Tempelriddarens kärlekssaga lyfter inte

Kultur. ”Jaha” och ”inte ett fiasko” lydde omdömena från andra sidan viken då filmen Arn – Tempelriddaren hade Sverigepremiär vid jul. För nordiska förhållanden har filmatiseringen av Jan Guillous två första böcker i tempelriddartrilogin kört med rekordstor budget. Jämfört med amerikanska filmer i samma genre har de summor som östs ner i projektet ändå varit anspråkslösa. 21.2.2008 kl. 00:00

”Jaha” och ”inte ett fiasko” lydde omdömena från andra sidan viken då filmen Arn – Tempelriddaren hade Sverigepremiär vid jul. För nordiska förhållanden har filmatiseringen av Jan Guillous två första böcker i tempelriddartrilogin kört med rekordstor budget. Jämfört med amerikanska filmer i samma genre har de summor som östs ner i projektet ändå varit anspråkslösa.

 
FILM Arn – Tempelriddaren. Regi: Peter Flinth. I rollerna: Joakim Nätterqvist, Sofia Helin, Stellan Skarsgård, Michael Nyqvist, Mirja Turestedt, Morgan Alling, Svante Martin m.fl.

Den här filmen får den åskådare som läst böckerna att sucka sitt sedvanliga ”boken var bättre”. Trots att jag inser att filmens första del, den som handlar om Arns uppväxt, redan nu är lite tung och långsam, sitter jag där ändå och grämer mig över att manusförfattarna utelämnat viktiga detaljer som att Arns svärd är annorlunda än de nordiska svärden och att Arns häst är annorlunda än de nordiska hästarna.

Men vi tar det från början. Det hela utspelar sig på 1150-talet. Lillpojken Arn skadas och ligger för döden då den desperata modern tvingar igenom ett löfte: överlever pojken ska hans liv vigas åt Gud. Pojken klarar sig och föräldrarna försöker glömma incidenten, men då modern blir dödssjuk blir det dags att fatta svåra beslut. Arn växer upp på kloster bland vänliga munkar och utvecklas till ett universalgeni som talar flytande latin, konverserar obehindrat om filosofi och teologi och dessutom fäktas och skjuter pil som en riktig man. Det visar sig nämligen att en av munkarna varit tempelriddare och passar på att lära ut alla sina konster till den begåvade pojken.
Lägg till bråk mellan olika ätter, kamp om kungakronan och soppan är klar. Då Arn förälskar sig i sin Cecilia blir det besvärligt av politiska skäl, och efter en graviditet och lite fiffel är både Arn och Cecilia bannlysta i tjugo år. Han skickas till Jerusalem som tempelriddare och hon stängs in i kloster.

Problemet med Arn – Tempelriddaren är att den egentligen borde ha blivit en tv-serie för att göra full rättvisa åt storyn. Nu tar skildringen av Arns uppväxt och bakgrund en så stor del av tiden att det knappt blir något över för intrigerna i Jerusalem. Filmen blir inte en renordlad kärleksfilm, absolut ingen krigsfilm heller, och vi får inte göra några djupdykningar ner i en personlighet under utveckling.

Jag hade önskat att manuset och regissören fokuserat mindre på kärlekshistorien mellan Arn och Cecilia. Det här av den orsaken att kemin mellan Arn (Joakim Nätterqvist) och Cecilia (Sofia Helin) inte riktigt fungerar, så det hela känns mest som en pinsam reklamsnutt för nån hårvårdsprodukt.

Allt detta oaktat tycker jag att filmen är värd ett biobesök. För den som är intresserad av korstågstiden bjuder scenerna mellan Arn och den legendariske Saladin på intressant tankestoff. Och vem trodde att frågan om Guds ledning kunde få så stort utrymme i den nordiska filmhistoriens största produktion? Man får inte heller missa Svante Martin som på klingande finlandssvenska levererar sina bad guy-repliker i rollen som kung Karl Sverkersson.

Sofia Torvalds



parrelation. Tua Mäenpääs man Frank hade i flera år varit otrogen mot henne. Idag präglas Frank och Tua Mäenpääs relation av lugn och trygghet, men vägen till ett nytt liv tillsammans har varit lång. 1.10.2020 kl. 10:08

Åbo. Åbo svenska församling arbetar aktivt för flyktingar. – Jag har insett hur ensam en människa kan vara, och hur mycket kontakt betyder, säger Malena Björkgren. 1.10.2020 kl. 11:37

Utmärkelse. Församlingspastorn Patricia Högnabba i Matteus församling i Helsingfors har beviljats Kyrkans förtjänsttecken för barn och ungdomsverksamhet. Priset delades ut idag vid Forum för kyrkans fostran. 30.9.2020 kl. 15:29

jordbruk. För Mats Björklund handlar jordbruket om att anpassa sig till vädret och naturen, om att odla det som andra ska äta – och om att förvalta Guds gåvor. 30.9.2020 kl. 11:53

vardagsbön. "Öppna varsamt upp det mina fingrar krampaktigt håller tag om i onödan." 30.9.2020 kl. 10:30

Lärkkulla. Lärkkulla-stiftelsens direktor Björn Wallén avgår på egen begäran från och med årsskiftet för att övergå till andra arbetsuppdrag. 29.9.2020 kl. 17:01

kvevlax. Över 30 år undervisade han i musik i grundskolan. Men också efter pensioneringen är musiken ett heltidsjobb för Yngve Svarvar. Hans engagemang som kör- och orkesterledare ser inte till församlingsgränser 30.9.2020 kl. 12:40

samiska. Mari Valjakka gläds över att som samepräst kunna bidra till att de samiska språken går vidare till en ny generation – något som inte var självklart när hon själv växte upp. 21.9.2020 kl. 13:16

äktenskapssyn. I dag kom beslutet från Högsta förvaltningsdomstolen – Uleåborgs domkapitel hade rätt att utfärda en varning till präst som vigt ett samkönat par. Rättsväsendet griper inte in för att hjälpa kyrkan fatta beslut om äktenskapssynen – men kyrkan måste enligt biskop Bo-Göran Åstrand bestämma sig snart. 18.9.2020 kl. 16:15

Borgå stift. Se alla nyheter från domkapitlet i Borgå inne i artikeln. 18.9.2020 kl. 12:25

diakoni. I många år kunde Nina Lindfors andas ut bara om veckosluten – då kom ingen post, och hon slapp högarna av obetalda räkningar och indrivningsbrev. Utan stöd från församlingens diakoniarbetare Taina Sandberg hade hon inte orkat. De brukar mötas på Ninas favoritplats: i skogen. 17.9.2020 kl. 15:20

coronaepidemin. Peter Strangs forskning visar att covid-19-döden var svårast för de unga och starka. Han ger Finland goda poäng för proaktivt handlande då coronaepidemin bröt ut. 16.9.2020 kl. 15:45

romandebut. En måsinvasion, civil olydnad och lojalitet. Förankrad i hembygdens landskap ställer Ulrika Hanssons debutroman frågan: Vad får man vara tacksam för? 16.9.2020 kl. 18:30

döden. Förr höll man nästan alltid en visning av en död anhörig före begravningen. 15.9.2020 kl. 20:12

hopp. Det är okej att vi oroar oss, men Gud har lovat oss ett hopp och en framtid. De orden tröstar Helene Liljeström som tar över som kyrkoherde i Matteus församling en höst när det är svårt att planera för framtiden. 16.9.2020 kl. 00:01

BORGÅ STIFT 100 ÅR. Att Borgå stift finns är ingen självklarhet, det hängde på ett hår. När stiftet inledde firandet av sitt 100-årsjubileum i Borgå idag, fredag, diskuterades bland annat behovet av en plats där vi kan träna på att se på saker från olika håll. 27.10.2023 kl. 18:29

SOMMARREPRISEN 2024. För snart trettio år upplevde Fredrik Nygård att Gud befriat honom från sitt spelberoende. Sedan dess har han spelat bort 2,5 miljoner euro, lurat och bedragit. För fem år sedan upplevde han en ny befrielse och har inte spelat sedan dess. Skulderna kan han aldrig betala tillbaka, men han betalar små symboliska belopp varje månad på eget initiativ. 18.7.2024 kl. 10:00

mission. Missionsorganisationerna SLEY och Kansanlähetys på fallrepet för prästvigningar i Sankt Petersburg – där den lutherska kyrkan inte har kvinnor som präster. 25.10.2023 kl. 13:54

PERSONPORTRÄTT. Förluster och motgångar har präglat Chris Gullmans liv. – Jag blev adopterad från Hongkong när jag var fem år, och den förlusten bär jag alltid med mig. Men jag har kommit att älska mitt liv för alla dess bländande nyanser av ljus och mörker. 24.10.2023 kl. 15:38

BISKOPSBREV. Det andra biskopsbrevet sedan 2021 handlar om bön och längtan. Biskoparna berättar hur de själva ber. 24.10.2023 kl. 17:00