Mörker.

I mörkret låter han sig finnas

Påsk. Karnevalstämningen har avtagit och det är mörkt trots att det bara är eftermiddag. Förhänget i templet rämnar.
6.4.2012 kl. 15:00
Det är mörkt. Klockan är tre på eftermiddagen men ändå är det beckmörkt. Solförmörkelsen har redan hållit på i tre timmar och den visar inga tecken på att avta.
Tre timmar tidigare var det karnevalstämning utanför staden. Alla var där. Både de som hörde till innegänget och de som inte gjorde det. Hela stadens befolkning var där tillsammans med stadens ledning och alla prästerna. Tre män skulle avrättas på det mest förnedrande sätt man kände till, genom att bli korsfästa. Två förbrytare och en som var dömd för att han påstod sig vara Guds son.
Men den uppsluppna stämningen avtog i takt med att det blev allt mörkare. Då solen inte längre värmde blev det också kallare och folket svepte sina mantlar tätare omkring sig. Man började skruva på sig oroligt: vad var det egentligen som hände? Det var inte lika roligt längre. De yngsta barnen började gråta och man började sakta söka sig hemåt fast männen på korsen fortfarande var vid liv. Folket lämnade tillställningen innan den nått sin kulmen.
Det var en decimerad skara som fanns kvar när klockan närmade sig tre. Soldaterna fick inte lämna sin post, så de stod kvar. Några av vännerna till Jesus, han som dömts för att han påstod sig vara Guds son, stod också i närheten och såg på. Det var bland andra några kvinnor och en ung man som följt honom från Galiléen.
Då ropar Jesus: Eli, Eli lema sabachtani. Vad säger han, undrar folket, ropar han på Elia? Nu ska vi se om Elia kommer och hjälper honom. Och Jesus ropar en gång till med hög röst: Far, i dina händer lämnar jag min ande. Och när han sagt det slutar han andas.

Då brister förhänget i templet i två delar, uppifrån ändå ner. Det betyder att vägen till Gud öppnar sig. Marken skakar och klipporna rämnar. Gravar öppnar sig och många döda vaknar till liv igen och går in i staden. Det är en underdrift att säga att de som är ögonvittnen till denna mörka stund är rädda.
Men i detta kaos står en man, en romersk officer, som ser det som sker. När han ser allt går det upp för honom att Jesus, mannen vars död han nyss bevittnat, är Guds son. Officerens reaktion är fascinerande: han prisar Gud. Han har nyss medverkat till att Guds son blivit oskyldigt avrättad. Och han prisar Gud. Som om han sa: Jag har nyss dödat din son, Gud, all ära till dig. Det är nog inte den repliken jag skulle använda i den situationen.

Det verkar som om han redan tjuvläst slutet av evangeliet och visste hur det kommer att sluta. Han verkar förstå det som ingen annan förstår i den stunden, Guds räddningsplan. Det förstår inte ens lärjungarna. Åtminstone har officeren en stark tro på att Gud kommer att ställa allt till rätta igen oavsett omständigheterna. Vilket Gud kan.
Jag har svårt att föreställa mig det mörker som härskade över jorden då Jesus dog. Det är bara följa med nyheterna för att vi ska få belägg för att människor försätts i mörker än i dag genom olika katastrofer som drabbar dem på det personliga och det kollektiva planet. Katastrofer som förorsakats av både medmänniskor och naturens krafter. Men skillnaden är ändå den att vi vet hur evangeliet slutar. Vi vet att Jesus uppstod och att han ger oss hopp i vårt mörker. Även om det inte alltid känns så.
Jesus låter sig ofta finnas i våra djupaste mörker och mest hopplösa situationer. Det var ju där den romerska officeren upptäckte honom.

Efter att tsunamin dragit över Indiska oceanen på julannandagen 2004 tog många thailändare som bodde norr om Khao Lak – där de flesta finländarna omkom – sin tillflykt till Gud. Två små nya kyrkor grundades i staden Takuapa och fiskarbyn Nam Kem. Den thailändska pastorn som flyttade till Takuapa för att grunda församlingen där säger att folket upptäckte att Jesus var den som bar när allt annat rämnade.


Följ redaktionens påskvandring i Kyrkpressen 14–15/2012 eller på webben.

Johan Sandberg



Kolumn. Hemma hos kyrkoherde Stefan Äng i Jomala hänger en ikon som tittar ner på klädhögar och dammråttor. 4.3.2021 kl. 16:19

arabvärlden. Till Al Massira får man bjuda in sina vänner på en vandring under vilken man lär känna varandra och möter olika saker. Programmet kan jämföras med en Alphakurs, men i första hand för den arabiska kulturen. 4.3.2021 kl. 11:14

kyrkoherdeval. Under pågående pandemi har domkapitlet sänkt tröskeln för församlingarna att få avvika från regeln att ordna folkval av kyrkoherde. Men någon sådan automatik finns inte. 4.3.2021 kl. 08:50

Kyrkans Ungdom. Rebecka Stråhlman är färsk ordförande för Kyrkans Ungdom. Kyrkpressen tog henne på pulsen. 3.3.2021 kl. 18:41

barn. Ron, tre månader, har smilgropar och världens gladaste leende. Hans föräldrar Anette och Samuel Sundelin har väntat på honom i sjutton år. – Det skulle har varit lättare att vänta om vi hade vetat vad Gud har för plan. 3.3.2021 kl. 10:11

konfirmandundervisning. De vill fixa en meningsfull konfirmandtid och att erbjuda lägergemenskap är en prioritet för församlingarna i Helsingfors. Det blir skriba också i år, även om det kräver en del tålamod, flexibilitet – och att ha en kristallkula skulle inte skada. 2.3.2021 kl. 13:41

Finlands svenska prästförbund. Janette Lagerroos är nyvald ordförande för Finlands svenska prästförbund. Hon har jobbat upp sig ”från gravens botten”. 1.3.2021 kl. 19:06

religionsundervisning. Ett religionsämne för alla på Åland – alla deltar i samma undervisningsgrupp oberoende av samfund eller åskådning. 1.3.2021 kl. 18:32

fasta. Kanske årets fasta inte handlar om att avstå, utan om att få in något som gör att du orkar till påsk 25.2.2021 kl. 16:58

Corona. Mellan 20 och 25 personer utsattes för coronaexponering i Jakobstads svenska församling på fredag. Samtliga berörda är kontaktade och satta i karantän. 23.2.2021 kl. 13:54

Åbo. Lars-Runar Knuts har varit medlem i församlingsrådet i 46 år. – Och aldrig har jag känt mig som en gummistämpel. Jag har faktiskt kunnat påverka. 22.2.2021 kl. 15:50

korsholm. Mats Björklund är nyvald kyrkoherde i Korsholms svenska församling. Han har lång stubin och gillar att hålla i trådarna. 18.2.2021 kl. 20:00

kallelse. I samskolan ville han inte ha någon yrkesvägledning. För Göran Björk visste han skulle bli pastor, så stark var hans kallelse. Men när han inte längre kunde vara pastor blev han vilsen. 18.2.2021 kl. 06:00

beslut. Filip Saxén vågade slutligen gå i närkamp med sig själv, med skammen och ångesten efter de övergrepp han utsattes för som barn. Som sportchef på Hufvudstadsbladet har han också vågat införa en helt jämställd sportjournalistik, trots mycket kritik. – Ibland måste man bara våga vara modig, säger han. 17.2.2021 kl. 14:51

bibeln. Under fjolåret färdigställde den internationella bibelöversättningsorganisationen Wycliffe Associates ett rekordantal nya översättningar. Nya testamentet utkom på 114 nya språk och Gamla testamentet på åtta. 15.2.2021 kl. 09:44

sorg. Då Carola Juselius förlorade sitt barn blev hon så arg på Gud att hon skrev ut sig ur kyrkan. Sen saknade hon julmusiken och skrev in sig igen. Hon är en kvinna med temperament som vill finnas till för andra, särskilt för dem som inte kunnat prata om barnen de mist. 23.12.2023 kl. 19:00

pris. John Vikström tilldelas Svenska Akademiens Finlandspris för år 2023. Prisbeloppet är 100 000 kronor. 21.12.2023 kl. 19:01

litteratur. Till hög, till låg, till rik, till arm – det finns en läsupplevelse för varje julfirare. Bookstagrammaren Mindy Svenlin (@mindyjoysbokhylla) ger förslag på lämplig litteratur utgående från olika situationer. 21.12.2023 kl. 17:21

RAPPORTERA FRÅN UKRAINA. Ukraina har offrat mycket, men landet måste offra ännu mer, säger Anna-Lena Laurén, som tvingats lämna Ryssland och nu rapporterar från Ukraina. Hon ser mörker och uppgivenhet under sina reportageresor, men också hopp och glädje. Och vad gör människor när de inget kan göra? De ber. 21.12.2023 kl. 13:26

jul. Mark Levengood bär på en längtan om någon som bär en när man inte själv orkar. – Det finns ögonblick där jag uppfattar julen som ett mirakel. 23.12.2023 kl. 18:58