En skogsbrand lämnar ett öde landskap efter sig, men är ändå en del av skogens levnadscykel, konstaterar Linus Stråhlman.

"Sot och aska dämpar alla ljud"

BORGÅ.

– Efter en brand är skogen kusligt tyst, inget hörs förutom någon gren som knäcks. Linus Stråhlman var med i släckningsarbetet vid skogsbranden i Kalajoki.

2.9.2021 kl. 12:05

Till vardags jobbar Linus Stråhlman som notarie vid domkapitlet i Borgå stift. På sin fritid gör han något helt annat, han är nämligen gruppchef i Tolkis frivilliga brandkår. I slutet av juli fylldes nyhetsflödet av inslag om en skogsbrand i Kalajoki, den största skogsbranden i Finland på femtio år. Räddningsverk och frivilliga brandkårer från hela landet deltog i släckningsarbetet.

– Det hade lugnat sig lite när vi anlände. Min grupp vaktade ett område som var cirka en halv kilometer gånger en kilometer stort. Det var en sektor där det inte brann längre. Men branden far neråt i marken, till en halv meters djup eller mer, där den pyr långsamt. Vi patrullerade och såg till att inga härdar flammade upp.

Räddningspersonalen knuffade också till trädstammar för att se om de stod stadigt eller om rotverket brunnit upp.

– Efter en brand är skogen kusligt tyst. Du ser inga löv och inget hörs, förutom någon gren som knäcks. Sot och aska dämpar alla ljud. Det luktar surt och bränt. Allt går i monotona grå och bruna toner. Och så täcks allt av en tjock svart sörja, som fastnar under skorna och på handskarna. Det är torv som brunnit och blandats med sot och vatten.

Bara några timmar efter branden kan man höra fågelkvitter igen. FOTO: PRIVAT

För människor kan en skogsbrand vara katastrofal ekonomiskt sett, men för skogen är den en del av levnadscykeln.

– Bara några timmar efter branden kan man höra fågelkvitter igen, och myror kommer upp till ytan och börjar jobba på.

Linus Stråhlman tycker att att all logistik fungerade väldigt bra i Kalajoki, allt från inkvartering av räddningsmanskapet till vattentillförsel. Cirka hundra personer jobbade samtidigt på det 227 hektar stora området som brann. Merparten av den skog som brann är församlingens egendom.

– Vi hade savolaxare på ena sidan om oss och folk från Birkaland på andra.

– Tankbilar körde skytteltrafik mellan tankställen och branden. Där vi patrullerade hade en slang på 110 millimeter i dia­meter, som ger släckningsvatten, lagts ut kring hela området. Det är krävande att dra ut en stor och otymplig slang kilometervis i skogen.

Krävs det mod för att delta i räddningsarbete?

– Både ja och nej. Vi har vårt gäng och övar en gång i veckan året runt, har kurser och utbildade chefer. När larmet går är adrenalinkicken så stor att man går in i ett tunneltänk, det flyter på. Efteråt kanske man stannar upp och tänker vad man varit med om. Alla upplever rädsla i något skede.

Har din tro betydelse i räddningsarbetet?

– Jag har gått igenom vad jag tror på, är så att säga på det klara med mitt inre och mitt tankeliv när jag möter svåra saker. Jag har en tillit till något större, också i en speciellt svår situation där människors liv kanske blir förstörda. Bönen kan vara ett bollplank och ett sätt att processa det hela på.

Ulrika Hansson


Kyrka. Vindkraftsvigslar, drive in-vigslar och vigsel på brandstationen är några av sommarens bröllopsfenomen. 15.7.2008 kl. 00:00

Världen. Gudsperspektiv i politiken belystes under politisk vecka på Gotland. 14.7.2008 kl. 00:00

Kyrka. Bön över samfunds- och språkgränser förväntas locka uppemot 10 000 kristna till Åbohallen i oktober. 13.7.2008 kl. 00:00

Kultur. – Den stora pilgrimsleden i Norden går från Vadstena i Sverige till Nidarosdomen i Trondheim. Den heter Romboleden och är ett slags aorta för pilgrimslederna i Norden, säger prästen Hans Erik Lindström på pilgrimscentrum i Vadstena. 12.7.2008 kl. 00:00

Teologi. ”Håll inte fast mig”, säger Jesus till Maria Magdalena efter uppståndelsen. För mig har orden fått betyda öppenhet och rymd, att inte förminska Gud. Men också att våga stå på egna ben, ifrågasätta förtryckande sidor av kristen tro. Feministisk teologi inspirerar i det arbetet. 11.7.2008 kl. 00:00

Samhälle. Tammerfors stad och stadens evangelisk-lutherska församlingar har slutit ett samarbetsavtal rörande krishjälp i storkatastrofer. 11.7.2008 kl. 00:00

Insändare. Det var Åbo, det var vinter, man studerade. Marken var frusen, täckt av ett kallgnistrande frosttäcke. Man var ensam. Det tärde på mig, alla chanser verkade blockerade. Omvärlden tycktes likgitlig. Studierna i stiltje,  ovisshet, mentalt trött. Och så - helgen. De ensammas helvete. Allt stänger. Inspirationen försvinner. Gamla tankar i gamla spår. Så jag fick nog; gav efter, alkohol. Några timmar senare, aningen mer alkohol i kroppen, ute på dansgolvet. Otroligt. De fanns överallt. Kvinnorna. Ljushåriga, mörka, studerande, blonderade, lättklädda. Lockelsen slet i mig; det hade varit mycket längesen jag vågat mig ut. Rädsla. För våld. För vad som skulle tänkas hända om jag gick över gränsen. För att förlora någonting, för att dö. Mitt förhållningssätt till kvinnan har alltid varit präglat av skuld; som ung var jag mycket rädd för Guds straffdom och vad som skulle ske om jag vågade närma mig någon utan... ja, utan vad? Tillåtelse? Välsignelse? Emellertid; nu hade allt sådant dövats bort, men desto större blev däremot smärtan från kvällen ifråga.Och något odefinierbart som skrämde mig därinne i discot. Än i denna dag kan jag inte säga vad det var. Men därinne blev jag till slut skrämd från vettet; jag var på väg in i ett landskap där allt var tillåtet och där jag inte längre kunde identifiera mig med mig själv eller min kristna kallelse. Jag var ute i ingenmansland. Jag såg det underbara som det borde ha varit - och jag blev besviken.  Bakfull, darrig och gråtande gick jag hem vid femtiden på morgonen, ur stånd att förstå vad som skrämt mig så mycket därinne. Besvikelse, antar jag, likaväl som rusighet, liksom något tabu jag brutit. Jag ville bara därifrån. Ännu nästa dag var jag rädd, utan anledning, och sorgsen över mitt förfall: kanske över vad jag tänkt göra. Vad jag velat göra. Vad jag rentav oreserverat ansett mig ha rätt att göra, bara för att jag upplevt mig vara i överläge gentemot kvinnorna, som jag annars krupit för... dyrkat i det tysta, vänt all min ångest mot... tiggt om förståelse, fjäskat för att få den, nyttjat olika verbala taktiker för att be om den. Jag hade betett mig illa, även om jag inte just gjort något; men mentalt hade jag klivit över en odefinierad gräns. Och inför Gud; endast med Jesu hjälp kunde jag till slut restaurera min upplevelse och ta den med i bagaget. Slutligen trodde jag mig förstå: i Jesu ögon var de lika mycket värda som jag, troende eller ej - och jag lika mycket värd som de. 11.7.2008 kl. 00:00

Insändare. I kolumnen "Staten som änglamakerska" KP 10.7.2008 finns en formulering om sjukvårdens kamrerssjälar.   10.7.2008 kl. 00:00

Människa. I ett mångkulturellt förhållande är kompromisser en del av vardagen. 10.7.2008 kl. 00:00

Världen. Antalet skilsmässor i Danmark har på fyra år sjunkit med cirka tio procent, från närmare 15 800 skilda par år 2004 till drygt 14 000 skilda par 2007. Det intressanta i statistiken är att motsvarande siffra bland par som varit gifta i mindre än sex år sjunkit med hela 30 procent. 10.7.2008 kl. 00:00

Människa. – Jag var inte särskilt ungdomlig ens när jag var ung, hälsar Marco Bonacci,  kommen per cykel till Esbo domkyrka från en sommarsamling i Köklax kapell. Just nu är han alterneringsinhoppare i Esbo svenska. 10.7.2008 kl. 00:00

Marina Wiik. Fredagen för några veckor sedan var en sorgedag. ”Du måste göra dig av med dom där. De har blivit alldeles platta och luktar illa”, sa han med en blick på mina svarta sommarskor som hängt med ett bra tag. 10.7.2008 kl. 00:00

Ledare. Nyligen presenterades kyrkans klimatprogram. Det är ett rätt omfattande dokument i jämförelse med till exempel kyrkans strategi. Miljöprogrammet är på närmare 70 sidor medan strategin ryms på en normal A 4 vikt i tre delar. 10.7.2008 kl. 00:00

Samhälle. När människorna behöver soup, soap och salvation går det inte att ta sommarledigt. Frälsningsarméns inackorderingshemmet på Alpgatan 25 är öppet hela sommaren. 9.7.2008 kl. 00:00

Människa. ”Om ingen frågar mig vad vila är så vet jag. Men om någon frågar mig vet jag det inte.” Liksom Augustinus reflekterade över tiden har Margareta Asp funderat på fenomenet vila. 9.7.2008 kl. 00:00

arbete. Får man sluta jobba när man är 60? Även om man är fullt frisk och inte blir utsparkad ur arbetslivet. Ulla-Maj Hagvik svarar ”ja” på den frågan. 2.5.2017 kl. 19:00

upprop. 1760 personer i Svenskfinland har skrivit på ett upprop för att bevara äktenskapet som ett förbund mellan man och kvinna. 3.5.2017 kl. 13:34

kyrkodagar . Kirkkopalvelut som arrangerar de finska kyrkodagarna har valt att ta bort den reklam där man använde sig av en lättklädd kvinnlig modell. Reklamen användes bland annat på bussar i Åbo. 29.4.2017 kl. 14:05

reklamkampanj. De svenska kyrkodagarnas arrangörer tar offentligt avstånd från gatureklamen i Åbo. 28.4.2017 kl. 15:31

Kyrkodagarna. De finska kyrkodagarna i Åbo marknadsförs bland annat med en lättklädd modell. 27.4.2017 kl. 17:55