Vi vandrar mot ljuset, vi vandrar med helig Gud

Häromkvällen satt min man och jag och läste våra ”tack-lappar” från fastetiden 2024. De var alla kvar och olästa och inga lappar skrevs 2025. Hur det nu blev så, att lapparna blev olästa på påskdagen, minns jag inte riktigt. Många lappar handlade om tack för säng, tack för solsken, tack för våra pojkar och att den yngstes studentskrivningar lyckades prov efter prov. Tack för en god middag, tack för en underbar vanlig dag – som Agneta Fältskog sjunger på sin soloplatta ”Elva kvinnor i ett hus”.

Nu blev det en nystart på vår mångåriga tradition.

Fastetiden ser olika ut för mig från år till år. Ibland är disciplinen viktig och bokföring över böneämnen och bönesvar görs noggrant i ett litet häfte och ibland behövs lösare tyglar, en vandring utan delmål och uppgifter. Något år kan min kropp protestera mot fastans alla goda råd och ett annat år stör det mig inte alls att fastekalendrar trycks. I år poppade det upp flera fastetexter i sociala medier om vårt beteende gentemot varandra: att inte tala illa om någon, fundera på hur vi pratar om andra och varför inte om oss själva, att göra någon en tjänst, bry sig om – och här finns en riktning jag tänker är viktig. Vi stirrar inte på oss själva utan vi ser oss omkring. Vi ser våra medmänskor, kanske med nya ögon – om vi ger oss tid till eftertanke och stilla stunder. För jag tror ändå att fastetiden i sin djupaste betydelse betyder att stilla sig, att stanna upp inför helig Gud, ge sig tid att lyssna inåt och därefter kunna leva utåt som vårt inre manar oss.

Det centrala är inte att vi är duktiga och uppfyller någonting – fast jag tror att disciplin och försakan kan göra gott för våra bortskämda kroppar och orosfyllda själar. Det huvudsakliga är ändå umgänget med vår Frälsare och Gud, att ta mer av Honom med i vardagen, i festen, i fastan. Vi går ju upp mot Jerusalem. Vi går upp mot Jesus instiftande av nattvarden, mot Jesus lidande och försoningsdöd, mot uppståndelse. Det är inte lite det och kanske behöver kropp, ande och själ stilla sig och ta in det här lite extra, be Gud uppenbara något av sig för oss under denna kollektiva fastetid medan vi läser eller lyssnar till Guds ord, medan vi mediterar eller skriver tacklappar.

Vi vandrar mot Ljuset, vi vandrar med helig Gud, vi vandrar fastetid och all tid med varandra.