Om att se det bekanta ur obekanta synvinklar

24.08.2017
INKAST. Man blir en gnutta klokare när man får se på det välbekanta ur en obekant synvinkel.

Att lämna semestern bakom sig är att lämna havet, för mig liksom för så många andra. Havet hör till de där fenomenen som känns så självklart positiva och angelägna att jag har svårt att föreställa mig att någon skulle se på havet annorlunda än jag. Alla älskar väl havet? Men det är hälsosamt att komma ihåg att orsaken till missförstånd och konflikter ofta uppstår när det plötsligt visar sig att det finns grupper och kulturer som faktiskt ser annorlunda på det som jag håller för självklart.

Många av oss håller det antagligen för självklart att havet för ”alla” finlandssvenskar står för något av det mest positiva i tillvaron: Våra rötter, våra nöjen, våra äventyr. Spänning och terapi på en gång. Det vittnar våra gemensamma texter om. Det dansas på bryggor i sommarnatten, det är segling och spegling och Ta mig till havet.

Därför hajade jag till när jag i somras besökte den lilla kyrkogården på Vårdö. Vi hade stannat för att titta på kyrkan som ligger vid vägen till färjhamnen i Hummelvik. Kyrkan var låst, men på kyrkogården stannade vi framför en minnessten över dem som drunknat. Att en sådan sten har rests på en åländsk kyrkogård är förstås inte ägnat att förvåna. Det som fick mig att stanna upp var valet av text:

”Och jag såg en ny himmel och en ny jord. Och havet fanns inte mer.”

Samma text såg jag sedan också på minnesstenen över drunknade utanför Föglö kyrka – kanske den kyrka i Finland som vid sidan av Kökar har den mest hänförande havsutsikten? Just därför talar textvalet så starkt. För dem som reste de här minnesmärkena var det inte seglingsromantik och semesterhav som gällde. Här var havet den som gav och den som tog, och himlen en plats där inget grymt hav längre kunde ta någon.

Så nära mig, som har både åländskt påbrå och stuga på Åland, lever en annan infallsvinkel på havet än den jag oreflekterat skulle ha kunnat påstå att ”alla” delar. Det är värt att tänka på. Man blir en gnutta klokare när man får se på det välbekanta ur en obekant synvinkel.

Jag har en gång tidigare upplevt hur texten på en minnessten vidgade min bild av havet. Det var när jag besökte Cabo da Roca. De här mäktiga klipporna utgör Portugals och den europeiska kontinentens västligaste punkt. På medeltiden trodde man att Cabo da Roca var världens ände. Här finns inga öar, allt man ser är havet, det hav över vilket upptäcktsresandena seglade. På en sten står en text av 1500-talspoeten Luis Camoes: ”Aqui – onde a`terra se acaba e o mar comeca” / ”Här – där jorden slutar och havet börjar”. Här slutar det kända. Här börjar vägen till undergång eller till nya världar.

Vi behöver texter som hjälper oss att se på det bekanta ur obekanta synvinklar. För att inte invaggas i tron att vår egen infallsvinkel är den normala. Och för att bättre förstå vår sköna, sköna värld.

Monica Vikström-Jokela

STORM. Stormen slet av taket på Esse församlingshem igår – nu måste Pedersöre församling hitta nya utrymmen för sin verksamhet i Esse för ett år framåt. – Det som är glädjande är hur många samtal vi fått av folk som vill hjälpa till, säger kyrkoherde Daniel Björk. 5.8.2025 kl. 13:21

BORGÅ DOMKAPITEL. Fyra personer har sökt jobbet som lagfaren assessor vid domkapitlet i Borgå. Bland dem finns biskop Bo-Göran Åstrands son Sebastian Åstrand. 4.8.2025 kl. 16:35

domprost. Tjänsten som domprost i Borgå stift har lockat två sökande. Båda sökande uttrycker på sina privata Facebooksidor en tillit till processen och respekt för varandra. 1.8.2025 kl. 19:14

Personligt. Då hon fick sitt drömjobb tackade hon ja – sen blev hon diagnosticerad med cancer och sa upp sig. Plötsligt kände hon sig också väldigt ensam. Elin Nylund tror inte så mycket på att göra upp en tioårsplan för livet, men hon vet att det alltid blir kväll, hur tung dagen än varit. Det är en tröst. Kanske till och med nåd. 11.7.2025 kl. 13:41

israel. Under krigen i Israel har israelerna ofta vänt sig till sin Gud och till sina religiöst judiska traditioner, visar forskare. Så är det också nu, när kriget har utvidgat sig från Gaza till Iran. 2.7.2025 kl. 18:25

Konst. Susanna Sinivirta förlorade sitt barn. Sjutton år senare började hon måla kvinnor utan armar. – För mig är sorgens färg en silvrig nyans av grått. 23.6.2025 kl. 13:02

FETMA. En gynekolog diskuterar hennes fetma medan han undersöker henne. Bantningskurer. Skam. Varuhus som nästan aldrig har kläder i hennes storlek. Raisa Omaheimo skrev en bok om det som nästan är förbjudet: att vara fet. 10.6.2025 kl. 10:19

METODISTKYRKAN. Efter pensioneringen från Ekumeniska rådet blir Mayvor Wärn-Rancken ledare i den finskspråkiga metodistkyrkan. 16.6.2025 kl. 09:54

SAMKÖNAD VIGSEL. Biskoparna fick tack för sin vägledning och sin "medmänsklighet och sitt bejakande av kärleken mellan människor". 10.6.2025 kl. 14:31

PINGSTKONFERENS. Stefan Sigfrids är pingstpastor i fjärde generation. Förra veckan var han programchef för Världspingstkonferensen med över 6 000 deltagare i Helsingfors. 10.6.2025 kl. 10:35

BORGÅ STIFT. I Borgå domkyrka vigdes på söndagen fyra personer till tjänst i Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland. 9.6.2025 kl. 19:43

SAMKÖNAD VIGSEL. Finlandssvenska laestadianer och evangeliska skrev på protestuppropet. Folkmissionen driver utvecklingen. 9.6.2025 kl. 14:00

Personligt. Då hon fick sitt drömjobb tackade hon ja – sen blev hon diagnosticerad med cancer och sa upp sig. Plötsligt kände hon sig väldigt ensam. Elin Nylund tror inte så mycket på att göra upp en tioårsplan för livet, men hon vet att det alltid blir kväll, hur tung dagen än varit. Det är en tröst. Kanske till och med nåd. 11.7.2025 kl. 12:54

KORSHOLMS SVENSKA FÖRSAMLING. Kyrkoherde Mats Björklund var den enda sökande till kaplanstjänsten i Korsholms svenska församling. 6.6.2025 kl. 13:58

musik. Som barn ritade operasångerskan Monica Groop i psalmboken medan mamman Astrid Riska spelade orgel i Berghälls kyrka. – Hon har varit min lärare och min Alma mater. Jag har henne att tacka för hela min karriär. 5.6.2025 kl. 19:46

sorg. Då Carola Juselius förlorade sitt barn blev hon så arg på Gud att hon skrev ut sig ur kyrkan. Sen saknade hon julmusiken och skrev in sig igen. Hon är en kvinna med temperament som vill finnas till för andra, särskilt för dem som inte kunnat prata om barnen de mist. 23.12.2023 kl. 19:00

pris. John Vikström tilldelas Svenska Akademiens Finlandspris för år 2023. Prisbeloppet är 100 000 kronor. 21.12.2023 kl. 19:01

litteratur. Till hög, till låg, till rik, till arm – det finns en läsupplevelse för varje julfirare. Bookstagrammaren Mindy Svenlin (@mindyjoysbokhylla) ger förslag på lämplig litteratur utgående från olika situationer. 21.12.2023 kl. 17:21

RAPPORTERA FRÅN UKRAINA. Ukraina har offrat mycket, men landet måste offra ännu mer, säger Anna-Lena Laurén, som tvingats lämna Ryssland och nu rapporterar från Ukraina. Hon ser mörker och uppgivenhet under sina reportageresor, men också hopp och glädje. Och vad gör människor när de inget kan göra? De ber. 21.12.2023 kl. 13:26

jul. Mark Levengood bär på en längtan om någon som bär en när man inte själv orkar. – Det finns ögonblick där jag uppfattar julen som ett mirakel. 23.12.2023 kl. 18:58