Bloggarkiv

Helena Salenius
Helena Salenius är lärare i religion och psykologi, medlem i Matteus församling och nyinvald i stiftsfullmäktige i Borgå stift. Hon är också stolt men stundvis utmattad mamma till tre tonåringar.

Förändring som egenvärde

13.03.2012 00:00

I gårdagens Min Morgon tog modersmålslärare Pamela Granskog ställning mot en förändring av studentexamen i modersmål. Det är bara fem år sedan senaste förändring och tydligen tre år till nästa.


Som realämneslärare och mamma till en av de första som skall skriva det nya provet är det lätt att hålla med Pamela. Processen att utforma, pröva, öva och handleda eleverna att skriva ett nytt prov tar tid. Och, varför förändra innan man utvärderat det nuvarande systemet? Kanske dagens prov uppfyller de mål man med den nya förändringen vill uppnå?


Den här processen är inte unik. Det finns många exempel på hur sakkunniga förbigåtts i förändringsprocessen, hur man sätter igång förändringar där åtgärd och och nytta är oproportionerliga, hur tidtabellen görs så snäv att kvalitet är en omöjlighet...


Ibland handlar det om att förändring ses som ett egenvärde. Att förändring anses bra i sig själv - oberoende av om följderna är goda eller dåliga. Förändring ses som synonymt med utveckling.


Personligen tror jag inte på förändring som egenvärde. Medveten om att vara ytterst otrendig vill jag påstå att "förändringsfientlighet" i vissa fall kunde kallas professionalitet. Och att utveckling kunde innebära att stanna upp för att reflektera, fördjupa sig och upptäcka sammanhang i stället för att genomgå ännu en i raden av förändringar...

Helena
17.3.2012 15:59
Håller med om att äkta, verkliga möten mellan människor kräver tid och närvaro. Sen tänker jag ibland att kyrkan på sätt och vis får vara en oas där det inte är samma "rumba" som i vardagen. Fast också i kyrkan är det roligt att det finns spontana och ivriga människor!
Biggi
17.3.2012 15:53
Har mera och mera börjat tycka om "Skynda långsamt". Är till min natur väldigt spontan och ivrig på mycket och vill gärna att det ska hända mycket, eller åtminstone att saker och ting ska var på gång. Men i församlingsarbete har jag märkt att för att olika människor verkligen ska kunna mötas och lära känna varandra - är det en fördel att skynda långsamt. Tänker speciellt på gudstjänstarbete. Drömmar och visioner får finnas med och är en del av drivkraften till att försöka få gudstjänsten att ännu mera bli en mötesplats för många. Men det tar tid - att mötas och lära känna varandra tar tid och det får det göra. Förändringen får ske ibland i stora kliv och andra gånger i mycket små steg.
Helena
13.3.2012 20:14
Jag märker att jag upprepar mig men det är väl, som så ofta, fråga om balans. Att inte vara rädd för förändring men inte heller rusa in i den. Jag tycker mig se att vi lever i en tid av "förändringsoptimism" så det är naturligt och förståeligt att man förhåller sig skeptiskt.
Bra koppling till trygghet och tradition, det hade jag inte tänkt på själv! Tack för kommentaren!
Maria S
13.3.2012 16:26
Tack för de orden, Helena! Jag måste ju medge att jag till naturen är rätt så förändringsmotvänd själv, och det kanske ibland gränsar till oflexibilitet, tröghet och envishet. Men det var skönt att höra att någon annan också kan vara trött på allt tal om utveckling när det egentligen bara är en fråga om att vända uppochner på trygga sammanhang. Jag tycker mig verkligen se det goda i att lära känna, följa upp, tänka efter -- och sedan kanske besluta att situationen är bra som den är. Det kallas tradition och erfarenhet.

TYSKA FÖRSAMLINGEN.. Biskop Bo-Göran Åstrand installerar Deutsche Gemeindes nya ledare på söndag. 14.10.2022 kl. 13:03

PERSONEN. – En finsk soldat utbildas inte till att döda utan till att försvara, säger Cecilia Alameri, som är teolog och löjtnant i reserven. 12.10.2022 kl. 18:59

FÖRSAMLINGSVALET. Ett öppet klimat i församlingen, där kyrkoherden är tydlig, öppen och mottaglig för förslag och motförslag. Det har skapat en bra utgångspunkt för församlingsvalet i Åbo. Petra Lindblad har suttit i arbetsgruppen som har vaskat fram många nya kandidater. 12.10.2022 kl. 10:00

ekumenik. Ortodoxa Maria Mountraki från Helsingfors blir en av 150 som leder arbetet i Kyrkornas världsråd. 11.10.2022 kl. 10:00

FÖRSAMLINGSVALET. – Det är dags att se över kyrkans oändligt krångliga valsystem, anser Siv Sandberg som är en av Svenskfinland ledande sakkunninga på demokratifrågor. 11.10.2022 kl. 15:59

Helsingfors. Den vacklande ekonomin i Matteus församling i Helsingfors blir inte bättre av att svenska församlingar i huvudstaden fusioneras. Driv på att höja skatte­öret i stället, föreslås i en rapport till domkapitlet. 6.10.2022 kl. 15:04

FÖRLOSSNING. Redan som sjuåring visste Johanna Holmäng att hon ville bli barnmorska. Hennes jobb är hennes kall. Varje dag möter hon stor förväntan, men vissa gånger också bottenlös förtvivlan. – Ibland måste jag gå från sorgens rum in i glädjens, då är det inte lätt att hålla masken, säger hon. 28.9.2022 kl. 13:31

PREPPERPRÄST. När Sverige inte hade ett enda stridsflygplan att sända upp då Ryssland övade kärnvapenanfall gick det upp för prepperprästen Jonas Ahlforn i Örebro att det inte räcker att bunkra upp toalettpapper som förberedelse för en samhällskris. 29.9.2022 kl. 11:00

BORGÅ STIFT. Efter pandemin har det varit svårare att få till dop. Begravningar och minnesstunder har förändrats. Vid prästernas synodalmöte i Åbo sade biskop Bo-Göran Åstrand att kyrkan inte blir som förut – också dess särställning som folkkyrka ifrågasätts nu i riksdagen. 29.9.2022 kl. 00:00

SYSKON. Kjell Westö och Mårten Westö är bröder, författare och spelar i samma band. De har ärvt ett depressivt stråk, men hanterar det på olika sätt. Den ena är intensiv, den andra är lugn. Den ena ber ibland, den andra köpslog en gång med Gud och blev avslöjad som spelare. 28.9.2022 kl. 10:38

BORGÅ STIFT. 21-åriga Moa Eklund har skapat logon för Borgå stifts hundraårsjubileum. – Sedan jag flyttade till Helsingfors har jag fått upp ögonen för gemenskapen i stiftet, säger hon. 26.9.2022 kl. 19:09

KRISTEN BILDKONST. Den svensk-israeliska konstnären Birgitta Yavari-Ilan åkte för 50 år sedan ut ur Vetlanda i Småland i sin ljusblå Volkswagen för att bosätta sig i Jerusalem. För en generation i Norden har hon stått för ett kristet bildspråk kring tro, kärlek och glädje. 27.9.2022 kl. 19:00

Åbo akademi. Genusforskaren och teologen Cecilia Nahnfeldt blir sannolikt ny professor i praktisk teologi vid Åbo Akademi. Fakultetsrådets val ska ännu formellt bekräftas av universitetets ledning. 27.9.2022 kl. 16:52

FÖRSAMLINGSVALET. I Esbo, Grankulla och Vanda blir det inget församlingsval på svenska i höst. Orsak: för få kandidater. I Esbo var Jannika Lassus valombud för den enda kandidatlista som nu besätter alla 26 platser med 26 kandidater – i landets största svenska församling. 23.9.2022 kl. 11:32

ALZHEIMER. När Hanna Jensens mamma fick en minnessjukdom blev mamman aktiv, företagsam, pratsam – och väldigt ilsken. – Det fanns en tid då jag var så frustrerad att jag inte ville se henne i ögonen, men idag ser jag på mamma med varm blick. 22.9.2022 kl. 16:15

tro. Jag känner djup trygghet i tanken att längta efter Gud och hans rike. Kanske är det också att tro? 11.7.2024 kl. 16:24

FREDSARBETE. Att arbeta för fred är ett komplext jobb anno 2024. Men om man dummar ner det lite kanske man kunde säga att principerna är ungefär desamma som i en parrelation – om man vill nå fred gäller det att lägga egot åt sidan, spela med öppna kort och försöka förstå den andra parten. Minna Kukkonen-Karlander, elev till Martti Ahtisaari, öppnar upp om arbetet för fred i en tid av polarisering. 11.7.2024 kl. 18:11

Personligt. Då mörka moln samlat sig över Stefan Myrskog och han funderade om livet var värt att leva utmanade han Gud: Jag ger dig en termin. 8.7.2024 kl. 17:44

antisemitism. Kritisera Israel är okej. Men nidbilder och grumliga anspelningar om judar av bara farten är inte det, anser ÅA-docenten André Swanström. 8.7.2024 kl. 10:00

sorg. Med sin sista, stora kärlek Jocke Hansson fick hon bara fem gemensamma år. – Jag har varit arg på Gud och frågat mig varför det här skulle hända mig. Men idag är jag tacksam – hellre fem år än inget alls, säger Kjerstin Sikström. 5.7.2024 kl. 11:32