Boken "Den som offrar sig" är den första delen i serien ”Brottsplats Österbotten”.

Författarduo placerade ett mord i Solf prästgård

DECKARE.

Kyrkoherdens fru har blivit stenad till döds i den österbottniska byn Solf. Det är upptakten till deckaren ”Den som offrar sig”, skriven av Simon Ventus och Christina Gustavson.

8.3.2023 kl. 18:38

Det är lunchtid en vanlig vardag på Wasa Teater när Simon Ventus tar emot mig. Hans och Christina Gustavsons gemensamma bok Den som offrar sig har precis kommit ut.

– I många fall har författarskapet beskrivits som ett ganska ensamt jobb, men det är det ju förstås inte när man är två. Och för mig har det känts naturligt att vi jobbat i par. Det kan bero på min erfarenhet från teatern där alla processer är kollektiva. Ingen kan göra en föreställning på egen hand.

Boken är en klassisk deckare där huvudkaraktärerna är poliser som försöker reda ut ett mord i Österbotten.

– Vår avsikt var också att boken skulle innehålla någon form av samhällskommentar.

Handlingen utspelar sig i Vasa- och Korsholmstrakten.

– Jag tror och hoppas att läsarna kommer att njuta av att läsa en deckare som utspelar sig på platser som de känner igen, det tillför läsningen en ny dimension, att veta att ”jag har varit på den här platsen”.


Pris: Att ge ut en bok

Simon Ventus vann en lite udda tävling för två år sedan. Priset var att skriva en bok tillsammans med författaren, specialistläkaren och rättspsykiatern Christina Gustavson från Sverige.




Hur var dynamiken mellan dig och Christina?

– Ens fantasi är privat och man kan inte rå för vad ens fantasi hittar på. Man kan, i viss mån, styra över vilka tankar man låter stanna och växa. Men när man är medförfattare, åtminstone så som vi har jobbat, har man inte råd att stänga ut den andra. Skribenten måste våga låta en annan komma in, och också vara lyhörd för den andras fantasi.

Simon Ventus säger att det inte fanns någon garanti för att han och Christina skulle synka.

– Vi fokuserade bara på texten och hade den som ett gemensamt mål. Det var otroligt roligt att vi kunde kommunicera så bra , och att vi har förstått varandra så väl. Vi träffades faktiskt inte förrän boken hade kommit från tryckeriet.

– Jag hoppas att det märks i texten att vi är en man från Finland och en kvinna från Sverige, att vi har olika livserfarenheter och att det skiljer nästan 40 år mellan oss.


En viss typ av andlighet, med väldigt konservativa värderingar, finns tydligt i boken. Varför blev det så?

– Det som vi egentligen var intresserade av att utforska var hur mycket ansvar en person i ledarposition har för det hen säger. Den österbottniska och ibland konservativa andligheten var en bra kontext för det.

"Vi var från början ense om att vår ambition inte var att svartmåla kyrkan, församlingar eller religiös tro på något vis."

– Vi var från början ense om att vår ambition inte var att svartmåla kyrkan, församlingar eller religiös tro på något vis. Jag har en bakgrund i kyrkan och jag har släkt och vänner som jobbar där. Christina har också en sådan bakgrund, hon hade en farbror som var ärkebiskop i Sverige.

– Vi tänkte så här: Om vi båda två relaterar starkt till detta ämne så är det en ganska bra kontext att förlägga handlingen till. Men det skulle lika gärna kunna vara en politiker eller filosof som berättelsen var uppbyggd kring.

Enligt Simon inspirerades de inte av någon viss person.

– Men visst finns det starka, rentav osunda, personlighetstyper i församlingar som vi kan ha påverkats av. Men sådana människor finns förstås också utanför kristenheten. Jag tänker till exempel på politiker. Ljuger Trump och Putin medvetet eller tror de på vad de säger?


Berätta lite om hur ni tänkte när ni placerade mordet i första kapitlet i Solf prästgård?

– Det bara blev så. Jag hyser definitivt inte något agg mot varken Solf, kyrkoherden eller prästgården. Solfs prästgård är den enda prästgården i Österbotten som jag har varit inne i. Det är ett hus som jag har varit i och kunde beskriva.


Du har i någon mån varit aktiv i kyrkan i barndomen och tonåren. Hur skulle du beskriva din tro eller otro idag?

– Jag förhåller mig mindre okritiskt idag till den tro jag lärde mig i barndomen än jag gjorde förut. För att citera punkfilosoferna i Green Day: ”Ju mer jag vet, ju mer vet jag att jag inte vet.”

Boken ges ut på Förlaget M.



Simon Ventus

Ålder: 39.

Yrke: Försäljningschef på Wasa Teater.

Familj: Fru, två barn.

Bor: I Vasa. Vuxit upp i Solf.

Gör på fritiden: Spelar musik, spelar spel, leker med barnen och läser.

Hemlig talang: Över medelmåttet bra på Excel.


Text och foto: Christa Mickelsson


Övriga. ”Giv mig en glans ej guld ej prakt” sjunger vi och utanför vajar sommarbjörkarna i vinden. Dagens tema är julen; pepparkaksdoft och måsarna skränar i skyn. 17.7.2007 kl. 00:00

Kultur. Musikerna Nina och Natalie Åström från Karleby deltog i den kristna festivalen Anno Domini Multifestival i de italienska Alperna tidigare i juli. 17.7.2007 kl. 00:00

Samhälle. De handikappades rättigheter och religionsdialog är tema för några av de diskussionstillfällen som kyrkan ordnar under samhällsevenemanget Finlandsarenan (SuomiAreena). 17.7.2007 kl. 00:00

Kultur. Rollspel i norsk domkyrka bjuder på tidsresa. 16.7.2007 kl. 00:00

Världen. Flera kristna videosajter har dykt upp på internet. 16.7.2007 kl. 00:00

Kyrka. Karis kyrka stängs för renovering under fem månaders tid. 15.7.2007 kl. 00:00

Insändare. Det är inte bara att dräpa; det är mord att skicka någon tillbaka till Somalia - där inbördeskrig fortfarande råder. Det borde speciellt vi i Finland förstå, om vi alls kan läsa vår egen historia.Vem som helst som gör brott i Finland skall dömmas enligt Finlands lag. Finland är väl en rättsstat. Att utvisa någon till ett land i inbördeskrig betyder att man i praktiken ger dödsdom. Dödsdom finns inte i Finlands lag.I de aktuella fallen rör det sig dessutom om en samling "småbrott" (som det brukar kallas), som FINLAND nu alltså vill bestraffa med DÖDSDOM! (när man i allmänhet brukar ge vilkorligt ännu efter många brott).Det är omänskligt och vidrigt för en rättsstat att utvisa människor till ett inbördeskrig.  14.7.2007 kl. 14:20

Samhälle. Anti-våldprojektet  ”Från våld till försoning” har öppnat nya hemsidor. 14.7.2007 kl. 00:00

Insändare. Att skicka flyktingar tillbaka till ett mycket instabilt land som Somalien kan vara det samma som DÖDSDOM!En sådan lag kan aldrig anses som en laglig lag i ett samhälle som anser sig LAGLIGT! 14.7.2007 kl. 04:38

Teologi. Eva Gädda, Lucas Nylund och Iselin Strandvall vill jobba för en bättre Israelbild. 13.7.2007 kl. 00:00

Kultur. Musikfestivalen JesusRock körde igång igår den 12 juli och pågår fram till söndagen den 15, i Kramfors i Sverige. 13.7.2007 kl. 00:00

Kyrka. Safari betyder ”resa” på swahili. Skribasafarin reser genom Borgå stift med diarrémedicin, burkhor och broschyrer i bagaget. Nu skall konfirmanderna få kläm på missionsarbete. 13.7.2007 kl. 00:00

Människa. – Med livet och döden är det som att färdas på sjöss. Har du en gång farit ut så hjälper det inte att vara rädd, säger Henry Mattson 12.7.2007 kl. 00:00

Världen. En häftig dragkamp om det katolska S:t Josefsklostret  pågår i Vitrysslands huvudstad Minsk, omtalar LogosMedia. 12.7.2007 kl. 00:00

Världen. Den internationella Kristliga föreningen av Unga Kvinnor (KFUK) har under sin världskonferens i Nairobi beslutat att behålla kristendomen som basis för förbundet. 11.7.2007 kl. 00:00

Under fältandakten sjunger beväringarna psalmen Räds ej bekänna Kristi namn om världen än det skyr. Bo-Greger Nygård försöker sjunga med men efter de två första raderna brister det för honom 15.1.2016 kl. 07:26

johanneskyrkan. En konsert till förmån för flyktingar och en ekumenisk afton står på programmet i Johannes församling i januari. 14.1.2016 kl. 15:05

Ann-Sofi Storbacka svarar på läsarfrågan om det går att byta församling om man inte trivs i den man hör till. 14.1.2016 kl. 14:48

Snoan. Vid årsskiftet tog Församlingsförbundet över samarbetsavtalet med Retreatstiftelsen av Lärkkulla. Verksamheten på retreatgården Snoan kommer att fortsätta som förut. 14.1.2016 kl. 14:03

När solen går i moln, framgången sinar och skulderna växer. Kan man tro då? Ja, menar Tommy Hellsten i sin nya bok. 7.1.2016 kl. 15:09