Vad händer med korset när åren går?

kors.

I Finland är det vanligt att få ett kors-halsband i gåva vid konfirmationen. Två helsingforsare berättar om vad som hände sen.

2.3.2018 kl. 11:57

Rufus Hedengren, TV-redaktör

Berätta om ditt kors-halsband!

– Jag fick det till konfirmationen. Det var ett litet guldkors med böljande form. Eftersom jag är tvilling och min bror också fick ett kors, vet jag att mamma lade mycket tid på att hitta två olika kors för våra olika personligheter.

– Jag bar korset i flera år. En gång glömde jag det på en lägergård i Sverige. När jag diskuterade det med en präst som var med på resan, sa han att han och hans fru skulle be för att korset hittades. Det här var första gången någon sa så åt mig. Det kändes väldigt fint. Till slut fick jag tillbaka korset på posten.

– Efter en lång tid försvann korset igen. Då funderade jag på att köpa ett nytt kors, men upplevde att Gud föreslog att jag i stället skulle satsa på att visa min tro med handlingar i stället för med symboler.

– Det kändes rätt för mig just då att låta bli att skaffa ett nytt kors, för jag tänkte att korset också kan bli en symbol man liksom gömmer sig bakom. När jag var utan kors fick jag en utmaning att visa min tro på andra sätt.

Vilka andra sätt har du hittat?

– Det viktigaste har varit att försöka skifta fokus från mig själv till andra. I praktiken innebär det att hugga i och hjälpa till där det behövs, också när jag inte känner för det. Jag strävar efter att medvetet ge lite mer av både pengar och tid till mina medmänniskor. Det här är inget som sker över en natt, eller något som jag kommit särskilt långt i, men att ge upp korset var för mig ett steg i den processen.

Du har levt femton år utan ett kors-halsband. Kan du sakna det ibland?

– Absolut. Det skulle vara trevligt att ha ett kors och jag har funderat på att köpa ett. Men det är svårt att köpa ett kors åt sig själv. Jag kan fundera länge på hurdant kors som kan definiera just mig, just i dag. Ska det v­­­ara av trä, metall eller något annat.

Finns församlingen i ditt liv just nu?

– Jag känner mig hemma i gemenskapen kring Puls-gudstjänsten i Petrus församling. Det känns som mer än en gudstjänst, det är en gemenskap. Jag träffar vänner därifrån också under veckan, och en del som går i Puls är också med i samma bönegrupp för pappor som jag är med i.

Foto: Elias Wikström

Ida Wikström, grafiker

Berätta om ditt kors-halsband!

– Jag fick det av mina föräldrar när jag blev konfirmerad. Korset är litet och diskret men har grova bjälkar. Jag tycker väldigt mycket om det.

– Korsets kedja gick av för tio till tolv år sedan, när jag precis börjat studera. Jag har länge tänkt reparera kedjan, men har inte kommit mig för att göra det. Jag tror inte att jag i dag skulle ha modet att bära ett kors varje dag.

Varför är det så svårt tror du, att öppet skylta med sin kristna tro?

– Jag upplever att det finns väldigt lite rum för kristendom och religiositet i universitetsvärlden. Även om jag rör mig i kristna kretsar, så är ingen av mina studiekompisar bekännande kristna.

– På en fest blev det en gång tal om den lutherska kyrkan, och särskilt om nattvarden i nedlåtande ordalag. Då sa jag att jag är kristen och medlem i lutherska kyrkan. Det blev jättedålig stämning. Mina kompisar blev illa till mods eftersom de upplevde att de hade förolämpat mig, om än omedvetet. Efter det tänkte jag att jag nog aldrig mera kan säga att jag är kristen, om det uppstår ett sådant vakuum. Jag vill inte göra någon illa till mods.

Ett kors kunde kanske vara ett ordlöst sätt att signalera sin tro?

– Det är definitivt en tydlig markör. Om jag bär kors vet ju folk att jag är kristen, och då får de chansen att tänka efter lite extra innan de förolämpar kristendomen ansikte mot ansikte med mig.

– Eftersom det inte är naturligt för mig att ta upp min trostillhörighet i en diskussion, skulle det ju vara väldigt behändigt att bära en sådan symbol. Efter den här intervjun tänker jag gräva fram det där korset igen och försöka komma mig för att fixa kedjan!

Finns församlingen i ditt liv just nu?

– Jag och min 2-åriga dotter har varit på musiklek och i knattekyrka i Matteus församling. Det är väldigt roligt. Ibland går vi i den vanliga söndagsgudstjänsten i Matteuskyrkan. Trots att vi inte går i kyrkan varje söndag känns det alltid som att komma hem. Där finns bekanta människor, och den kristna gemenskapen är speciell. Dessutom sjunger jag i gospelkören His Master’s Noise, som är min mest regelbundna kristna gemenskap.

Liisa Mendelin
På lekholmen samlas många ungdomar och barn, men holmen välkomnar alla. I år satsar man dessutom på mer program för vuxna.

Holmliv. Känns sommarlovet för långt och tråkigt? På Lekholmen ordnar församlingarna program hela sommaren. 7.6.2018 kl. 00:00
Som familj måste man fundera på vad man vill göra och vad man har råd med. En dag på stranden är ett billigt semesternöje.

Förväntningar. Ledig tid triggar lätt stora förhoppningar om att få lite av allt: innehållsrikt program, tillräckligt med vila och tid för att odla våra relationer. Men om det inte blir som man tänkt då? 7.6.2018 kl. 00:00
Edith Kortekangas från Helsingfors har ljusa minnen från Lekholmen.

längtan. "Den dagen i den röda stugan förändrade allt för mig." 7.6.2018 kl. 00:00
Se Freja Pontán och Pia Öhman i det stora faddertestet på www.helsingforsforsamlingar.fi. Du kan också testa ditt eget fadderskap där.

Kontakt. Det är aldrig för sent att bli en bra fadder, menar Pia Öhman och Freja Pontán som hållit kontakten i 17 år. 24.5.2018 kl. 00:00
My Ström-Rantamäki är diakonarbetare i Matteus församling.

Faddrar. "Förebilder hjälper oss att förstå vem vi är." 24.5.2018 kl. 00:00
Mikaela Steffansson jobbar i Helsingfors i sommar. Hon gillar stadssomrar och den variation de bjuder på.

Upptäcka. Många stannar kvar i stan över sommaren, antingen av egen vilja eller som ett måste. Storstan kan också vara ett smultronställe. 24.5.2018 kl. 00:00

ekonomi. Vem som helst kan drabbas av ekonomiska utmaningar. Gör upp en realistisk budget och förbered dig på otrevliga scenarier. Numera erbjuder också Helsingforsförsamlingarna ekonomisk rådgivning. 9.5.2018 kl. 16:03
Monica Heikel-Nyberg är kaplan i Johannes församling.

Sprickor. "Jesus tar steget ut ur tidens begränsning och finns inte längre tryggt mellan sidorna i evangelierna." 9.5.2018 kl. 15:57

Havsnära. Strand, mat, bastu och andaktsliv. Det är lätt att besöka Lekholmen, ensam eller i grupp. 9.5.2018 kl. 15:49
Elina Koivisto uppmärksammar kvinnors välmående.

kvinnor. I sommar erbjuder församlingarnas lägerö Lekholmen också program för vuxna. 9.5.2018 kl. 15:43
Slutet nått