Kyrkoherde Kristian Willis vill ge kyrknyckeln som hängt på Gunnar Weckströms vägg en offentlig plats, i sakristian eller vapenhuset.

Kyrknyckeln hittade hem

vanda.

Hos Gunnar Weckström har en stor nyckel hängt på väggen i många år. Det visade sig vara kyrknyckeln. Nu överlämnar han den symboliskt till kyrkoherde Kristian Willis.

30.9.2021 kl. 00:00

Gunnar Weckströms far, Otto Weckström, var i tiderna en mycket omtyckt kyrkoherde i dåvarande Helsinge församling. När han gick till kyrkan hade han alltid en stor nyckel med sig.

– Jag har haft på känn att det var den nyckeln som hängt så vackert på vår vägg, säger Gunnar Weckström, pensionerad gymnasierektor som bor i Helsinge kyrkby.

För en tid sedan bestämde han sig för att ta reda på vart nyckeln gick, och den visade sig passa låset till Helsinge kyrka S:t Lars, ett par hundra meter från huset där Weckström och hans fru bor.

– Nu överlämnar jag den till församlingen igen.

Kyrkoherde Kristian Willis säger att nyckeln ska få en värdig plats, i sakristian eller vapenhuset.

– Jag har hört mycket gott om Otto Weckström. Han var den gamla goda tidens kyrkoherde och mycket omtyckt. Han lär ha fått tanterna att gråta med sina fina predikningar.

Gunnar Weckström tror att Kristian Willis har alla förutsättningar att bli en omtyckt kyrkoherde även han.

– Han ger akt på människor. När vi stått tillsammans och pratat så hälsar han frejdigt på församlingsbor som går förbi. Han kan ta folk.

Kristian Willis har tre månader som kyrkoherde bakom sig.

– Jag trivs väldigt bra och känner att jag blivit väl emottagen.

Båda anser att en kyrkoherde, utöver att vara människokännare, bör kunna predika på ett sätt som berör.

– Predikningarna måste komma till en nivå så att vi vanliga dödliga får ut något av dem. Det ska inte bara vara utläggningar av bibelställen utan innehållet ska kunna kopplas till dagens tillvaro, säger Weckström.

– Varje predikan ska också ha en själavårdande funktion. En bra präst känner sin församling och vet vilka teman som är viktiga för församlingsborna, fyller Willis i.

Häst och kärra

Willis har fått frågan om han ska bli den nya Otto Weckström.

– Då har jag svarat nej. Det var andra tider då, strukturerna har förändrats. Numera är det mer förvaltning och mindre tid för egentligt församlingsarbete.

Otto Weckström körde runt med häst och kärra. Till herdeuppgiften hörde också att förvalta ett litet jordbruk.

– Han hade en ko också. Det har väl inte du? säger Weckström underfundigt.

– Nej, någon ko ingick inte i arbetsförmånen.

Otto Weckström lär ha varit en dansant man, men han slutade dansa när han blev präst. Förutom en gång när han tagit sig en svängom.

– Då blev han inkallad till domkapitlet och åtalsskriften lästes upp. Otto sa: Det där stämmer ju nog. Men en förmildrande omständighet är att det var barn jag dansade ringdanser med. Det fick dem att skratta i domkapitlet, och så var ärendet överstökat.

Nya och mindre strikta tider har tagit över. Kristian Willis ser sitt uppdrag som en blomma.

– Grogrunden är förvaltningen, om den inte fungerar, fungerar ingenting. Stjälken är de anställda som bär det praktiska och blomman är församlingslivet. Jag har tecknat en blomma i ett anteckningshäfte och tittar på den då och då för att påminna mig om det.

Ulrika Hansson


PSYKISK HÄLSA. För Sonja Wikström började tvången i det lilla: en spis, ett strykjärn, en gnagande oro. Sedan tog sjukdomen över nästan hela hennes liv. Till slut kom vändningen. 3.2.2026 kl. 17:34

ungdomens kyrkodagar. I ett vintrigt Karis, på stiftsgården Lärkkulla, hörs musik. Det är fredag på Ungdomens kyrkodagar och plenum ska precis börja. Ett gäng ungdomar från Sibbo utgör årets kompband och salen är fylld av unga deltagare. 2.2.2026 kl. 18:54

KRAN. Den finlandssvenska kristna rusvårds­föreningen Kran har varit i rubrikerna. Efter att ha blivit arbetsskyddsanmäld för sitt ledarskap har verksamhetsledaren fått sparken. Kyrkorna drog sig efterhand ur och en förening församlingarna tidigare engagerade sig i åkte ner i diket. 30.1.2026 kl. 17:06

fastigheter. Kyrkliga byggnader är inga lätta objekt att sälja. Varken marknadsmässigt eller känslomässigt. 2.2.2026 kl. 19:41

Ukraina. – Det lilla vi gör här bidrar ändå positivt till den stora helheten, vi är ett litet gäng men vi kan faktiskt göra skillnad. Tänk att vi kan få påverka någon annans vardag, få vara till hjälp. Samtidigt blir man också så väldigt tacksam över hur bra vi har det här hemma. 29.1.2026 kl. 20:29

STIFTSSEKRETERARE I FÖRSAMLINGSDIAKONI. Den femte februari väljer domkapitlet en ny stiftssekreterare i församlingsdiakoni. Tjänsten har lockat sex sökande från fem orter. 26.1.2026 kl. 12:41

KYRKOHERDETJÄNST. I Jakobstad får församlingen förbereda sig för kyrkoherdeval medan Hangö svenska församling fått en kyrkoherdekandidat. 26.1.2026 kl. 12:28

FÖRSAMLINGSMÄSTARE. Tony Storrank från Jakobstad är ny församlingsmästare i Munsala. Snart blir han och frun Inka dessutom Munsalabor. 24.1.2026 kl. 15:11

syrien. Ett år har gått sedan Assadregimen föll i Syrien. För många innebar maktskiftet en efterlängtad frihet – men för landets kristna minoritet växte oron. Deras framtid är oklar, men vardagen fortsätter ändå. ”Det är en helt vanlig dag”, säger prästen Samer och slänger sig ut på dansgolvet. 22.1.2026 kl. 19:32

KULTURHISTORIA. Det brister i den nationella beredskapen att värna om kyrkans helgedomar i krigssituationer. Enligt Saana Tammisto på Kyrkostyrelsen vore det kontraproduktivt att frakta kulturhistoriskt värdefulla föremål till trygghet i fredstid. 21.1.2026 kl. 06:52

kyrkoherdar. Kristian Willis blir forskare i kyrkohistoria efter sin pappaledighet. 20.1.2026 kl. 13:06

MATHJÄLP. Adventister, pingstvänner, baptister och laestadianer jobbar sida vid sida – och hittills har det aldrig uppstått en enda konflikt. De pratar inte om huruvida kvinnor ska tiga i församlinge, om äktenskapsfrågan, dopet eller vem nåden sträcker sig till. Sju församlingar har gått samman för att fler Jakobstadsbor ska få sitt dagliga bröd. 20.1.2026 kl. 09:00

diakoni. När Ukrainakriget började fick många flyktingaktivister sig en tankeställare. För Eva ledde det till att hon sökte stadga i kyrkan, 19.1.2026 kl. 10:00

PERSOLIGT. Hålls i bakgrunden, förstå min plats. Cecilia Paul var knappt själv medveten om hur den patriarkala strukturen i den katolska kyrka hon växte upp i påverkat henne. – När jag fick cancer förstod jag att jag bär på många generationers trauma – jag måste omprogrammeras. 14.1.2026 kl. 10:12

VIGNING. På trettondagen vigdes fyra nya medarbetade till tjänst i Borgå domkyrka. 7.1.2026 kl. 10:39

PSYKISK HÄLSA. För Sonja Wikström började tvången i det lilla: en spis, ett strykjärn, en gnagande oro. Sedan tog sjukdomen över nästan hela hennes liv. Till slut kom vändningen. 3.2.2026 kl. 17:34

ungdomens kyrkodagar. I ett vintrigt Karis, på stiftsgården Lärkkulla, hörs musik. Det är fredag på Ungdomens kyrkodagar och plenum ska precis börja. Ett gäng ungdomar från Sibbo utgör årets kompband och salen är fylld av unga deltagare. 2.2.2026 kl. 18:54

KRAN. Den finlandssvenska kristna rusvårds­föreningen Kran har varit i rubrikerna. Efter att ha blivit arbetsskyddsanmäld för sitt ledarskap har verksamhetsledaren fått sparken. Kyrkorna drog sig efterhand ur och en förening församlingarna tidigare engagerade sig i åkte ner i diket. 30.1.2026 kl. 17:06

fastigheter. Kyrkliga byggnader är inga lätta objekt att sälja. Varken marknadsmässigt eller känslomässigt. 2.2.2026 kl. 19:41

Ukraina. – Det lilla vi gör här bidrar ändå positivt till den stora helheten, vi är ett litet gäng men vi kan faktiskt göra skillnad. Tänk att vi kan få påverka någon annans vardag, få vara till hjälp. Samtidigt blir man också så väldigt tacksam över hur bra vi har det här hemma. 29.1.2026 kl. 20:29