Med facit i hand har Martin Glader levt ”ett slumpmässigt liv med få egna beslut”. (foto: Rolf af Hällström)

Fler än nu måste ta ansvar

Han växte upp på en levande prästgård. Sin karriär har han gjort som företagsledare. Nu är Martin Glader kyrklig förtroendeman och talar för fler frivilliginsatser i församlingen och för att staten tar sitt kulturhistoriska ansvar för kyrkor och begravningsplatser.
13.12.2012 kl. 11:33
– Det ligger där borta, vid förra posten, säger Martin Glader och pekar mot butiksraden i Pojo kyrkoby, bakom det ståtliga kommunhuset i vit marmor som står öde och tomt sedan Pojo blev en del av Raseborg.

– Att kommunhuset inte behövs är som om vi Pojobor inte heller skulle behövs. Det tär på självkänslan, säger Glader. Just den här dagen ska det för övrigt grundas en byaförening för kyrkbyn.

På diakonins dagcenter ”Postilla” är det liv i luckan. Ett vardagsrum, öppet fem dagar i veckan för alla som behöver ett, ingen frågar varför man kommer. I fjol räknade man över fem tusen besök. Måndagar och torsdagar serveras mat för två euro. Ett loppis intill ger intäkter som delvis täcker hyran.

Den enda anställda är värdinnan. Utan dussinet frivilliga som ställer upp i ur och skur skulle det inte gå ihop.

– Värdinnan avlönas helt med bidrag utifrån, församlingens utgifter är blygsamma, konstaterar Glader som också är det öppna vardagsrummets direktionsordförande.

Han skulle bli biologilärare men kom att gå en prepkurs till Tekniska Högskolan för att hålla en kompis sällskap. Han klarade inträdesprovet också och blev diplomingenjör och senare företagschef. När han för tio år sedan pensionerade sig från jobbet som VD för ett industriföretag med fabrik också i Pojo åkte han först till Virojoki i östligaste Finland. Därifrån paddlade han i havskajak hela vägen till Torneå, 1300 kilometer.

Han har rört på sig förr. Sju av sina företagsledarår jobbade han i Sverige som chef för ett företag som exporterade tunnplåtsprodukter till småhustak och industrihallar. Själva tunnplåtsteknologin sålde han till fjärran marknader, från Kanada till Australien. Under de sju åren med över tusen resedagar utomlands skedde många kulturkrockar. De lärde honom en viktig grundsats:

– Utgå inte från att saker är så som du tror att de är.

Stark sammanhållning
Glader är uppvuxen i Pernå som prästbarn, först i kaplansgården med handpump för kallvatten i köket som enda bekvämlighet, men ganska snart i en nyrenoverad prästgård. På den tiden var prästgården ett nav i bygdens liv. Folk kom och gick, det var dop och vigslar, kringresande predikanter tog in där.

– Varje födelsedagkalas var en stor familjeträff mellan prästfamiljerna i grannförsamlingarna, säger han. Svenska riksdagsgruppens generalsekreterare Björn Månsson som var kaplanspojk på den tiden brukar tala om ”Pernå stift”.

Att gå i kyrkan på söndagarna var inget påtvunget för Martin och hans två systrar. Kristliga Gymnasistgruppen KGG i Lovisaskolan var en okomplicerad fortsättning på barnatron. KGG som finlandssvensk företeelse lever forfarande kvar i form av Höstdagarna i Tammerfors.

Ekonomin i obalans
När han flyttade till Pojo för sju år sedan blev han snabbt invald i de kyrkliga förtroendeorganen. Ett privat företag har en handlingsfrihet som församlingen med sin demokratiska struktur saknar. Det är olika saker men båda helt okej, menar Glader.

Läs hela artikeln i papperstidningen.

Rolf af Hällström



Samhälle. Representanterna för Kyrkans Utlandshjälp betonade att inga omständigheter rättfärdigar att humanitära mål beskjuts. 16.1.2009 kl. 00:00

Kyrka. På söndag tar festårets huvudevenemang plats i domkyrkan i Helsingfors. 16.1.2009 kl. 00:00

Världen. Kyrkans Utlandshjälps tre lastbilar med mat, mediciner, läkarutrustning och filtar nådde på tisdag nödlidande civila i Gaza. 14.1.2009 kl. 00:00

Människa. "Jag vill vara tillgänglig för församlingarna i stiftet och hoppas att tröskeln att ta kontakt med mig i frågor som berör arbetshälsa ska vara låg" 16.1.2009 kl. 00:00

Människa. Dagens skörtar beskylls för att ha utvecklat en tradition som ger dem rätt att släppa på tyglarna och ta sig friheter som man inte godkänner inom andra traditioner. 15.1.2009 kl. 00:00

Kyrka. I mitten av mars inleds kandidatnomineringen i biskopsvalet. Kyrkpressens läsare tycker till om kandidater. 15.1.2009 kl. 00:00

Kyrka. ”För oss samman” är temat för den ekumeniska böneveckan 18–25 januari. 15.1.2009 kl. 00:00

Kyrka. I dag inleds Finlands största resemässa i Helsingfors. Också kyrkan är med och präst finns på plats under hela mässan. 15.1.2009 kl. 00:00

Människa. Gustav Björkstrand besöker Rom och Vatikanen under den ekumeniska böneveckan. 14.1.2009 kl. 00:00

Samhälle. Ett par tusen demonstranter slöt upp i Helsingfors centrum i går kväll för att uttrycka sitt stöd för Israel. 14.1.2009 kl. 00:00

Insändare.   "Kärleksbevis till att fylla ett hjärta till bredden... är orsak nog, att dö för denna sång!" brukade texten lyda i en av de lovsånger vi sjöng på ungdomssamlingarna. För mig förblir kärlek ett diffust tema. Otaliga gånger talas om kärlek i Bibeln, men hur ska denna kärlek komma till sin rätt i vardagen? Vad innebär kärlek? Är det att överse med någons felsteg? Att avstå från att klämma åt någon som man, mänskligt sett, skulle ha all rätt att klämma åt? Kärlek är, enligt mig, i första hand att ha en "kaveris" attityd En kaveri är ju i regel beredd att överse med, eller i varje fall förstå, ens brister och felsteg - om det är en bra kaveri, vill säga. För numera väcker, av någon anledning, ordet "kärleksbevis" en motvilja i mig. Kärleken ska väl vara tydlig och läkande nog i sitt uttryck såsom den är?  Inte ska den väl behöva "bevisas?" Men som så många andra lovsånger, är sången jag ovan reciterar överdriven och dramatisk. Att "dö för denna sång" har säkert varit avsett att låta som någonting underbart. Men jag kan inte annat än uppfatta det som ett krav. Någonting motbjudande. Vad som för mig är orsak att dö för någonting överhuvudtaget, önskar jag själv få definiera - om det nu går så långt att det valet blir aktuellt. Lovsångerna kan nämligen inte infånga mitt hjärtas hemliga längtan. För till vad nyttar ett "kärleksbevis", om så uttryckt i en sång, som man måste vara beredd att, symboliskt eller verkligt, "dö", för? Jag önskar möta en Gud som vill vara mig nära här i livet. Inte enbart i dödens sken, eller i vanmaktens. En Gud som inte avkräver mig lojalitetsbevis i någon form, utan som räknar med mig för att Han i så fall känner mig. 14.1.2009 kl. 00:00

Insändare.  "Kärleksbevis till att fylla ett hjärta till bredden... är orsak nog, att dö för denna sång!" brukade texten lyda i en av de lovsånger vi sjöng på ungdomssamlingarna. För mig förblir kärlek ett diffust tema. Otaliga gånger talas om kärlek i Bibeln, men hur ska denna kärlek komma till sin rätt i vardagen? Vad innebär kärlek? Är det att överse med någons felsteg? Att avstå från att klämma åt någon som man, mänskligt sett, skulle ha all rätt att klämma åt? Kärlek är, enligt mig, i första hand att ha en "kaveris" attityd En kaveri är ju i regel beredd att överse med, eller i varje fall förstå, ens brister och felsteg - om det är en bra kaveri, vill säga.För numera väcker, av någon anledning, ordet "kärleksbevis" en motvilja i mig. Kärleken ska väl vara tydlig och läkande nog i sitt uttryck såsom den är?  Inte ska den väl behöva "bevisas?" Men som så många andra lovsånger, är sången jag ovan reciterar överdriven och dramatisk. Att "dö för denna sång" har säkert varit avsett att låta som någonting underbart. Men jag kan inte annat än uppfatta det som ett krav. Någonting motbjudande. Vad som för mig är orsak att dö för någonting överhuvudtaget, önskar jag själv få definiera - om det nu går så långt att det valet blir aktuellt. Lovsångerna kan nämligen inte infånga mitt hjärtas hemliga längtan. För till vad nyttar ett "kärleksbevis", om så uttryckt i en sång, som man måste vara beredd att, symboliskt eller verkligt, "dö", för? Jag önskar möta en Gud som vill vara mig nära här i livet. Inte enbart i dödens sken, eller i vanmaktens. En Gud som inte avkräver mig lojalitetsbevis i någon form, utan som räknar med mig för att Han i så fall känner mig. 14.1.2009 kl. 00:00

Kyrka. Lastenkirkko.fi vänder sig till barn i förskole- och lågstadieålder. 13.1.2009 kl. 00:00

Kyrka. Kyrkpressens webbesökare har fått svara på frågan om de brukar bikta sig. 13.1.2009 kl. 00:00

Ledare. Från första dagen har staten Israels existens varit hotad. 15.1.2009 kl. 00:00

asylpolitik. Solen sken över ett välfyllt torg i Jakobstad på lördagsförmiddagen. Men det tema som lockat cirka 500 personer dit var inte lika positivt. Manifestationen var ett uttryck för missnöje över det man upplever som en inhuman finländsk flyktingpolitik. 28.4.2018 kl. 13:48

Kyrkpressen. En chockhöjning av postens distributionsavgifter tvingar Kyrkpressen till inbesparingar. Under sommarmånaderna utkommer tidningen varannan vecka. 26.4.2018 kl. 20:52

PROFET. Jordan Peterson är Youtube-ålderns vishetslärare, och unga män följer honom i stora skaror. Kan en äldre herre som uppmanar killar att rycka upp sig och stå raka i ryggen vara farlig? Kanske. 26.4.2018 kl. 16:48

Understöd. Sund-Vårdö församling för det största enskilda byggnadsunderstödet från Kyrkostyrelsen bland församlingarna i Borgå stift. Understödet på 74 700 euro är för det första skedet av renoveringen av Sunds gamla prästgård. 25.4.2018 kl. 14:05

Livshållning. "Under den senaste veckan har jag ändå ställt mig frågan om jag ibland ger för stort rum åt ett negativt tänkande." 26.4.2018 kl. 00:00