De senaste tio åren har för skådespelaren Cecilia Paul varit en intensiv, tung och omtumlande resa som nu gestaltas i den ordlösa föreställningen ren_essens.

Skådespelaren Cecilia Paul: ”Jag vill inte längre förminska mig”

PERSOLIGT.

Hålls i bakgrunden, förstå min plats. Cecilia Paul var knappt själv medveten om hur den patriarkala strukturen i den katolska kyrka hon växte upp i påverkat henne. – När jag fick cancer förstod jag att jag bär på många generationers trauma – jag måste omprogrammeras.

14.1.2026 kl. 10:12

Allt började kanske med hennes tredje graviditet för ungefär elva år sedan.

– När jag väntade min dotter – jag visste inte då än att det var en flicka – blev jag plötsligt jättemedveten om den katolska kyrkans patriarkala strukturer, som jag inte tänkt på tidigare.

Cecilia Pauls farfar konverterade till katolicismen, och hennes pappa och hans bröder har varit aktiva och bärande församlingsmedlemmar i katolska kyrkan i Finland. När hon växte upp gick familjen i kyrkan varje söndag.

– När min dotter sedan skulle döpas riktade prästen allt han sa bara till min man. Jag fick rollen av den heliga modern som tar hand om hemmet. Och när något dokument skulle undertecknas sa jag till min man: Har du en penna? Då sa prästen att min man ska skriva på först.

Hon krympte ihop till ett russin och kände: så här kan jag ju inte göra, klart det är min man som ska skriva på först. Men hennes man sa: Du ska skriva under, här är pennan.

– Men den där känslan var så bekant för mig: att jag ska hålla mig i bakgrunden och förstå min plats, herrarna sköter om allt. Efter det blev jag väldigt medveten om att det här är något jag måste jobba mig bort från.

Samtidigt bar hon på ett annat tungt arv: en cancergen som gjorde att risken för bröst- och äggstockscancer var hög. Också det arvet var hon tvungen att ta itu med.




Cecilia Pauls uppväxt i den katolska kyrkan får plats på scen.



Om att hitta sin essens

Redan för elva år sedan stod Cecilia Paul i kö för att operera bort äggstockarna.

– Men sedan började jag läsa på om vad det handlar om och förstod att även om man bär på en cancergen så krävs en trigger för att cancern ska bryta ut. Den kommer inte från ingenstans.

Då började hon medvetet jobba på att våga ta plats, hitta sin essens och förstå vad hon mår bra av. Hon sa så småningom upp sig från Svenska teatern, där hon kände att hon inte kom till sin fulla rätt.

– Jag gjorde allt för att inte behöva gömma mig och göra mig mindre än vad jag är. Mitt temperament kommer från min holländska mamma: rättframt och spontant. Jag känner att jag gjort mig mindre hela mitt liv, både på grund av min katolska uppfostran och på grund av den finländska, mer inbundna kulturen.

Hon började gå i terapi.

– Jag har alltid älskat att se målarfläckar på folks kläder, att gå på konstutställning och vara i konstnärers arbetsrum. Min terapeut sa: Varför målar du inte själv? Jag svarade att det leder ju ingenvart ändå. Hon sa att det kunde leda till välmående och lycka för mig själv. Och jag var: vah?

Sedan dess har hon målat och ritat – och numera gör hon också keramik.

– Det är de stunderna då ingen stör mig. När jag läser och jobbar stör barnen mig hur mycket som helst – men när jag målar förstår de att det är heligt.


En knöl i bröstet

För några år sedan förlorade hon sin kusin i självmord. Samtidigt gjorde hon på Lilla teatern föreställningen Min fantastiska väninna, som gjorde att hennes egen kamp med katolska kyrkan kom henne väldigt nära. Sedan upptäckte läkarna ett myom i hennes livmoder. Det opererades bort, och samtidigt avlägsnades äggstockarna på grund av cancerrisken. Fem veckor senare upptäckte hon en knöl i sitt bröst.

Hon blev allvarligt sjuk i cancer och genomgick åren 2023–2025 vård och cellgiftsbehandlingar och flera stora operationer.

– Under sjukdomstiden upplevde jag verkligen att man kan vara andlig och troende fast man inte hör till en kyrka. Jag har aldrig upplevt ett så starkt ljus och kärlek och närvaro som jag kände när jag var sjuk – och en känsla av att vi alla är kopplade.

Det var också en period då hon tvingades börja hushålla med sin energi.

– Vem vill jag ge den åt? Vad får jag energi av? Vad äter upp min energi? Jag eliminerade allt som fick mig att må dåligt. Jag var tvungen att lyssna på mig själv för att överleva.

Hon lämnade sociala medier och slutade läsa nyheter. Hon var ute i naturen varje dag. Hon mediterade.

– Jag dansade omkring i korridorerna på sjukhuset med min droppställning när jag fick cellgifter. De sa: Vilken rörlig patient!

– Men jag ville inte sitta i den där stolen som ett offer. Jag ville inte ens kalla cellgiftet för gift. Jag tänkte i stället att det här är det som rensar ut dåliga saker ur min kropp: nu ska jag rensa ut allt som vi burit på i min familj i generationer.

Några dagar efter behandlingen gick hon alltid i bastu för att svettas ut allt, och sedan i kallbad för att skölja bort det.

– Det har verkligen varit en resa. Det känns att jag burit på så många generationers trauma. Det känns att de här grejerna inte är mina egna – nu måste jag programmeras om för att inte föra det vidare.


Vad av denna resa kan andra människor se hos dig?

– Inte så mycket. Det mesta har skett på insidan. På djur ser man förändringar så tydligt när de byter skepnad. När en kräfta byter skal gömmer den sig. Fjärilen blir larv och puppa och sedan fjäril. Och det syns.

På oss människor syns förvandlingen sällan utåt.

– När jag blivit frisk från cancern var det en så svår känsla att inse att jag själv var helt förvandlad men att ingen annan var det, och världen var likadan som förr – fast ännu värre.

– Det var en kris för mig – att vad var det för idé att jag räddades till livet? Men det handlar också om att landa i nuet. Jag är övertygad om att vi alla kan påverka världen som de vi är, att varje liten god handling spelar en roll.

Många saker är subtila, små tecken på hennes förvandling.

– Jag har numera svårt för starka lukter för det känns att lukten försöker täcka över något annat. Om det är smutsigt har jag svårt att jobba. Jag klarar inte längre av polyester. Jag har alltid varit jättekänslig, men för att överleva har jag tvingats bygga en massa skal. När jag blev sjuk försvann alla skal. Håret försvann ju också: min skörhet och sårbarhet blev så tydlig.

Kärlek, känner hon allt tydligare, är grunden för allt.

– Kärleken ska vi nosa efter som en hund som nosar efter lukter. Och om vi får en sinnesförnimmelse som lockar oss, något vi vet att långsiktigt får oss att må bra, då ska vi följa det spåret. Vi måste nosa efter det och orka göra det. Att vinterbada – det är jättejobbigt i början. Men efteråt är det sådan eufori, ett sådant lyckorus. Allt som får dig att må bra är inte lätt.


Vems liv lever du?

Också Cecilia Pauls pappa vet numera att hon lämnat katolska kyrkan. Det har varit svårt för honom, men som hennes terapeut sa till henne: vems liv lever du, hans eller ditt eget?

Hon har också lärt sig att alla svåra saker inte måste redas ut genast.

– Det här får ta sin tid. Man behöver inte reda ut allt och prata ut om allt direkt: om vattnet är väldigt grumligt så ser man ju ingenting. Låt det lägga sig och tala om det sedan.

När hon var sjuk skulle hennes bröst rekonstrueras, vilket krävde flera stora operationer. Efter två av operationerna vilade hon hemma hos sina föräldrar, som tog hand om henne.

– Jag har varit mittenbarnet som aldrig fått föräldrarnas hundraprocentiga uppmärksamhet. Det var galet att få uppleva det vid 40+ – och det var underbart helande. Om jag gick på promenad ringde pappa mig efter en halv timme och erbjöd sig att komma efter mig med bil.

Och det grumliga har så småningom blivit mindre grumligt.

– Jag har vågat säga till min pappa att för mig som kvinna är det svårt att acceptera att kvinnor i katolska kyrkan inte har samma rättigheter som män, och att män bestämmer över kvinnors huvuden. Det handlar inte om att jag inte skulle tro att det finns något större än vi.


Cecilia Paul och ”ren_essens”

– En ordlös föreställning som gick på Siriusteatern vecka 3 och återkommer till repertoaren senare.

– Arbetsgruppen: Koncept, manus, regi & på scenen: Cecilia Paul. Koreografi och co-regissör: Meri Pajunpää. Ljus, rum och grafik: Tuomas Honkanen. Ljuddesign: Hanna Mikander. Kostym: Tina Kaukanen. Producent: Cecilia Paul & Paul Olin.

– Om kostymer: Designbutiken Vimma ställde upp med kassvis med kläder.


FÖRESTÄLLNINGAR:

To 15.1 Premiär - 19.00Lö 17.1 16:00

Text och foto: Sofia Torvalds


BORGÅ STIFT. Borgå stifts jubileumsår inleddes på nyårsdagen. Temat för jubileumsåret är Tillsammanskraft – Mångfald och samarbete. 31.12.2022 kl. 15:12

korsholm. Han är ung, men inga­lunda oerfaren. Benjamin Häggblom ser sina unga år som både en styrka och orsak till eftertanke. 22.12.2022 kl. 14:54

mariehamn. När en cancerdiagnos fick kyrkoherden Mari Puska att känna lättnad över att få vila förstod hon att hon jobbar för mycket. 30.12.2022 kl. 19:02

vanda. Mona Nurmi studerar teologi i Åbo. Ämnet är hisnande med mångfalden av tolkningssätt. Diametralt olika åsikter bland studerande väcker ibland livliga diskussioner. 22.12.2022 kl. 14:40

kvevlax. Att besöka julkyrkan och att umgås med familj och vänner är något av det viktigaste för väldigt många under julen. Det är något som länge var långt ifrån självklart för en del av oss som bor i Korsholm. 22.12.2022 kl. 14:45

kyrkbrand. Den brunna kyrkan i Rautjärvi var ett nytt andligt hem för släkter från Rautjärvi kommuns östra del – som avträddes till Sovjetunionen. 27.12.2022 kl. 13:30

BISKOPENS JULHÄLSNING. Den här vintern ska jag göra något jag aldrig gjort förut. När det blir riktigt kallt kommer jag att ta på mig gröna, stickade sockor. Jag är inte riktigt van vid det. Jag trivs mera i svart. Men de här sockorna är speciella. Jag fick dem av några diakoniarbetare som en hälsning för att kyrkans diakoni fyller 150 år i år. Och grönt är diakonins färg, livets och medmänsklighetens färg. 25.12.2022 kl. 10:00

HJÄLP. En läsare efterlyste fakta om diakoni, vilket passar fint som final på diakonins jubileumsår, och som avstamp för det nya året. Vet du vad som utmärker en diakonal församling och vilka egenskaper en diakoniarbetare inte klarar sig utan? 22.12.2022 kl. 15:13

jesus. – Det finns både en konfirmand och en forskare här uppe, säger Lundprofessorn Dick Harrison och knackar på sitt huvud. Han vill tro och betraktar sig definitivt som en kristen. Som historiker tycker han Bibelns Jesus håller för överraskande mycket källkritik – utom kanske julevangeliet då. 22.12.2022 kl. 10:00

JULTIPS. Som bäst blir julen värme och gemenskap. Som sämst blir den press, jämförelse och ensamhet. 22.12.2022 kl. 19:00

KRIGET I UKRAINA. När kriget i Ukraina bröt ut var det fullt kaos i Maryna Vilkhoryks huvud. Vad skulle hon ta sig till? – Ibland kändes det som om det inte hände mig, det var som i en film, säger hon. Idag tackar hon varje dag Gud för att hon har jobb, hus och sin familj i Jakobstad. 21.12.2022 kl. 10:43

Övergrepp. Ett barn misstänks ha blivit utsatt för sexualbrott i de evangelisk-lutherska församlingarna i Vasa hösten 2022. Det misstänkta brottet är anmält till barnskyddsmyndigheterna och polisen. 20.12.2022 kl. 10:59

musik. – Julen kan vara härlig på morgonen och hemsk på kvällen, säger Emma Raunio. Hon är aktuell med en strålande vacker julskiva, som handlar om att mörkret är en förutsättning för att vi ska se det ljusa. 20.12.2022 kl. 10:00

samer. Forskaren Helga West jämför de tre nordiska folkkyrkornas försonings­processer i norr. Det ska blir en doktorsavhandling i teologi. 19.12.2022 kl. 08:00

jul. Vem är du? 10-åriga Filip Åström tycker att det bästa med julen är att få vara tillsammans, och att vuxna hinner vara lite knasiga när de har ledigt. 21.12.2022 kl. 19:00

flyktingar. 25-åriga Petra Gripenberg har precis åkt till den grekiska ön Lesvos. Där ska hon hjälpa traumatiserade flyktingar att berätta om det de varit med om. 17.1.2025 kl. 10:55

Kolumn. Pensionen närmar sig, det är dags att ta en titt i backspegeln och fundera över hur samfälligheten förändrats ur ett språkligt perspektiv. Det var en utmaning för mig att 2002 börja jobba som samfällighetens translator. Övergången från näringslivet till den offentliga sektorn och kyrkans trygga famn bjöd på oväntade överraskningar och mina barn frågade om jag nu skulle få en egen ”tjänstekaftan”. 23.1.2025 kl. 10:54

film. – Jag har inga principer jag skulle kunna döda för, men många jag är beredd att dö för. Det handlar om att välja fred och kärlek, även i en polariserad värld, säger Ville Virtanen, aktuell med filmen Aldrig ensam. 20.1.2025 kl. 18:02

INGERMANLANDS KYRKA. Helsingin Sanomat noterar att protestantiska kyrkor i Ryssland verkar blir intressanta för president Vladimir Putins maktsfär – om de har rätt konservativa värderingar. 20.1.2025 kl. 17:28

bibeln. Bibeln som Böckernas bok får en annan dimension sedan Kyrkpressens enkät visar att över hälften av de svarande i dag läser Bibeln digitalt, på webben eller på sin mobil. 20.1.2025 kl. 10:00