Jussi Meriluoto (till höger) värnar om den informella kontakten till församlingsmedlemmarna, här en pratstund med Janne Gröning

Biokemisten som blev kaplan i Iniö

Väståboland.

Jussi Meriluoto forskar i blågröna alger. Men han är också kaplanen som sköter prästuppgifter, umgås med folk i byn, och tömmer musfällor i kyrkan. – Det här är ett konkret samhälle, säger han.

25.11.2020 kl. 15:21

År 1981 började Jussi Meriluoto studera vid Åbo Akademi och blev biokemist. Han fördjupade sig i blågröna alger och deras gifter.

– Det är ett typiskt skärgårdstema, konstaterar han.

Skärgården blev sedermera också hans arbetsplats, men då som kaplan.

– Jag hade som pojke ett visst intresse för att jobba i kyrkan.

Barndomsdrömmen blev sann efter studier i teologi vid sidan av jobbet som forskare vid Åbo Akademi. Han är deltidsanställd t.f. kaplan och vistas torsdag till söndag i Iniö församling, som har kring 150 medlemmar. Resten av veckan är han forskare vid Åbo Akademi.

Hur ser en vanlig arbetsdag ut för dig?

– Till den konkreta verksamheten hör förstås gudstjänster och förrättningar. Men jag tycker det är viktigt med informell kontakt så jag rör mig ute i byn och pratar med folk. Jag vill vara en medvandrare i vardagen. Och så hör det till prästens rutiner att be för sin församling, det upplever jag som en seriös uppgift.

Som den enda kyrkligt anställda som regelbundet vistas i Iniö utför han också diverse vaktmästaruppgifter.

– När jag nu senast anlände till Iniö på kvällen 21.40 så var det första jag gjorde att söka mig till kyrkan där jag tömde musfällorna.

Utan frivilliga krafter skulle församlingen ha svårt att klara sig.

– Jag vill tacka församlingsmedlemmarna. De frivilliga insatserna är jätteviktiga för en liten ort. Det kan gälla musikinsatser, dekorering av kyrkan, textläsning, gravgrävande, klockringning, informationsgång, att öppna kyrkan för turister eller talko på kyrkogården. Det här kunde vara en modell för kyrkan i övriga landet när resurserna minskar.

Praktisk inställning

I Iniö finns en praktisk inställning som han uppskattar.

– Det är till exempel anhöriga och släktingar som gräver gravar med spadar. En grävmaskin skulle inte få plats på vår kyrkogård.

– Förhållandet till döden är naturligt här. Döden ses som något konkret som hör till. Den inställningen tror jag gäller skärgården i största allmänhet. Och man är också van vid att döden kan komma plötsligt i form av olyckor, när till exempel isarna inte bär.

Under nästa år ska kyrkan i Iniö renoveras.

– Golvet lider av en fuktskada så det måste bytas ut. Uppvärmningssystemet är el, så vi letar efter ett hållbarare alternativ. Och så finns all anledning att förbättra tillgängligheten till kyrkan med ramper för rullstolar och rullatorer.

Gudstjänster och förrättningar måste då ordnas i församlingshemmet och prästgården.

– Och kanske delvis utomhus sommartid.

Inför det nya kyrkoåret har Jussi Meriluoto en önskan som ligger överst.

– Att vi skulle få fler barn till Iniö. Det är ett ständigt förbönsämne att det ska bli fler barnfamiljer här som håller skärgården levande.

En gång i månaden kommer barn- och ungdomsarbetsledare Mari Nurmi ut och ordnar församlingens klubb för skolbarnen. Just nu finns det sjutton barn i skolan, inklusive förskolan.

– Varje barn tar jag som en stor gåva och ett bönesvar. Barnen är församlingens ögonsten.

Ulrika Hansson

undantagstillstånd. Viking Norrbäck fick somna in i sitt hem i Esse omgiven av sin familj. Det var så han ville ha det. Men coronan gjorde att han inte fick den begravning han önskat. 20.5.2020 kl. 17:26

Borgå. Hon är en musikälskare med trippelexamen, en nordist och språkälskare. Anne Hätönen är ny kantor i Borgå svenska domkyrkoförsamling. 19.5.2020 kl. 10:16

Växelverkan. "Men nu är ju kyrkan inte bara en programproducent. Församlingen församlas." 19.5.2020 kl. 10:06

vanda. – Det finns ingen skam i att behöva hjälp, det gör vi alla ibland, säger diakon Heidi Salminen. Hon är med och organiserar mathjälp i Vanda. 19.5.2020 kl. 09:56

Närpes. ”Jag har inte haft någon väldig omvändelse, tron har vuxit till vartefter.” Majen Norrholm brukar säga att hon har varit i söndagsskolan i hela sitt liv. 20.5.2020 kl. 09:19

sydösterbotten. Stängda gränser, inställda flyg, utegångsförbud. För de finländska missionärerna från Slef blev det mer spännande än väntat att ta sig hem från Kenya. 20.5.2020 kl. 09:04

Solf. Vi måste se dem som inte är med, säger Solveig Pått. När vi inte kan mötas ansikte mot ansikte hittas nya alternativ och lösningar, men hur blir det med dem som inte är digitala? 20.5.2020 kl. 08:31

Kolumn. "Jag är övertygad om att vi kommer vidare så småningom, starkare, klokare och modigare av erfarenheten. Förhoppningsvis fortsätter vi att ta hand om och bry oss om varandra och vår miljö för det mår vi alla bra av", skriver Gun-Lis Landgärds. 20.5.2020 kl. 08:30

korsholm. Lite konstigt, lite lugnare, lite rastlöst. Att hobbyerna tagit paus är en av de mest kännbart annorlunda sakerna med den här våren. Körerna är en viktig gemenskap som saknas. 20.5.2020 kl. 08:15

Kolumn. Hur ska man kunna bli tröstad och känna trygghet i en orolig värld? Det finns många sätt att lugna vårt oroliga inre barn. 7.5.2020 kl. 18:51

Åbo. Laura Kota-ahos arbete har flyttat ut på nätet. – Träffar över nätet fungerar när man känner ungdomarna sedan tidigare, men om man är ny är det hög tröskel att komma med. 7.5.2020 kl. 18:43

Väståboland. När coronaepidemin slog till fick Patrik Sundell en ny arbetsuppgift: kameraman och ljudtekniker! 7.5.2020 kl. 18:35

vanda. Eftermiddagshäng är viktigt om man är tonåring. I Vanda görs det virtuellt. – Vissa behöver få prata om tankar och känslor, säger Jona Granlund. 6.5.2020 kl. 19:34

Möjligheter. "Förhoppningsvis kommer de lösningar som skapas nu att få fortleva i någon form även i framtiden." 6.5.2020 kl. 19:28

Borgå. ”Har man ångest från morgon till kväll så blir det inte lättare av coronakrisen”, säger Ulrika Lindholm-Nenonen. Just nu behövs diakoniarbetarnas erfarenhet. 6.5.2020 kl. 19:20