UNDER TEXTEN på paradplats i Helsingin Sanomat, ”Satan, nu räcker det!”, fanns en bild av Vladimir Putin, med djupa skuggor i ansiktet och brinnande röda pupiller. Meddelandet fanns tryckt, med ett slarvigt streck över namnet på mörkrets furste. Undertecknaren var Textilfabriken, som för tydlighetens namn också sände samma budskap med namnet Satan prydligt utskrivet till min e-post. Om inte Rysslands styrande tidigare har uppfattat Finlands handlande som fientlig verksamhet torde nu Textilfabriken ha skött om krigsförklaringen på eget initiativ.
UPPSÅTET MED den smaklösa annonsen var väl gott i och med att man inte ville sälja lakan utan samla ihop filtar till nödlidande i Ukraina. Samtidigt visar annonsen prov på en skrämmande naivitet. Att demonisera ett folk eller en person är nämligen att ge hatet och i fortsättningen våldet fritt berättigande. Att ge Satan makten, för att använda annonsens retorik. Oavsett vad en makthavare har gjort eller låtit ske, är hen också en människa.
VI BEHÖVER inte vara av samma åsikt eller tycka om hen. Vi har vår fulla frihet att arbeta för det vi anser rätt och riktigt också om det handlar om att ställa oss upp emot hen. Men vi har aldrig, inte ens om våldet drabbar oss rätt i ansiktet, rätt att demonisera en annan människa. Varje gång vi låter oss lockas till att demonisera vår motpart berövar vi hen människovärdet. Precis på samma sätt demoniserades judarna i 1930-talets Tyskland eller afroamerikanerna i amerikanska inbördeskriget. Historien har en hel del att berätta om vad ett sådant tänk leder till ...
DET FINNS ett annat skäl också till varför vi inte får demonisera någon. Mästaren har sagt: ”Älska era fiender och be för dem som förföljer er.” Jag kan inte älska hen som skrämmer mig, men det gör Gud. Det jag kan göra är att försöka se bakom masken med de djupa skuggorna och glödande ögonen. Demonen är en bild av det blinda hatet. Bakom masken finns människan. Och hen kan jag be för så att Guds fred kan bli verklighet mitt ibland oss.
