När vi möter det annorlunda

Kolumn.

Jag har nyligen kommit tillbaka efter en helg i Helsingfors med en grupp ungdomar från vår församling. Under helgen besökte vi bland annat olika församlingar och funderade en hel del på olikheter, gemenskap, förnyelse och tradition.

19.5.2023 kl. 10:14

För egen del har det varit avgörande att få möta andra kristna sammanhang än mitt eget. Genom att bli bekant med andra församlingar, samfund och tänkare från andra kristna traditioner har jag fått utmanas och växa i min tro. Jag har fått se att kyrkan är större än den egna församlingen och de frågor som är brännande hos oss. Något av detta hoppades vi att våra ungdomar skulle få upptäcka.

När vi möter människor som inte liknar oss eller kommer från en annan bakgrund än vi, så möts vi av frågan hur vi ska hantera det. Väljer vi att hålla distansen, betrakta med en kritisk blick och hålla fast vid en övertygelse om att vi själva nog vet bäst och gör rätt? Eller väljer vi att närma oss andra med ett öppet sinne och en villighet att lära oss, utmanas och förändras i mötet med det nya? Det betyder inte att vi gör avkall på det egna – gång på gång kom vi under helgen tillbaka till att vi befinner oss i olika sammanhang och har olika förutsättningar. Men samtidigt strävade vi efter att under vår resa upprätthålla en öppenhet för att det i varje sammanhang och hos varje person finns något vi kan lära oss. Så att både vår förståelse för andra ökar och så att vi själva kan göra saker lite bättre. Under helgen föddes många fina diskussioner kring vad vi kunde förbättra i vårt eget sammanhang.

När vi på riktigt vågar möta det annorlunda så kommer det förr eller senare att bli utmanande. Då är kärleken enda vägen framåt. Som en av de personer vi samtalade med under helgen uttryckte det när vi diskuterade tradition, förnyelse och olikheter: ”Vi behöver älska tills det gör ont.” I sin översteprästerliga förbön ber Jesus att de som tror på honom ska bli ett. Det avgörande här är att inse att det handlar om enhet, inte enhetlighet. Vad är skillnaden? Jo, enhetlighet handlar om att göra den andre lik mig själv, medan enhet handlar om gemenskap trots olikheter. Och den gemenskapen är det bara kärleken som kan åstadkomma. Väljer vi att älska också då vi inser att vi tänker olika och gör olika? Det är enda vägen framåt. Särskilt om vi vill ta Jesu ord på allvar: ”Alla ska förstå att ni är mina lärjungar om ni visar varandra kärlek.”

Jakob Edman är församlingspastor i Jakobstad.