Johanna Evenson stortrivs hemma i hängmattan i Bovik. Ibland får hon besök av grannens kor.

Johanna Evenson bodde i USA i trettio år – nu har hon återvänt till Åland

Kulturer.

Johanna Evenson växte upp på olika håll i Svenskfinland, bodde i USA i trettio år – och har nu återvänt till Åland. Varje gång hon stiger in i sitt arbetsrum – en 1400-talskyrka – tänker hon: Wow, tänk att jag får bo här!

22.7.2021 kl. 08:00

När Johanna Evenson får frågan ”var har du vuxit upp?” brukar hon svara ”Svenskfinland”. Hennes pappa Henrik Helander är präst, och när hon växte upp bodde familjen i Snappertuna, Helsingfors och på Åland. På Åland gick hon gymnasiet och där träffade hon också sin amerikanska man Bruce Evenson.

Hans mamma emigrerade i tiderna från Åland till USA, men återvände alltid till barndomshuset om somrarna.

– Han växte upp i New York men han är släkt med halva Åland. Så även om jag själv bott på Åland är det faktiskt tack vare min amerikanska man vi bor på Åland idag.

När de träffades var hon en ung tjej som precis kommit hem efter att ha gått bibelskola i Livets ord i Uppsala i ett år. Han var äldre än hon och präst i den amerikanska lutherska kyrkan. Efter Livets ord-perioden ville hon studera musik, och frågade Bruce om han visste om någon bra musikhögskola i New York. De började brevväxla. I ett år skrev de till varandra, sedan gifte de sig.

– Det var som ett arrangerat, gammaldags giftermål, skrattar hon.

– Det var först efter att vi gift oss som vi började umgås på riktigt.


Olika bibelsyn

Helt lätt var det inte till en början. Hon hade vuxit upp med en personlig tro och goda förebilder. På 80-talet var det stort med Livets ord och hon hade vänner som var engagerade i rörelsen, så hon åkte med dem till Uppsala.

– Det var en jättebra upplevelse för mig. Jag kände att jag hade nära kontakt med Gud och jag kände inte att jag blev hjärntvättad, jag kände inte att jag var med i en sekt och jag kände hela tiden att jag fick välja själv.

Sedan gifte hon sig med sin man, och när det gällde bibelsyn var han på ett helt annat ställe.

– Helt i andra ändan! Det första året vi lärde känna varandra grälade vi mest hela tiden om andliga saker. Våra gräl handlade mycket om hur vi läste Bibeln.

Blev det en syntes? Växte ni samman?

– Vi växte samman och jag måste säga att jag växte mer åt hans håll. Teologiskt är jag mycket mer liberal idag än jag var när jag var ung.

Hon är ändå tacksam över upplevelsen i Livets ord. Den har hon också haft nytta av då hon jobbat som terapeut under sina år i USA.

– Det är ju inte så att jag nu längre tänker i de banor som jag gjorde när jag var ung, men i mitt möte med människor som har en bergfast övertygelse har jag ofta kunnat förstå dem eftersom jag minns hur skönt det var att ha svaret på alla frågor.


Tron skapar gemenskap

Under åren i USA skaffade hon sig en musikutbildning och jobbade som sångerska i kyrkor som hade råd att hålla sig med ett sångproffs. Vid sidan av spelade hon orgel och blev så bra på det att hon också kunde jobba som kantor.

– Sedan hade jag en livskris och gick i terapi. Min terapeut sa: du kan väl göra något annat?

Hon fick en examen i socialt arbete och småningom behörighet att jobba som terapeut i South Carolina, där de bodde.

– Sedan var jag kantor på halvtid och terapeut på halvtid – den kombinationen tyckte jag om!

I USA är människor i gemen ganska kyrkliga, och man får ofta svara på frågan vilken kyrka man hör till.

– I alla kyrkor där jag jobbade kom det 200 personer till en vanlig söndagsgudstjänst. Och det var de människorna som betalade min lön, så det gällde att vara trevlig mot dem.

Hon har jobbat i olika kyrkliga sammanhang och trivts och anpassat sig till dem alla. En period jobbade hon i den unitariska kyrkan, en kyrka där man får tro ”lite som man vill”. Den kyrkan vigde honomsexuella till äktenskap redan på 80-talet.

– Jag har kallat den, på skämt, för ”the church of the leftovers”, alltså en kyrka för dem som blir kvar. Även om man kanske inte har en tro behöver man ändå en gemenskap.


Olja i maskineriet

När hennes man blev pensionär för några år sedan bestämde de sig för att förverkliga en dröm och flytta från South Carolina till Åland. Små kulturkrockar han hon känt av.

– Om man bott länge i USA blir man amerikaniserad. Där gäller komplimanger och öppenhet och att vara utåtriktad. Ibland när jag landat här märker jag att jag har det i mig – jag känner att ojojoj, lugna ner dig och prata inte så fort och avbryt inte folk! I USA ansågs jag snarast vara blyg och tystlåten.

Vi nordbor gillar att anklaga amerikaner för ytlighet, men det finns en god sida med öppenheten.

– Den är som olja i maskineriet, den smörjer konversationen. När man använder vänlighetsfraser blir man vänligt inställd till andra. Det är en jargong som gör det trevligt att vara tillsammans, och jag saknar den lite.

Annars älskar hon livet på Åland. I sitt jobb som kantor i Finström-Geta får hon jobba i medeltida kyrkor.

– Jag går in i kyrkan och tänker: Wow! Det här är mitt arbetsrum!

Hon kör längs småvägarna till kyrkan, hon är mitt i naturen och det är fullkomligt tyst.

– Det är så underbart på Åland. Alla årstider! Jag har fina instrument att spela på och fina arbetskamrater. Jag tycker om att musicera i grupp och jag tycker om att spela på begravningar.

Ibland kommer grannens kor och råmar utanför hennes fönster.

– Ibland ställer jag mig i fönstret och sjunger för dem. Ibland blir de rädda, och ibland lyssnar de.



Johanna Evenson

Kantor i Finström-Geta församling på Åland sedan två år tillbaka. Bor i Bovik, Hammarland.

Familj: Mannen Bruce Evenson, som jobbat först som luthersk och sedan som anglikansk präst i USA, och den vuxna dottern Anja, som bor kvar i South Carolina.

Saknar med Charleston, South Carolina: den nästan överdrivna vänligheten. ”Man är alltid vänlig, man säger alltid när man tycker något är positivt. Oberoende av hur mycket man menar det skapar det en trevlig stämning.”

Text: Sofia Torvalds


ärkebiskopsval 2018. Ville Auvinen har klassats som den ”konservativa” ärkebiskopskandidaten. Men han vill inte 
definieras av det han motsätter sig, utan av det han tror att vi behöver. 26.1.2018 kl. 09:08

Bok. När Anton Lundholm växte upp i det svenska bibelbältet var homosexualitet en icke-fråga. När han själv, efter många års kamp, kom ut ur skåpet raserades hans Gudbild. 26.1.2018 kl. 08:44

kyrkoherde. Hans Boije, direktor för Johannelunds teologiska högskola i Uppsala, har sökt kyrkoherdetjänsten i Vörå församling. 23.1.2018 kl. 15:37

profilen. Då båten sjunkit och det kalla vattnet gjort dem stelfrusna såg Tom Tiainen bara en lösning, att be Gud om hjälp. Den hjälpen kom. Senare samma kväll övertygade Gud honom om varifrån den kommit. 24.1.2018 kl. 15:00

ärkebiskopval 2018. Att bevara kyrkans enhet utan att tysta ner dem som tänker annorlunda eller tumma på det befriande kristna budskapet är en av framtidens största utmaningar, enligt Björn Vikström. 22.1.2018 kl. 13:25

ekonomisk utredning. Församlingarna i Helsingfors ska beställa en utomstående utredning av ekonomin. 15.1.2018 kl. 11:32

ärkebiskopval 2018. I en palett på fem ärkebiskopskandidater sticker Heli Inkinen ut som den enda kvinnan. Hon konstaterar att det här är symptomatiskt för den kyrka hon jobbat och verkat i i över 30 år. Och hon vill förändring. 14.1.2018 kl. 16:54

Jubileum. Under sin uppväxt i Nykarleby var Zacharias Topelius en flitig kyrkobesökare. Den söndag han inte varit i kyrkan skrev han ”okyrka” i sin dagbok. Kom han för sent till gudstjänsten gick han upp på läktaren för att inte störa. 12.1.2018 kl. 17:53

förföljelse. Nordkorea och Afghanistan är de farligaste länderna att leva i som kristen. Nordkorea har toppat listan flera år men nu har den tvivelaktiga äran att inneha tätpositionen hotats av Afghanistan. 10.1.2018 kl. 13:22

ärkebiskopsval 20. Esbobiskopen Tapio Luoma är först ut i KP:s fem kandidatporträtt 4.1.2018 kl. 15:35

jul. Ett ord på bara tre bokstäver. Men ett ord som framkallar så mycket känslor, minnen och gläjde. Men också sorg. Karin Erlandsson berättar om minnen av sin barndoms jular. Och hur hon ser på julen idag. 22.12.2017 kl. 09:39

julevangeliet. Det var tur att julevangeliet skrevs av en så förnuftig och sansad människa som just evangelisten och läkaren Lukas. Hade han inte tagit sig an uppdraget hade julevangeliet kanske skrivits av en Terjärvbo. Eller ännu värre, en sportreporter... 21.12.2017 kl. 09:15

Kyrkpressen. Nummer 50 på webben redan idag. 15.12.2017 kl. 17:16

Helsingfors. Biskop Teemu Laajasalo önskar helsingforsarna en jul utan vardagssorger. 15.12.2017 kl. 10:00

psykisk ohälsa. Över en miljon finländare drabbas varje år av psykisk ohälsa. Föreningen Sympati hör till dem som sprider kunskap, öppnar sina dörrar och delar erfarenheter för att främja mental hälsa. 14.12.2017 kl. 15:12

ekonomi. Ekonomigurun Sixten Korkman skrev en bok om allt det vi måste tro på om vi ska ha ett sunt ekonomiskt system. Utan Luther skulle vi inte vara där vi är i dag, skriver han. 25.1.2023 kl. 19:00

delaktighet. Elisabeth Hästbacka har doktorerat i socialpolitik på temat delaktighet i samhället för personer med funktionsvariationer. Numera jobbar hon med tillgänglighetsfrågor och har sett vad också kyrkan kunde jobba på. Hon har en hälsning till alla förtroendevalda. 25.1.2023 kl. 15:21

ungdomens kyrkodagar. Vem är du? Johannes Winé är med i planeringsgruppen för Ungdomens kyrkodagar. – Det är ett evenemang som alltid har fått mig att komma tillbaka. 25.1.2023 kl. 10:00

Personligt. – För mig var det en andlig upplevelse att vara utbränd. Som tonåring kändes de vuxnas kristendom som ett skal utan känsla, säger Hanna Klingenberg, redaktör för teve-programmet Himlaliv. 24.1.2023 kl. 18:00

LUTHERFORSKNING. Medan Leif Erikson forskat i Luthers skrifter har han överraskats av att frälsningsvissheten förekommer i det mesta reformatorn skriver. 14.2.2023 kl. 09:00