Vuxenhälsningar till mitt barndomsjag

Anna Edgren 21.11.2024

När jag var barn föreställde jag mig att vuxenlivet var underbart och fantastiskt, som vuxen visste och kunde man ju allt. Rimligtvis styrdes inte heller vuxna av alla de regler som barn behövde följa.

Framför allt såg mina barnaögon på vuxna som ”färdiga”. De vuxna hade uppnått något slags stadium i människovarandet som var konstant och oföränderligt, i detta tillstånd färdades man sedan mot dödens ändstation utan desto större förändringar i sig själv.

Nu när jag själv har varit vuxen ganska länge tänker jag tillbaka med både ömhet och förvåning på mina barndomstankar om vuxenskap. Det är mycket jag skulle kunna säga om ett vuxenliv till mitt barndoms-jag, inte minst skulle jag säga många ord om att jag verkligen inte vet och kan allt. Dessutom finns det ju faktiskt finns en hel del regler också för vuxna att följa.

En av de aspekter jag mest fascineras av i min barndoms vuxenbild är det där med att man som vuxen skulle ha inträtt i något slags statiskt tillstånd där ingen större utveckling äger rum. Visserligen kan jag nu som vuxen tycka att jag i vissa saker har stagnerat eller missat att aktivt jobba för, men jag upplever inte alls tillvaron eller mig själv som oföränderlig. Tvärtom. Ibland händer det lite väl mycket för att jag ska hänga med! Att bli förälder var en stor inre och yttre förändring, att som höghusvan flytta till parhus gav många ringar på vattnet i både vardag och självbild, att få röstproblem gjorde att jag som en sjungande människa såg min starka sångaridentitet rubbad, för att nu nämna några exempel.

I stunder då jag känner mig outrustad för livets svängningar går tanken till Tomas Tranströmers ofta citerade ord "Skäms inte för att du är människa...". Orden påminner mig om att jag är välkommen till livet som jag är, inte bara i lyckade och duktiga stunder. Församlingsgemenskapen och tron har blivit en påminnelse om att jag duger och är älskad med hela paletten av förmågor, oförmågor och varierande levnadsverktyg.

Tranströmers fortsatta rader blir en hälsning till mitt vuxna jag som sprattlar omkring i livets labyrinter:

Skäms inte för att du är människa, var stolt!

Inne i dig öppnar sig valv efter valv, oändligt.

Du blir aldrig färdig,

och det är som det skall.

Anna Edgren är församlingsaktiv kulturkoordinator i Åbo.

litteratur. Då Rosanna Fellman var barn såg hon jämnåriga laestadianer få skit för sin tro. Samtidigt bad hon Gud om att inte längre behöva bli mobbad. I dag är hon motvilligt troende och aktuell med en ny bok. 3.4.2024 kl. 10:59

profilen. Ida-Maria Björkqvist lämnade drömjobbet som journalist för att på heltid fundera på hur man ska locka personer under femtio till en kristen samling. 2.4.2024 kl. 10:00

sorg. De har bearbetat varsin sorg. Monica Björkell har sörjt sitt drömbarn, Susann Stenberg mamman som valde att lämna sitt liv och sina barn. – Om vi inte jobbar med vår sorg ligger den därunder och äter upp våra batterier. 1.4.2024 kl. 19:30

PÅSKDAGEN. Påsksöndagens glädje kör förbi långfredagens sorg för pingstvännen Johan Byggningsbacka. – Glädjen har tagit över. 31.3.2024 kl. 08:00

BISKOPENS PÅSKHÄLSNING. På Långfredagen får Guds närvaro i lidandet ett ansikte. Jesus Kristus är med oss då vi har det svårt. Inför hans barmhärtiga blick får vi klaga, sörja och ifrågasätta Gud. Vi behöver inte förneka en endaste av våra smärtsamma erfarenheter. 29.3.2024 kl. 08:00

Personligt. För Matte Fontell var hans stamning och hans överaktivitet en skam – men också en källa till kreativitet. – Jag var livlig och överaktiv, men jag hade också tusen bilder och berättelser i huvudet. 20.2.2025 kl. 18:53

PRÄSTBRIST. På vissa orter är det svårt att hitta kyrkoherdar. Prästvikarier är det också brist på. Notarie Linus Stråhlman vid domkapitlet i Borgå tror att pengar kunde vara ett lockbete i jakten på kyrkoherdar. – Man tror kanske att det är ett heligt jobb att vara präst, men lönen spelar helt klart en roll. 20.2.2025 kl. 12:00

Personligt. – Jag tror att vår tid på jorden handlar om att lära oss att älska. Att vara så goda vi kan. Jag tycker att vi borde vara mer ödmjuka inför vad det innebär att vara människa, säger skådespelaren Anna Hultin. 18.2.2025 kl. 10:13

PULS. Det har gått ett halvt år sedan de aktiva i det karismatiska lekmannakonceptet Puls lade ner i Petrus församling i Helsingfors och gick sin väg. Kyrkpressen tittar på vad som hände sedan. 17.2.2025 kl. 19:00

litteratur. Då Emma Ahlgren skriver fiktion är det roligt, absurt, vasst och mörkt. Men hon påminner om att det i verkligheten finns hjälp mot mörker. Det finns terapi och medicin. Och djur. Och ibland också Gud. 14.2.2025 kl. 13:37