. (eller åtminstone så här känner jag att jag kan berätta om var jag står just nu ;)

Mornarna väljer var och en att på det sätt som känns naturligt och gott, att i sitt eget utrymme och i sin egen tid, ha någon form av morgonritual och/eller andakt som inkluderar för vissa, en kort bön, för andra en längre meditationsstund och för ytterligare någon annan, att läsa andaktslitteratur och/eller bibel. Givetvis finns det olika kombinationer av detta och för mig innefattar morgonrutinena också de fem helande utvecklingsstadierna (rörelser som tar mig från sängen till ett upprätt gående på ett skonsamt och skönt sätt), en STOR kopp grönt Chamraj te och stretchning på (det nyaste inlägget) min rosa siden-matta med lotusblommor :D

Till kvällen har vi sedan kommit överens om att vi eftersträvar att ha gemensam kvällsbön. Det finns en utsatt tid, kring 20:30. Dock är det så att våra kvällsprogram varierar och därför blir det i praktiken ibland så att bönen är senare eller till och med tidigare. Det var fallet igår, när vi dessutom hade några från Missionskyrkan i Åbo - i folkmun kallad för Friffe - här för att hålla församlingsbön för staden och kyrkan, tillsammans med oss.

Vanligen går vi till väga så att vi hör med varandra vad som finns på hjärtat just nu, vad vi läst eller hört att någon önskar förböner för, vilka människor som hört av sig till oss, speciellt om att vi skall be för dem och deras situation och så ber vi mera allmänt för våra biologiska familjer, stadsdelen och församlingarna vi är delaktiga i. Vi har nästan helt övergått till att ha fri form på bönerna, lyssna in ifall det kommer upp något speciellt och sedan avsluta med Herrens Välsignelse eller ibland Fader Vår. Lite nu som då, stämmer vi även upp i någon sång som någon av oss gått och gnolat på. Dessa stunder av kvällsbön, med mysig belysning, värmen i gemenskapen kring vårt runda bord och innerligheten i delandet, har kommit att bli en av höjdpunkterna på min dag.

Det är spännande, ändå, hur trots att jag vet, känner och upplever, gång på gång, hur gott det gör mig, min kropp, mitt sinne, mina känslor, min själ och mitt hjärta, för att inga tala om gemenskapen, att stanna upp på detta sätt - lägga åt sidan allt annat som pågår just nu (ofärdiga uppgifter, halvfärdiga arbeten etc.) och bara ge en liten stund av min kväll till att sitta med Gud - hur "svårt" det ändå kan vara, att bara GÖRA det!

Jag är så innerligt tacksam att jag har denna gemenskap som bär, sporrar och uppmuntrar mig att ändå välja tiden tillsammans. Ibland kan min "orsak" vara att kvällsbön är så bra för henne eller honom, en annan gång kan min "orsak" vara att jag "lovat" någon annan att vi skulle be för dem eller ibland kan det hända att jag faktiskt genuint hör min EGEN DJUPA INNERLIGA längtan att sam-VARA och sam-TALA med min älskare och vän, som gör att jag också idag, sliter mig loss från allt annat som pockar på och vänder mina steg mot kajutan. Varje kväll jag gör det valet (vilket i praktiken just nu kanske är 3-5 ggr i veckan) är jag en helare, lyckligare och ännu mer tacksam lärjunge i Hans Rike!

Fotot är taget av Markus. Vyn är från "fyren" som är hans arbetsrum in mot Kajutan.
Fotot är taget av Markus. Vyn är från "fyren" som är hans arbetsrum in mot Kajutan.
Maria
18.4.2013 13:43
Det låter väldigt vilsamt!

Hans Snellman hör till tyngre namn inom fridsföreningarna som tar avstånd från LFF-separatism.

laestadianer. Rapporten som skissar på att de laestadianska fridsföreningarna skulle ta ett större avstånd till folkkyrkan får intern kritik inom rörelsen. Kyrko- och SFP-politikern Hans Snellman tar till pennan i Kyrkpressen 1.3.2024 kl. 13:37

debatt. Läs insändaren i sin helhet här. 1.3.2024 kl. 14:06

ENKÄT. Vi på Kyrkpressen är intresserade av hur finlandssvenskar firar påsk – med liten tonvikt på den kristna delen av traditionen. Det tar 7–8 minuter att besvara frågorna. Svara gärna! 1.3.2024 kl. 11:09
Ett stenkast från tågstationen i Åbo driver ett gäng birgittinsystrar ett gästhem.

klosterliv. Om man älskar något måste man offra något. Så är det för alla, oberoende av om det är sin frihet, sin familj eller sin Gud man älskar. Det här säger birgittinnunnan och abbedissan syster Dia i Åbo. 20.2.2024 kl. 16:43
”Om palestinierna kan hata oss så, är det deras sak att bygga upp förtroendet på nytt”.

ISRAEL-PALESTINA. Noga Ronen från Israel ville i åratal lyssna till palestinierna och vara pacifist. Men fyra månader efter 7 oktober-massakern vet hon inte om hon vill det längre. 19.2.2024 kl. 13:29
Mohammed Nasser i Borgå ska aldrig ge upp sitt blåa palestinska flyktingspass.

ISRAEL-PALESTINA. Mohammed från Nasaret går här fram. Själv är han inte född i Jesus barndoms stad, utan i en före detta fransk armébarack i Syrien. Sedan över 30 år bor han i Borgå. Men sitt blåa palestinska flyktingpass ska han aldrig ge upp. 19.2.2024 kl. 13:55
Att vara ung har varit en del av Eva Kelas identitet.

UTSEENDE. Eva Kela blev förskräckt när hon plötsligt såg sig bli en ”medelålders tant” och gjorde ett tv-program om det som hon aldrig trodde skulle drabba henne själv. 19.2.2024 kl. 16:41
Lars Lundsten är docent och förtroendevald i Johannes församling.

Kolumn. Då jag skriver dessa ord är det några dagar kvar tills valet till kyrkomöte. Då du läser dessa ord är valet över och vi har fått en ny samling människor som får fatta beslut om kyrkans framtid. 19.2.2024 kl. 08:00
Mia Anderssén-Löf omvald; Torsten Sandell ny i kyrkomötet

KYRKOMÖTET. Mia Anderssén-Löf och Torsten Sandell blir prästombud i det nya kyrkomötet. De försvunna präströsterna från Åland dök upp under veckoslutet efter att ha varit borta i posten. 19.2.2024 kl. 11:56
Sven Grankulla är ordförande
för den arbetsgrupp som utrett framtidsalternativen
för de laestadianska bönehusföreningarna inom LFF.

Nattvard. Den möjlighet kyrkolagen ger att fira nattvard utanför kyrkorummet kan minskalaestadianernas behov att bilda egna församlingar. 16.2.2024 kl. 12:41
Tre av fyra lekmannaombud är nya: Martina Harms-Aalto, Anita Ismark och Olof Widén

KYRKOMÖTET. Tre av fyra lekmannaombud från Borgå stift är nya i kyrkomötet. Präströster efter tisdagens kyrkomötesval är borta – i posten – och valnämnden fick avbryta rösträkningen. 14.2.2024 kl. 18:44

KYRKOMÖTET. Expresspost från Åland var inte tillräckligt för att trygga valprocessen. De 22 röster som är borta avgör vem som blir prästombud i kyrkomötet. 15.2.2024 kl. 12:41

KYRKOMÖTET. Kvasten gick i kyrkomötet. Många av de sittande ombuden blev inte omvalda. Närmare två tredjedelar av plenisalen är nytt folk. Fortfarande finns inte kvalificerad majoritet i frågan om samkönade äktenskap 15.2.2024 kl. 12:14
Man kan skriva ut och sätta upp kalendern på väggen eller på kylskåpet, tipsar Emelie Wikblad.

fastan. Före påsken kommer en fyrtio dagar lång fasta. Den här tiden är en möjlighet att lämna bort och skala av för att hitta fokus inför påsken. 13.2.2024 kl. 14:19
Församlingen och körerna bidrar till att Alex Pollock trivs i Jakobstad.

PERSONEN. Han har varit lärare i engelska i fyra olika länder och lärt sig språket i tre av dem. Alasdair Pollock kom till Jakobstad för snart trettio år sedan. Språket, musiken, årstiderna, havet, skogen och människorna fick honom att stanna. – Jag har fått mycket mer än jag gett, säger han. 9.2.2024 kl. 09:58

Hans Snellman hör till tyngre namn inom fridsföreningarna som tar avstånd från LFF-separatism.

laestadianer. Rapporten som skissar på att de laestadianska fridsföreningarna skulle ta ett större avstånd till folkkyrkan får intern kritik inom rörelsen. Kyrko- och SFP-politikern Hans Snellman tar till pennan i Kyrkpressen 1.3.2024 kl. 13:37

debatt. Läs insändaren i sin helhet här. 1.3.2024 kl. 14:06

ENKÄT. Vi på Kyrkpressen är intresserade av hur finlandssvenskar firar påsk – med liten tonvikt på den kristna delen av traditionen. Det tar 7–8 minuter att besvara frågorna. Svara gärna! 1.3.2024 kl. 11:09
Ett stenkast från tågstationen i Åbo driver ett gäng birgittinsystrar ett gästhem.

klosterliv. Om man älskar något måste man offra något. Så är det för alla, oberoende av om det är sin frihet, sin familj eller sin Gud man älskar. Det här säger birgittinnunnan och abbedissan syster Dia i Åbo. 20.2.2024 kl. 16:43
”Om palestinierna kan hata oss så, är det deras sak att bygga upp förtroendet på nytt”.

ISRAEL-PALESTINA. Noga Ronen från Israel ville i åratal lyssna till palestinierna och vara pacifist. Men fyra månader efter 7 oktober-massakern vet hon inte om hon vill det längre. 19.2.2024 kl. 13:29