På gott och ont

Ledare. Nr 14/2008 Kommentarerna till Markku Koivistos meddelande att han lämnar evangelisk-lutherska kyrkan i Finland och startar processen för att bilda en egen kyrka har sammantaget varit att beslutet är på gott och ont. 3.4.2008 kl. 00:00

Illustration: Jan Lindström

De som ser det som något gott menar att Nokiamissionen och dess ledare redan hade blivit en belastning för kyrkan.
Det har varit tunnsått med konkreta exempel på varför, men en rätt allmän bedömning förefaller vara att Koivisto och hans rörelse med sin ”överandlighet” utmanar dels vardagskristenheten i folkkyrkan, dels ställer till med teologiska problem för kyrkan och dess ledare.
Då Koivisto och Nokiamissionen går blir kyrkan kort sagt av med ett irritationsmoment, en sten i skon.

De som ser Nokiamissionens brytning med kyrkan som något ont har en närmast diametralt motsatt uppfattning om verkligheten.
Enligt dem har den karismatiska Nokiamissionen varit ett positivt alternativ till den ofta likgiltiga lunken i en utslätad och ljum folkkyrka. Rörelsen har som en inomkyrklig rörelse på ett positivt sätt utmanat stelnande strukturer och aktiviteter och varit exempel på en levande andlig aktivitet och gemenskap.
Koivisto och Nokiamissionen är alltså inte en sten i skon utan salt och ljus.

Oberoende av hur man bedömer brytningen mellan Nokiamissionen och kyrkan är det ett faktum att det var Nokiamissionen, i praktiken Markku Koivisto, som valde att gå.
Hans motivering för beslutet var i korthet att han inte längre kunde dela den kyrkas tro och lära som han så länge och frenetiskt kämpat för att få tjäna som präst. Och som han bara någon vecka tidigare hade velat bli biskop i.

Lite märkligt ter sig Koivistos intresse för biskopsämbetet i ljuset av vad som sedan skedde. Till biskopens centrala uppgifter hör ju att ansvara för kyrkans enhet och för att kyrkans uppgift sköts troget i församlingarna i enlighet bland annat med kyrkans bekännelse, kyrkolagen och kyrkoordningen.
Det låter inte som en uppgift för en person som har en plan B som går ut på att han skuddar kyrkans stoft av sina fötter för att bilda en egen kyrka. Och detta därför att han inte delar den tro som han förväntas försvara som biskop.

Ännu märkligare blir detta av det faktum att krafterna bakom Nokiamissionen av allt att döma redan i över ett år haft långt gångna planer på en egen kyrka.
Varför skulle man annars ha bett om ett förhandsbesked av Patent- och registerstyrelsen om grundandet av ett religiöst samfund?
Den fråga som osökt inställer sig är om avsikten med Markku Koivistos deltagande i biskopsvalet i Tammerfors stift endast och enbart var att bädda för maximal publicitet för beslutet att lämna kyrkan?

En annan fråga som inställer sig är vad kyrkan kan göra för att förebygga eller förhindra ytterligare splittring.
Åtminstone fallet Koivisto visar att det kan vara svårt, ibland omöjligt. De som överväger att förr eller senare bryta med kyrkan sitter med praktiskt taget alla trumf på hand. Med konkreta planer i kassaskåpet kan de ställa krav som inte kan diskuteras, vänta och se hur kyrkan reagerar och agerar och sedan antingen uteslutas eller välja att självmant gå.

För kyrkan, i mycket vid bemärkelse, gäller det därför att i så stor utsträckning som möjligt och rimligt undvika provokationer som föder och när tankar på splittring.
Med möjligt och rimligt avses att kyrkan självfallet måste dra gränser för vad som kan tillåtas och tolereras inom dess ramar. En stor utmaning här är att dra gränser som är i enlighet med och kan motiveras med det som gäller för kyrkan, dess tro och lära.

Att gränsdragningar och markeringar i dag sker uteslutande eller ens primärt med de kriterierna är tyvärr inte alltid självklart eller entydigt.
Ibland förefaller kyrkliga beslutsfattare benägna att dra gränser som är lättare att dra (ordningsgränser) än andra (lärogränser) därför att man tror och hoppas att just de gränser man drar är populära. Det senare för att i möjligaste mån dämpa medlemsflykten.
Den filosofin kan inte försvaras. Om kyrkan sviker i fråga om tro och lära saknar antalet medlemmar betydelse samtidigt som det blir kyrkans avgud.

Kyrkans mission är inte att ha så många medlemmar som möjligt utan att rent förkunna evangelium och förvalta sakramenten så att människor kommer till tro och bli frälsta.

Stig Kankkonen



koptiska kyrkan. Fanatiskt våld är en farsot som ingen tro eller stat längre klarar av ensam, menar den koptiska biskopen Angaelos 27.4.2017 kl. 10:34

Datorsystem. Kyrkans servicecentral har avslutat sina samarbetsförhandlingar: femton ska sägas upp. Men vad tycker församlingarna egentligen om mastodontprojektet som skulle spara dem pengar? 26.4.2017 kl. 17:30

Bok. Bulevarden är en vacker utgåva av Tove Janssons texter mer lämpad för kännaren än för nybörjaren. 25.4.2017 kl. 11:05

teater. Vad betyder det att vara människa? Det frågar sig Fabian Silén i pjäsen Paradisdoktrinen, en komedi som börjar med att Gud sitter bortglömd i ett svart hål, tjurig över att inga människor lyssnar på honom eller ber till honom längre. 27.4.2017 kl. 08:00

Kyrkomötet. De flesta tycker att det är en dålig idé att bunta ihop kyrkans svenska central med Borgå stift. I Det framgår med all tydlighet i ett betänkande som kyrkomötets framtidsutskott gjort. 24.4.2017 kl. 15:30

Kyrkomötet. Kyrkomötets framtidsutskott stöder inte tanken på kvoter för personer yngre än 30 år i kyrkomötet. 24.4.2017 kl. 15:18

Johannes. Församlingsrådet i Johannes församling har beslutat att församlingen fortsätter sin verksamhet i S:t Jacobs kyrka på Drumsö. 21.4.2017 kl. 14:47

renovering. Kyrkostyrelsens plenum har fördelat byggnadsunderstöd till församlingarna i lutherska kyrkan. 19.4.2017 kl. 15:38

asylsökande. Närmare tretusen personer från många olika kristna samfund har undertecknat ett ställningstagande för medmänsklig behandling av asylsökande. 14.4.2017 kl. 09:42

Påsktraditioner. – Jag var ett med mitt ägg, och det avgjorde allt. 12.4.2017 kl. 09:36

tro. Det är inte lätt att bygga en församling från grunden. Robin Nyman har försökt. För hans del slutade det i ett känslomässigt stort, mörkt hål. 11.4.2017 kl. 11:37

kyrkodagar . Än hinner man anmäla sig till kyrkodagarna i Åbo. 10.4.2017 kl. 11:59

Påsk. Avsaknaden av kristna påsktraditioner gjorde att Melana och Jonas Löfqvist började fira påskmåltid med hela familjen. 7.4.2017 kl. 13:58

sibbo. PÅSKVANDRING. Kom i tid. Klä dig varmt. Ta på dig stövlarna. Kärlekens väg drar genom Sibbo igen. 6.4.2017 kl. 12:21

tro. Som barn var hon van vid att pappa ordnar allt. Men den tryggheten rubbades då Gerd Snellman inom tio år förlorat både sin man och ett barn. Men när en av sönerna fastnade i drogmissbruk några år senare såg hon att Gud bar henne genom svårigheten. 5.4.2017 kl. 08:42

Nekrolog. "Redan under studietiden, men framför allt i samband med studentrevolten 1968, kom han till insikt om att teologin måste anpassas till det omgivande samhället. Frälsningen ska gälla hela människan och inte bara själen." 19.12.2022 kl. 14:26

UTNÄMNING. Biskopen har den 15 december utnämnt kaplanen i Närpes församling Ann-Mari Audas-Willman och sakkunnige för arbetet bland finländare utomlands och kyrkans turistarbete vid Kyrkostyrelsen Bror Träskbacka till prostar. 15.12.2022 kl. 14:13

BERGÖ. När tillvaron var tuffare och jularna enklare … Johan Klingenberg delar med sig av minnen från 1950- och 60-talets Bergö. 7.12.2022 kl. 09:54

Zacharias Topelius. – Topelius tro förändrades med tiden, så som jag tror att den gör för de flesta. Det säger doktoranden i kyrkohistoria Erika Boije. 8.12.2022 kl. 13:15

BORGÅ STIFT. En morotsbakelse med vit choklad och tranbär – biskop Bo-Göran Åstrand vispade till Borgå stiftsjubileumsbakverk. 30.11.-0001 kl. 00:00