– Jag värdesätter att rörelsen är driven mot gemenskap, säger Matti Aspvik.

Matti Aspvik: "KU:s själ resonerar med min på många plan"

kyrkans ungdom.

Matti Aspvik är ny verksamhetsledare för Förbundet Kyrkans Ungdom.

20.6.2022 kl. 20:44

Berätta kort vem du är!

– Matts ”Matti” Aspvik, 55 år. Jag är född och uppvuxen i Karleby, men bor i Jakobstad. Jag är gift och har fem barn. Jag gillar att fotografera och segla. De senaste åtta åren har jag jobbat som lärare för arbetslösa.


Varför sökte du tjänsten som verksamhetsledare för KU?

– Jag sökte egentligen inte tjänsten, utan behovet av en ny ledare kom fram i ett annat samtal. Jag fick frågan om jag var intresserad och det ena ledde till det andra. Jag upplever det som Guds ledning och ser uppgiften som min kallelse.


Vilken är din relation till KU?

– Under min uppväxt i Karleby var rörelsen aktiv. Jag tillbringade en hel del tid vid Kyrkbacken och spelade i blåsorkestern. När jag som 16-åring kom till tro hade KU också en betydelse. Texten i medlemskortet jag fick vid medlemsintagningen blev för mig ett ställningstagande. När jag kom hem och visade kortet för mamma frågade hon: ”Vet du vad du lägger dig in i nu?” Jag svarade ”ja”. Som ung kunde man förstås inte omfatta allt. Men det var viktigt då.

– Jag har också bidragit med undervisning och musik på Pieksämäkilägret några gånger. Överlag så resonerar KU:s själ med min, på många plan. Jag värdesätter att rörelsen är driven mot gemenskap. Jag hoppas också att KU ska fortsätta att vara en av de få väckelserörelser som inte sätter sin energi på att moralisera och debattera i sociala medier. Jag uppskattar också att det finns många härliga, genuina människor att jobba med väckelserörelsen.


Hur har din tro förändrats genom åren? Hur ser den ut idag?

– Oj, det var ingen liten fråga att svara kort på. Jag antar att jag är lite mindre en av ”buffel” i min tro som ledare. Jag har jobbat med arbetslösa i åtta år. Det har betytt mycket vad gäller perspektivet på livet, tron och hur den förmedlas. Jag är inte så tvärsäker längre, men har hittat en väg att tro och tjäna.

– För mig idag är både tron och kallelsen betydligt ”mindre program och mera relation”. Den största längtan jag har idag är att genuint kunna vilja mera se och möta en människa, än att bli sedd.

Foto: Arkiv/Johan Sandberg


Vad tar du med dig från dina tidigare jobb?

– Väckelserörelserna är egentligen inte längre rörelser med väckelse. De är i stort behov av förnyelse vad gäller identitet. De måste hitta en livsnerv av relationer som förmedlar hopp, samt gemenskaper med beredskap att ta emot dem vi når. Från mitt senaste jobb tar jag med mig det faktum att vi alla har samma grundbehov av kärlek, trygghet och meningsfullhet. I mitt jobb fick jag se vilken kraft det har när en människas liv förvandlas när hon blir sedd och älskad.


Vilken riktning vill du att KU rör sig mot?

– Att vi som väckelserörelse hittar en naturlig, personlig livstil med mission i fokus, både som gemenskap och utåt. ”Gå ut” är viktigare än ”kom hit”, inte som kampanj utan mitt i de liv där var och en lever. Vi behöver fråga oss hur vi som missionsrörelse synas på sociala medier, men samtidigt vara en hörbar röst även om sociala medier skulle stängas.


Vilka av dina egna, smärtsamma erfarenheter har lärt dig så mycket att du nu är tacksam för dem?

– De senaste åren har kantats av sjukdom, tvivel, förluster och misslyckanden. Att jag nästan förlorade min tro och det att jag valde att vara öppen med den resan har varit befriande och hjälpt mig både att hitta nåden och förmedla den.

Christa Mickelsson


Världen. Kyrkans Utlandshjälps tre lastbilar med mat, mediciner, läkarutrustning och filtar nådde på tisdag nödlidande civila i Gaza. 14.1.2009 kl. 00:00

Människa. "Jag vill vara tillgänglig för församlingarna i stiftet och hoppas att tröskeln att ta kontakt med mig i frågor som berör arbetshälsa ska vara låg" 16.1.2009 kl. 00:00

Människa. Dagens skörtar beskylls för att ha utvecklat en tradition som ger dem rätt att släppa på tyglarna och ta sig friheter som man inte godkänner inom andra traditioner. 15.1.2009 kl. 00:00

Kyrka. I mitten av mars inleds kandidatnomineringen i biskopsvalet. Kyrkpressens läsare tycker till om kandidater. 15.1.2009 kl. 00:00

Kyrka. ”För oss samman” är temat för den ekumeniska böneveckan 18–25 januari. 15.1.2009 kl. 00:00

Kyrka. I dag inleds Finlands största resemässa i Helsingfors. Också kyrkan är med och präst finns på plats under hela mässan. 15.1.2009 kl. 00:00

Människa. Gustav Björkstrand besöker Rom och Vatikanen under den ekumeniska böneveckan. 14.1.2009 kl. 00:00

Samhälle. Ett par tusen demonstranter slöt upp i Helsingfors centrum i går kväll för att uttrycka sitt stöd för Israel. 14.1.2009 kl. 00:00

Insändare.   "Kärleksbevis till att fylla ett hjärta till bredden... är orsak nog, att dö för denna sång!" brukade texten lyda i en av de lovsånger vi sjöng på ungdomssamlingarna. För mig förblir kärlek ett diffust tema. Otaliga gånger talas om kärlek i Bibeln, men hur ska denna kärlek komma till sin rätt i vardagen? Vad innebär kärlek? Är det att överse med någons felsteg? Att avstå från att klämma åt någon som man, mänskligt sett, skulle ha all rätt att klämma åt? Kärlek är, enligt mig, i första hand att ha en "kaveris" attityd En kaveri är ju i regel beredd att överse med, eller i varje fall förstå, ens brister och felsteg - om det är en bra kaveri, vill säga. För numera väcker, av någon anledning, ordet "kärleksbevis" en motvilja i mig. Kärleken ska väl vara tydlig och läkande nog i sitt uttryck såsom den är?  Inte ska den väl behöva "bevisas?" Men som så många andra lovsånger, är sången jag ovan reciterar överdriven och dramatisk. Att "dö för denna sång" har säkert varit avsett att låta som någonting underbart. Men jag kan inte annat än uppfatta det som ett krav. Någonting motbjudande. Vad som för mig är orsak att dö för någonting överhuvudtaget, önskar jag själv få definiera - om det nu går så långt att det valet blir aktuellt. Lovsångerna kan nämligen inte infånga mitt hjärtas hemliga längtan. För till vad nyttar ett "kärleksbevis", om så uttryckt i en sång, som man måste vara beredd att, symboliskt eller verkligt, "dö", för? Jag önskar möta en Gud som vill vara mig nära här i livet. Inte enbart i dödens sken, eller i vanmaktens. En Gud som inte avkräver mig lojalitetsbevis i någon form, utan som räknar med mig för att Han i så fall känner mig. 14.1.2009 kl. 00:00

Insändare.  "Kärleksbevis till att fylla ett hjärta till bredden... är orsak nog, att dö för denna sång!" brukade texten lyda i en av de lovsånger vi sjöng på ungdomssamlingarna. För mig förblir kärlek ett diffust tema. Otaliga gånger talas om kärlek i Bibeln, men hur ska denna kärlek komma till sin rätt i vardagen? Vad innebär kärlek? Är det att överse med någons felsteg? Att avstå från att klämma åt någon som man, mänskligt sett, skulle ha all rätt att klämma åt? Kärlek är, enligt mig, i första hand att ha en "kaveris" attityd En kaveri är ju i regel beredd att överse med, eller i varje fall förstå, ens brister och felsteg - om det är en bra kaveri, vill säga.För numera väcker, av någon anledning, ordet "kärleksbevis" en motvilja i mig. Kärleken ska väl vara tydlig och läkande nog i sitt uttryck såsom den är?  Inte ska den väl behöva "bevisas?" Men som så många andra lovsånger, är sången jag ovan reciterar överdriven och dramatisk. Att "dö för denna sång" har säkert varit avsett att låta som någonting underbart. Men jag kan inte annat än uppfatta det som ett krav. Någonting motbjudande. Vad som för mig är orsak att dö för någonting överhuvudtaget, önskar jag själv få definiera - om det nu går så långt att det valet blir aktuellt. Lovsångerna kan nämligen inte infånga mitt hjärtas hemliga längtan. För till vad nyttar ett "kärleksbevis", om så uttryckt i en sång, som man måste vara beredd att, symboliskt eller verkligt, "dö", för? Jag önskar möta en Gud som vill vara mig nära här i livet. Inte enbart i dödens sken, eller i vanmaktens. En Gud som inte avkräver mig lojalitetsbevis i någon form, utan som räknar med mig för att Han i så fall känner mig. 14.1.2009 kl. 00:00

Kyrka. Lastenkirkko.fi vänder sig till barn i förskole- och lågstadieålder. 13.1.2009 kl. 00:00

Kyrka. Kyrkpressens webbesökare har fått svara på frågan om de brukar bikta sig. 13.1.2009 kl. 00:00

Ledare. Från första dagen har staten Israels existens varit hotad. 15.1.2009 kl. 00:00

Kerstin Haldin-Rönn. Jag skalar potatis som får ångkoka medan jag steker upptinade gäddfiléer. 15.1.2009 kl. 00:00

Kyrka. Varför saknar förtroendeorganen i Väståbolands församling representation från skärgårdsförsamlingarna? 13.1.2009 kl. 00:00

Understöd. Sund-Vårdö församling för det största enskilda byggnadsunderstödet från Kyrkostyrelsen bland församlingarna i Borgå stift. Understödet på 74 700 euro är för det första skedet av renoveringen av Sunds gamla prästgård. 25.4.2018 kl. 14:05

Livshållning. "Under den senaste veckan har jag ändå ställt mig frågan om jag ibland ger för stort rum åt ett negativt tänkande." 26.4.2018 kl. 00:00

Välbesökt. God mat, ett femtiotal deltagare, och en intressant livshistoria. Så kan en kvinnobrunch se ut. 26.4.2018 kl. 00:00

musik. Niels Burgmann är nyanställd i Matteus församling. 26.4.2018 kl. 00:00

Jäkt. Morgonandakter och middagsböner – hinner man med sådant mitt i vardagen? Och gör det någon skillnad? 26.4.2018 kl. 00:00