Tuomas Anttila sorterar frimärken som människor donerat och säljer dem vidare för att samla in medel till missionen. Frimärkena från Kyrkpressens krysslösningar har bidragit med tusentals euro genom åren.

"Det ger glädje att få se ett intressant frimärke. Det är en upplevelse som inte handlar om ägandet i sig."

FRIMÄRKEN.

Tuomas Anttila samlar inte längre frimärken för egen räkning. Det här får många köpare att återvända till hans nätauktioner – de vet att han inte tar undan de bästa märkena till sin egen samling, utan säljer vidare allt som kommer in.

11.5.2021 kl. 16:27

Som sjuåring började Tuomas Anttila samla frimärken. När han blev vuxen och bildade familj blev det egna samlandet mera passivt, men numera använder han sitt frimärkskunnande för att stöda missionsarbetet.

Hur började frimärkssamlandet för missionen?

– Våren 2008 föreslog jag för Svenska Lutherska Evangeliföreningen (SLEF) att vi skulle kolla om det fanns människor som ville lämna in frimärken till förmån för missionsarbetet.

Det fanns det, och Anttila fick ihop en stor låda under sommaren som han sedan sorterade och visade upp för en frimärkshandlare.

– Vi fick ett erbjudande för en struntsumma och då valde jag att testa att själv sälja frimärkena via nätauktioner. Vi som säljer för välgörenhet har inte alls samma omkostnader som kommersiella aktörer.

Nästan 95 procent av de inkomster som frimärksförsäljningen ger kommer missionen till godo.
Året därpå började han samla in frimärken från den finska systerföreningen SLEY och numera bidrar föreningarna med ungefär lika mycket frimärken båda två. Intäkterna – ungefär 5 000 euro per år – delas mellan dem.

– Frimärkena från Kyrkpressens krysslösningar har bidragit med tusentals euro genom åren. Det handlar om nyare frimärken som har högre värde på marknaden.

Vad händer med frimärkena som lämnas in?
– Allt som är helt säljs vidare. Jag går igenom det som lämnats in, plockar bort söndriga frimärken och samlar ihop dem till större partier.

De flesta frimärkena säljer Anttila själv via en auktionssajt för samlare, men enstaka värdefullare frimärken säljs genom en frimärksaffärs traditionella auktioner.

– När jag lägger ut nätauktioner skriver jag att försäljningen sker till förmån för missionen och jag brukar också sätta ut länkar så att man kan läsa mer om insamlingsändamålen.

En del köpare återkommer gång efter gång, och Anttila tror att det beror på att han säljer för missionen och inte själv plockar ut de bästa märkena till sin egen samling.

– Köper man frimärken via en frimärkesaffär är det svårt att göra fynd, men de här köparna vet att jag säljer vidare allt som kommer in.

Vilka frimärken tycker du själv mest om?

– Jag tycker utlandssamlingen är intressantast. Det finns frimärken från missionsländerna, ganska ovanliga utomeuropeiska länder, med där. Jag tycker att de är mest färgglada och varierade.

– Jag har lärt mig massor genom det här arbetet och det personliga samlarbehovet tillfredsställs utan att jag behöver samla mer i mina egna skåp. Det ger mig en möjlighet att se sådant material som jag som vanlig samlare aldrig skulle ha stött på.

– Det ger glädje att få se ett intressant frimärke. Det är en upplevelse som inte handlar om ägandet i sig.

Hur kom det sig att du blev aktiv i SLEF?

– Jag har församlingsbakgrund och är uppvuxen i en finskspråkig familj i Satakunda. Efter konfirmationen blev jag aktiv i SLEY. Jag gjorde militärtjänst på svenska i Dragsvik och under det året träffade jag min blivande hustru som kommer från Österbotten och sjöng i SLEFs ungdomskör Evangelicum. Jag tror att den andra gången vi träffades var under SLEFs påskläger på Klippan där jag deltog genom Kristliga beväringsgruppen.

GÖR: Är lärare i religion.
BOR: I Lillhoplax i Helsingfors.
FAMILJ: Frun Lilly-Ann, barnen Ester, Mirjam, Henrik och Lydia.
INTRESSEN:
Församlings- och föreningsliv, sång – allra helst psalmsång tillsammans med andra.

Erika Rönngård


Människa. Dagens skörtar beskylls för att ha utvecklat en tradition som ger dem rätt att släppa på tyglarna och ta sig friheter som man inte godkänner inom andra traditioner. 15.1.2009 kl. 00:00

Kyrka. I mitten av mars inleds kandidatnomineringen i biskopsvalet. Kyrkpressens läsare tycker till om kandidater. 15.1.2009 kl. 00:00

Kyrka. ”För oss samman” är temat för den ekumeniska böneveckan 18–25 januari. 15.1.2009 kl. 00:00

Kyrka. I dag inleds Finlands största resemässa i Helsingfors. Också kyrkan är med och präst finns på plats under hela mässan. 15.1.2009 kl. 00:00

Människa. Gustav Björkstrand besöker Rom och Vatikanen under den ekumeniska böneveckan. 14.1.2009 kl. 00:00

Samhälle. Ett par tusen demonstranter slöt upp i Helsingfors centrum i går kväll för att uttrycka sitt stöd för Israel. 14.1.2009 kl. 00:00

Insändare.   "Kärleksbevis till att fylla ett hjärta till bredden... är orsak nog, att dö för denna sång!" brukade texten lyda i en av de lovsånger vi sjöng på ungdomssamlingarna. För mig förblir kärlek ett diffust tema. Otaliga gånger talas om kärlek i Bibeln, men hur ska denna kärlek komma till sin rätt i vardagen? Vad innebär kärlek? Är det att överse med någons felsteg? Att avstå från att klämma åt någon som man, mänskligt sett, skulle ha all rätt att klämma åt? Kärlek är, enligt mig, i första hand att ha en "kaveris" attityd En kaveri är ju i regel beredd att överse med, eller i varje fall förstå, ens brister och felsteg - om det är en bra kaveri, vill säga. För numera väcker, av någon anledning, ordet "kärleksbevis" en motvilja i mig. Kärleken ska väl vara tydlig och läkande nog i sitt uttryck såsom den är?  Inte ska den väl behöva "bevisas?" Men som så många andra lovsånger, är sången jag ovan reciterar överdriven och dramatisk. Att "dö för denna sång" har säkert varit avsett att låta som någonting underbart. Men jag kan inte annat än uppfatta det som ett krav. Någonting motbjudande. Vad som för mig är orsak att dö för någonting överhuvudtaget, önskar jag själv få definiera - om det nu går så långt att det valet blir aktuellt. Lovsångerna kan nämligen inte infånga mitt hjärtas hemliga längtan. För till vad nyttar ett "kärleksbevis", om så uttryckt i en sång, som man måste vara beredd att, symboliskt eller verkligt, "dö", för? Jag önskar möta en Gud som vill vara mig nära här i livet. Inte enbart i dödens sken, eller i vanmaktens. En Gud som inte avkräver mig lojalitetsbevis i någon form, utan som räknar med mig för att Han i så fall känner mig. 14.1.2009 kl. 00:00

Insändare.  "Kärleksbevis till att fylla ett hjärta till bredden... är orsak nog, att dö för denna sång!" brukade texten lyda i en av de lovsånger vi sjöng på ungdomssamlingarna. För mig förblir kärlek ett diffust tema. Otaliga gånger talas om kärlek i Bibeln, men hur ska denna kärlek komma till sin rätt i vardagen? Vad innebär kärlek? Är det att överse med någons felsteg? Att avstå från att klämma åt någon som man, mänskligt sett, skulle ha all rätt att klämma åt? Kärlek är, enligt mig, i första hand att ha en "kaveris" attityd En kaveri är ju i regel beredd att överse med, eller i varje fall förstå, ens brister och felsteg - om det är en bra kaveri, vill säga.För numera väcker, av någon anledning, ordet "kärleksbevis" en motvilja i mig. Kärleken ska väl vara tydlig och läkande nog i sitt uttryck såsom den är?  Inte ska den väl behöva "bevisas?" Men som så många andra lovsånger, är sången jag ovan reciterar överdriven och dramatisk. Att "dö för denna sång" har säkert varit avsett att låta som någonting underbart. Men jag kan inte annat än uppfatta det som ett krav. Någonting motbjudande. Vad som för mig är orsak att dö för någonting överhuvudtaget, önskar jag själv få definiera - om det nu går så långt att det valet blir aktuellt. Lovsångerna kan nämligen inte infånga mitt hjärtas hemliga längtan. För till vad nyttar ett "kärleksbevis", om så uttryckt i en sång, som man måste vara beredd att, symboliskt eller verkligt, "dö", för? Jag önskar möta en Gud som vill vara mig nära här i livet. Inte enbart i dödens sken, eller i vanmaktens. En Gud som inte avkräver mig lojalitetsbevis i någon form, utan som räknar med mig för att Han i så fall känner mig. 14.1.2009 kl. 00:00

Kyrka. Lastenkirkko.fi vänder sig till barn i förskole- och lågstadieålder. 13.1.2009 kl. 00:00

Kyrka. Kyrkpressens webbesökare har fått svara på frågan om de brukar bikta sig. 13.1.2009 kl. 00:00

Ledare. Från första dagen har staten Israels existens varit hotad. 15.1.2009 kl. 00:00

Kerstin Haldin-Rönn. Jag skalar potatis som får ångkoka medan jag steker upptinade gäddfiléer. 15.1.2009 kl. 00:00

Kyrka. Varför saknar förtroendeorganen i Väståbolands församling representation från skärgårdsförsamlingarna? 13.1.2009 kl. 00:00

Kyrka. – I det stora hela mår kyrkomusiken och musikerna bra, säger stiftsekreterare Jan Hellberg som ledde kyrkomusikdagarna. 12.1.2009 kl. 00:00

Världen. Kyrkostyrelsen i Sverige föreslår i en remiss att ordet “äktenskap” ska tas bort från den framtida vigselordningen. 12.1.2009 kl. 00:00

Välbesökt. God mat, ett femtiotal deltagare, och en intressant livshistoria. Så kan en kvinnobrunch se ut. 26.4.2018 kl. 00:00

musik. Niels Burgmann är nyanställd i Matteus församling. 26.4.2018 kl. 00:00

Jäkt. Morgonandakter och middagsböner – hinner man med sådant mitt i vardagen? Och gör det någon skillnad? 26.4.2018 kl. 00:00

Strukturer. Det behövs administrativa förändringar för att klara ekonomin och rekryteringen av arbetskraft. 23.4.2018 kl. 11:02

åsikter. Kyrkoherde Janne Heikkiläs uttalande om kvinnor i prästämbetet och om att viga frånskilda väckte diskussion. Domkapitlet kan inte väga prästers åsikter, endast pröva beredskapen att samarbeta, säger biskopen. 16.4.2018 kl. 18:12