Det sista mötet? Om att vara diakon nära livets gräns

Lena Blomstedt 19.09.2025

Att vara diakon i en församling och jobba mycket bland äldre är en rikedom, men det innebär också att ständigt röra sig nära livets sköra gränser. I själavården bland äldre märks det särskilt tydligt. Många av dem jag möter har redan levt ett långt liv och för flera är kroppen och orken på väg att ta slut. Ibland också livslusten. Ofta finns där erfarenheter och berättelser som den äldre behöver få dela. Många glädjeämnen, men även svåra upplevelser som satt djupa spår och som mer och mer upptar den äldres tankar och som behöver uttalas.

Att stiga in i deras liv, via hembesök eller på ett vårdhem, är alltid ett privilegium - men också en påminnelse om att mötet kan vara det sista. Man vet aldrig riktigt vad som väntar bakom dörren. Det kan vara en varm famn av igenkännande och glädje - "så roligt att du kom, jag har väntat så på dig" eller ett tungt rum fyllt av sorg, oro eller ensamhet där jag möts av en blick som säger "hjälp mig, jag känner mig rädd"

Samtalet kan handla om små vardagliga ting, om barn och barnbarn, om sjukdomar eller om en rädsla inför döden. Ofta är det just blandningen av det lilla och det stora som gör själavården så mänsklig och äkta. Men oavsett ämne känns det alltid viktigt att vara helt närvarande och lyssna på riktigt.

Ibland är det svårt att gå. Att hantera dessa situationer kräver ett inre förhållningssätt. Ett enkelt "Gud välsigne dig" eller "jag skall komma ihåg dig i bön" innan jag säger hej då. Ofta ber vi den bekanta "Herrens välsignelse" innan jag går. En hand på axeln eller en varm kram, som kan bli det sista avtrycket i en människas liv. Att inte spara på värmen och omsorgen.

Ibland kommer tanken - var detta vårt sista samtal? Var det här den sista gången vi bad tillsammans? Ibland kan jag bära med mig en känsla av otillräcklighet - borde jag ha sagt mer, stannat längre, formulerat bönen på något annat sätt?

När beskedet sedan kommer - kanske genom ett telefonsamtal, via en församlingsbo eller ibland först då jag läser dödsannonsen i tidningen - känns det ibland som en liten stöt i hjärtat. "Var det verkligen sista gången jag såg henne eller honom? Jag trodde vi skulle ses igen." Det blir en påminnelse om livets oförutsägbarhet och om hur bräcklig vår tillvaro är. Samtidigt känner jag tacksamhet över att ha fått dela något viktigt med just den personen.

Det här människonära arbetet innebär också att jag som diakon behöver vårda mig själv. När människor jag följer nära i vardagen dör, kan sorgen också sätta sig i min egen kropp. Därför är det viktigt att ha kolleger att dela erfarenheter med, att själv få ta emot själavård eller arbetshandledning. Vi diakoner kan behöva hjälp med att inte fastna i skuldkänslor eller i den tunga sidan av arbetet, utan istället se det fina och rentav heliga i att ha fått vara en del av någons sista tid.

Själavård och hembesök bland äldre lär mig ständigt något nytt om livet. Det lär mig att ta vara på ögonblicket, att inte skjuta upp det viktiga, att våga tala om döden men också om hoppet. Framför allt påminns jag om att varje möte har ett värde i sig - oavsett om det blir det sista eller bara ett steg på vägen. Jag får vara närvarande i stunden, möta männsikan där och då, med respekt, kärlek och ett lyssnande hjärta. Det är ofta nog.

Kanske är det just i detta spänningsfält, mellan slutskede och evigheten, som själavården blir allra mest meningsfull.

Lena Blomstedt är diakon i Sibbo svenska församling

Kyrka. En arbetsgrupp föreslår att fyra kapellförsamlingar bildas i Väståboland med Pargas svenska som moderförsamling. 29.12.2007 kl. 00:00

Människa. Första steget kan vara att verkligen lyssna på sin partner. Efter en tid tillsammans tror man lätt att man vet vad den andra tycker och tänker. Ofta visar det sig att man tar fel. Krishjälp för äktenskap finns, även om resurserna inte alltid vill räcka till. Med friskvård är det sämre ställt, tycker Vivian och Boris Salo som sedan år 2000 främst i Pedersöre prosteri bjudit in till kurser i äktenskapets friskvård. 28.12.2007 kl. 00:00

Kyrka. Kyrkornas ekumeniska ansvarsvecka utmanar konsumenter att stöda den internationella kampanjen makeITfair vars mål är att rättvist producerade mobiltelefoner och annan konsumtionselektronik skall komma ut på marknaden. 28.12.2007 kl. 00:00

Kyrka. Svenska kyrkans finska telefonjour har funnits sedan 1989. Telefonen är öppen varje natt mellan klockan 22 och 01 och tar emot cirka 3 000 samtal per år. 27.12.2007 kl. 00:00

Kyrka. Det religiösa budskapet är fortsättningsvis viktigt i finländarnas värderingar och förväntningar på julen. Åtta av tio finländare anser att det viktigaste med julen är en fridfull stämning och samvaro med familjen. Ungefär var tredje finländare uppger att de vid julen ger gåvor till välgörande ändamål. 25.12.2007 kl. 00:00

Kyrka. Till våra vanligaste julhälsningar hör att vi tillönskar varandra en Fridfull jul ... 23.12.2007 kl. 00:00

Samhälle. Sammanjänkning av de viktigaste traditionerna är nyfamiljernas verklighet i juletider. 23.12.2007 kl. 00:00

Kultur. En av landets mest berömda julkrubbor finns i Lovisa kyrka. Den fick Tarja Halonen i gåva av Jasser Arafat. 23.12.2007 kl. 00:00

Kyrka. I år sänds julottan i radio och tv för första gången med dialogpredikan. 23.12.2007 kl. 00:00

Kyrka. Mariehamns församling blev först i stiftet att bli miljödiplomerad av kyrkostyrelsen. 22.12.2007 kl. 00:00

Människa. Det bästa med julen är allt pyssel man får göra under adventstiden. Det tycker Alexandra Bergström, 8, från Esbo. 22.12.2007 kl. 00:00

Kyrka. Prästassessor Bror Träskbacka har som den första i stiftet fått motta Agricolamedaljen n. 21.12.2007 kl. 00:00

Samhälle. Små finlandssvenska samfund lämnas utanför statsstödet, medlemmarna måste vara minst 200. 21.12.2007 kl. 00:00

Kyrka. Att hjälpa kvinnor att utveckla sin fulla potential och hitta sin plats i kyrkan. Det är målet med nätverket Kvinnor i kyrkan. Men metoderna varierar. 21.12.2007 kl. 00:00

Kyrka. Över hundrafemtio personer besökte den numera traditionella julkyrkan på svenska i Nurmijärvi kyrkoby. 21.12.2007 kl. 00:00

lovsång. Lovsång, svenska och Finland. När engelska Anna Ruddick kände att Gud kallade packade hon väskan och reste iväg, utan att vara säker på vad som väntade. 19.7.2016 kl. 11:18

Helsingfors förvaltningsdomstol gav Monica Heikel-Nyberg rätt i besvär. 14.7.2016 kl. 16:27

Gäddnäs. Prästerna svarar. 15.7.2016 kl. 14:00

folkkyrka. – Kyrkan i England har fjärmat sig från de vanliga människorna och lagt beslag på vad det innebär att vara kristen, säger professor Linda Woodhead, expert på samtida religion. 14.7.2016 kl. 13:00

lekholmen. Lekholmen är en populär lägergård dit många tidigare konfirmander gärna vill återvända. Genom den uppskattade holmboverksamheten är holmen nu öppen för alla. 13.7.2016 kl. 16:26