Till vänster: Johan Klingenberg. FOTO: PRIVAT. Till höger: Familjen Klingenberg på Bergö sommaren 1958, Johan är pojken till vänster. Bilden hämtad ur Anna-Lisa Klingenbergs bok "Mogna i sol och regn".

Johan Klingenbergs barndomsjular firades på Bergö

BERGÖ.

När tillvaron var tuffare och jularna enklare … Johan Klingenberg delar med sig av minnen från 1950- och 60-talets Bergö.

7.12.2022 kl. 09:54

– Det var ont om möjligheter. Man fick använda det man hade, säger Johan Klingenberg om barndomens jular.

Han är pensionerad präst och också själv uppvuxen i en prästfamilj, i en syskonskara på fyra. Barndomen tillbringades bland annat på Bergö där hans far Bo-Jarl var kyrkoherde 1954–62.

Det var ett Bergö som på många sätt såg annorlunda ut än dagens. Ibland kunde man mötas av 20–30 hästar på byvägen, berättar Johan Klingenberg.

– Hästar och kor gick lösa längs vägrenarna och betade fritt. Man gjorde lite tvärtom med betesmarkerna dåförtiden: det som djuren inte skulle beta på, som potatisland, satte man i hagar.

Förbindelsebåten Södern gick mellan Bergö och Vasa två eller tre gånger i veckan. Med den kom också varorna till de tre små butikerna på Bergö.

– Vår familj hann aldrig uppleva färjan, den kom samma år som vi flyttade.

På vintern gick det att köra över isen med bil eller häst. Men inte heller vintervägarna var oproblematiska, utan kunde snabbt driva igen när det var storm på havet. Johan Klingenberg minns dramatiska historier om folk som kört fast. Bland dem fanns en representant för Röda korset, en fin fröken från Helsingfors, som kom i lågskor för att besöka Bergö med sitt följe.

– De körde fast mitt på isen. Där pulsade de i snön och höll på att frysa ihjäl tills några Bergöbor for med häst och släde för att hämta dem.


Ett eget hjärta till lillajul

Familjens jultraditioner var inte överdådiga. Men fast det var knappt om allt var mamma Anna-Lisa ganska pyntande av sig, säger Johan Klingenberg.

– Till lillajulafton brukade mamma baka årets första pepparkakor och då fick vi varsitt stort pepparkakshjärta med våra namn påspritsade i vit glasyr. Hade vi gäster fick de också alltid ett eget hjärta – och det var uppskattat vill jag minnas, berättar Klingenberg.

Under adventstiden kunde det ibland bullra på ytterdörren. Då var det någon hemlighetsfull Bergöbo som slängde in ett litet paket till prästfamiljen och snabbt sprang sin väg.

– Till traditionen hörde att man inte skulle ge sig till känna.

Julottan som firades klockan sex räknar han bland sina starkaste julminnen.

– Det hörde till att vi skulle kämpa oss upp i mörkret och ta oss till kyrkan. Där var det fullt hus. Vi barn satt på en lång rad och försökte hålla oss vakna. Det var en väldig stämning och fint på många sätt. Men den sömniga känslan höll i sig hela dagen!


Klappen som blev fel

Julklapparna bestod oftast av sockor och vantar. En lite dyrare julklapp hörde också till. Men en jul blev förstörd.

– På hösten hade jag själv ombesörjt ett par handgjorda skridskor med hjälp av några Bergöfarbröder. Det var träbitar med ett järn under som spändes fast på skorna, och det gick hur bra som helst. Mamma och pappa hade märkt mitt intresse och satsade på en dyrare present till mig: riktiga hockeyskridskor!

Men Johan hade ju redan sina egna skridskor. Dessutom visste han att det var den enda bättre julklappen som vankades för hans del, och besvikelsen kände ingen gräns.

– Ibland kan det gå tokigt fast man menar väl.


En prästfamilj drar vidare

När Johan Klingenberg var elva år gick flyttlasset till Purmo.

– När vi skulle flytta från Bergö var jag den som lade hårdast emot. Jag hade ju alla mina kompisar där.

Men elvaåringen anpassade sig snabbast av alla, och Bergödialekten ersattes av den lokala. När vännen Klas några månader senare hakade på Bergö syförening som kom på besök till Purmo fick han därför lite besviket konstatera:

It talar du ju som oss nameir työg! (Du talar ju inte som oss längre.)

PIAN WISTBACKA


Mest läst

    sårbarhet. "Likt lärjungarna har jag ofta upplevt att jag befinner mig i någon slags mellantid, mitt emellan långfredag och påskdag: Jag vill tro, men har ej krafter att göra det. Jag vill hoppas, men vet ej om jag förmår eller vågar det." 31.3.2021 kl. 00:00

    Burma. Att kunna hjälpa kyrkan är den överlägset svåraste utmaningen för biskopen av Burma. Johan Candelin arbetar från Karleby för att få hjälp till en av de fattigaste lutherska kyrkorna i världen. 25.3.2021 kl. 11:08

    Bibelfynd. Israeliska arkeologer har gjort nya fynd av bibliska textfragment i Dödahavsområdet för första gången sedan dödahavsrullarna i Qumran hittades 1947. 24.3.2021 kl. 12:40

    Kyrkans Ungdom. I fjol ersattes Kyrkans Ungdoms sommarläger med Digimäki. I år blir det "Pieksämäkidagar" sista veckan i juli, på olika håll i stiftet. Mats Nyholm, direktor i S:ta Clara–kyrkan i Stockholm, är huvudtalare. 23.3.2021 kl. 18:43

    nykarleby. Telin-orgeln från 1768 flyttas inte från Nykarleby kyrka. 23.3.2021 kl. 15:38

    närståendevåld. Sara Mikanders jobb är att stöda personer som drabbats av närståendevåld eller sexuella övergrepp. – Jag har lärt mig att den som inte behöver hålla uppe en fasad mår ganska okej. 19.3.2021 kl. 15:04

    relation. Louise Häggström hade en varm och rolig pappa som såg och bekräftade henne. Han dog när hon var tonåring. Hennes behov av bekräftelse finns kvar, något hon pratar om utan att förställa sig. 18.3.2021 kl. 15:01

    Bok. Kan vi förändra andra människor? Antagligen inte, tänker Magnus Londen, som skrivit en satir om en konsult vars motto är ”no change” – ingen förändring. – Men om vi själva kommer till att vi vill förändras kan vad som helst ske. 18.3.2021 kl. 09:42

    profilen. Thomas Lundin är aktuell med en ny talkshow där alla gäster är en överraskning för honom. 17.3.2021 kl. 10:32

    bröllop. Går det att fira bröllopsfest i sommar, eller måste man skjuta på festen eller fira i mindre skala? Susanna Nygård hoppas få fira ett stort bröllop och Michaela Rosenback tänkte om i fjol. 17.3.2021 kl. 09:00

    religionsundervisning. – Hur tryggar vi likabehandling och minoritetsbarnets välmående? frågar Milena Parland. Det är långt ifrån okomplicerade frågor. 16.3.2021 kl. 09:53

    religionsundervisning. Religionsläraren Sune Alén har varit en drivande kraft bakom det nya ämnet religions- och livsåskådningskunskap på Åland. Att få till stånd ett likvärdigt ämne för alla har varit hans främsta mål. 16.3.2021 kl. 09:46

    pris. Regissören Suvi West får Kyrkans mediestiftelses pris för filmen Eatnameamet – Vår tysta kamp. Dokumentärfilmen handlar om samernas kamp för överlevnad. 15.3.2021 kl. 15:42

    Herdeval. Monica Cleve och Kristian Willis har sökt kyrkoherdetjänsten i Vanda svenska församling. 8.3.2021 kl. 15:40

    Skidning. Det åttonde Vasaloppet för sjukhusteologen Catharina Englund i Jakobstad blev inte av i år. I stället skidade hon loppet i hemmaspåret. 8.3.2021 kl. 10:30

    PRESIDENTVAL. Helsingforsbiskopen Teemu Laajasalo intervjuade alla nio presidentkandidater på scen i sin domkyrka. ”De uttryckte alla hopp”, säger han nu efteråt. 22.1.2024 kl. 10:00

    PRESIDENTVAL. Under presidentkandidaternas valrörelse har en symbolfråga varit: Ska presidenten i nyårstalet önskaGuds välsignelse? Så här har de svarat i valkompasser och medier. 22.1.2024 kl. 16:13

    PÅVEN FRANCISKUS. Idag på S:t Henriks minnesdag träffade biskop Bo-Göran Åstrand påven Franciskus vid en privat mottagning i Vatikanen. I delegationen som träffade påven ingick också biskop Raimo Goyarrola från katolska kyrkan och metropolit Arseni från ortodoxa kyrkan. 19.1.2024 kl. 15:34

    FÖRFÖLJELSE. Fyra av fem fall där kristna dödats för sin tros skull under fjolåret har skett i Nigeria. Sahelområdet söder om Sahara hör till de områden i världen där det är svårast att leva som kristen. 17.1.2024 kl. 09:39

    kyrkoherdeinstallation. På söndag var det fest i Solf då församlingens nya herde Johan Kanckos installerades i tjänst. Det blev en späckad dag som utöver högmässa också bjöd på många goda tal och inte minst en välsmakande laxsoppa. 14.1.2024 kl. 14:54

    Mest läst