Jag vill skratta så jag gråter

Magnus Lindholm 07.05.2023

Jag vill så gärna skratta, så där riktigt hejdlöst och okontrollerat, som man gör när försvaren rämnar och bromsen fallerar. Det gjorde jag oftare förr – skrattade så jag nästan grät. Ibland hände det att inga bromsar i världen kunde stoppa eruptionen, och det var först när alla psykiska slaggprodukter var tömda på sitt innehåll som kroppen så småningom kunde återgå i gamla hjulspår igen. På livets slaka lina är balansstången i ena ändan laddad med gråt, i den andra med skratt. Somliga skrider oberörda och säkra över manegen, andra, som jag, vinglar lite hit och dit och har fullt schå med att inte falla ner i sågspånen. Jag har knappast något val men jag tror att jag trots allt föredrar vinglandet.

Lyssna på en människa som skrattar. Låter det ihåligt, ansträngt, underlägset, överlägset, hårt och kallt? Eller tar skrattet sats långt under huden, i magtrakten, och söker sig bubblande upp längs luftstrupen, genom märg och ben? Är skrattet involverande och hjärtligt eller fungerar det som en kulsprutepistol som vill tvinga motståndaren in i återvändsgränden? Det råa och manipulerande skrattet har egentligen ingenting med glädje och känsloeufori att göra, men nog med osäkerhet och maktanspråk. Det tondöva skrattet – ständigt återkommande i massmediala sammanhang – är på många sätt en varningssignal, en mistlur som ljuder i ett känslokallt diskussionsklimat. Ett mer eller mindre ansträngt skratt skapar förvirring och osäkerhet – vad var budskapets kärna, egentligen?

World Laughter Day (7.5.) vill självfallet påminna om att ett stort och hjärtligt garv är manna för kropp och själ. Men det är med skrattet som det är med kreativiteten – det vaknar till liv först efter lite uppvärmning av hjärna och hjärta. I skratt-yogan är det draget till sin spets; man börjar med skrattet och så småningom hänger också känslan med. Nånting liknande är det med gråterskorna i den karelska traditionen; snyftandet och hulkandet och jämrandet lockar fram en inlåst sorg och etablerar en direktkontakt till den sörjandes känslosår och ibland skrämmande starka emotioner. Från yta ner mot djup.

Jag, vi alla, gråter över en värld som allt mera går vilse. Och jag, vi alla, sörjer över brutna människorelationer och brist på mänsklig närhet. Och de flesta oroar sig för morgondagen. Men trots det, eller kanske just därför, är det goda skrattet en gåva som jag aktivt måste söka och upptäcka och återuppliva. Dessutom: den som har gråtit mycket har ofta lätt att skratta.

FÖRSONING. Sann försoning innebär ett erkännande av rättvisan och av maktdynamiken, anser man inom organisationen Musalaha. Därför utmanar man det som sker i Israel och Gaza just nu. – Just nu behövs försoning mer än någonsin, säger Wasim Nasser. 19.12.2023 kl. 10:00

JULGEMENSKAP. Du är inte ensam om att vara ensam och vi är alla lite fattiga, åtminstone i anden. Det fastslår pastor Markus Österlund. 18.12.2023 kl. 15:59

domkapitlet. Två prostar och pensionerade kyrkoherdar, Anders Store och Timo Saitajoki, jobbar nästa år halvtid som kaplaner i Kronoby, där prästbristen är stor. 15.12.2023 kl. 10:37

UTNÄMNING. Elefteria Apostolidou valdes till årets präst bland annat för sitt arbete bland kvinnor, för kyrkans synlighet på sociala medier och för sina stads-pilgrimsvandringar. – Det känns jätteskönt att få erkänsla för det arbete jag gjort, säger hon. 14.12.2023 kl. 12:59

kyrkans kulturpris. Kyrkans kulturpris 2023 tillfaller två personer som främjat den kristna musikkulturen i Finland: musikern Jukka Leppilampi och evenemangsproducenten Jukka Ahokas. 13.12.2023 kl. 14:38

Bok. När vår yttre värld förmörkas av krig och sjukdomar bringar den kristna psykologen och författaren Patricia Tudor-Sandahl bud om ett ljus som kan brinna inuti oss. 12.12.2023 kl. 13:55

forskning. Susanna Lundqvist fick 20 880 euro för forskning om evangelisk-lutherska kyrkans roll för tryggandet av Finlands försörjningsberedskap under vinterkriget. 12.12.2023 kl. 15:51

GÅ I KYRKAN. I år bestämde skådespelaren och sångaren Marika Westerling att hon gör något alldeles nytt för att få tag på julstämningen: Hon börjar gå i kyrkan. 7.12.2023 kl. 08:00

LIVSBERÄTTELSE. Majla Ståhls blir 90 år i januari. Hon minns när bomberna föll över Vasa, hon minns klasskamraterna som förlorade sina föräldrar och hon minns kärleken. Den stora och stillsamma. 7.12.2023 kl. 10:24

Personligt. Ester Rudnäs önskar att någon berättat för henne att det hör till att det kommer jobbiga perioder i ett äktenskap. Efter snart nio år som gift och sedan hon hittat rätt i yrkeslivet valde hon att berätta om utmaningarna för att hjälpa andra. 5.12.2023 kl. 18:00

jul. 19-åriga Kajsa Sjöström från Mariehamn älskar julen så mycket att hon lyssnar på julmusik året om och gläds över att den affär hon jobbar i inleder julen i oktober. 4.12.2023 kl. 14:29

FMS. Finska Missionssällskapets omställningsförhandlingar innebär att personalstyrkan minskar med 42 årsverken genom uppsägningar och pensioneringar. Den svenska verksamheten påverkas också, men det är ännu oklart i vilken mån. 1.12.2023 kl. 14:23

MIKAEL AGRICOLA MEDALJEN. I samband med Borgå domkapitels jubileumssammanträde förlänade biskop Bo-Göran Åstrand Mikael Agricola-medaljen åt fem personer; Emma Audas, Gun Geisor, Jan-Erik Lindqvist, Stefan Myrskog och Göran Stenlund. Medaljen är avsedd att ges som hedersbetygelse och gåva åt personer som verkat i Mikael Agricolas anda. 1.12.2023 kl. 16:59

BORGÅ STIFT 100 ÅR. Borgå stift har sedan årsskiftet firat att det i år gått 100 år sedan stiftet grundades. Idag, den 1 december, är ändå det närmaste en officiell födelsedag man kan komma, eftersom det första domkapitelsmötet de facto hölls den 1 december år 1923. Dagen till ära hölls ett jubileumssammanträde i exakt samma rum där det första mötet gick av stapeln för 100 år sedan. 1.12.2023 kl. 16:31

KYRKOMÖTET. Borgå stift har sex ombud i kyrkomötet: två präster, tre lekmän och ett ombud från Åland. Fyra av de tidigare ombuden ställer inte upp för omval. Det innebär ett spännande val för Borgå stift. 29.11.2023 kl. 16:48

SÅNG. Huvudgästen vid kantorsdagar i Vasa i februari är den skotske prästen och psalmskaparen John L Bell, känd för de så kallade Iona-sångerna. Inför detta slår jag upp hans bok The Singing Thing – a case for congregational song. Frågan är: Varför sjunger vi? Bokens innehållsförteckning är ett svar i 10 punkter på denna fråga: 28.1.2025 kl. 11:06

PRÄSTVIGNING. På trettondagen fick Borgå stift en ny präst när teologie magister Andrey Heikkilä vigdes till ämbetet i Borgå domkyrka. 7.1.2025 kl. 10:46

ENKÄT. Vi på Kyrkpressen är intresserade av hur finlandssvenskar läser och uppfattar Bibeln. Det är sista chansen - enkäten stänger i kväll. 26.12.2024 kl. 10:00

KÖRMUSIK. Bandmusik fyller Andreaskyrkan när Kyrkpressens redaktör kliver in under genrepet inför julkonserten med gospelkören His Master’s Noise. Koristerna Emilia Nylund, Viktor Nylund och Rabbe Tiainen sätter sig ner för en pratstund. 2.1.2025 kl. 16:11

KÖRSÅNG. Körsång skapar en känsla av samhörighet, säger Pia Bengts, stiftssekreterare för gudstjänstliv och musik i Borgå stift. 2.1.2025 kl. 16:17