Helene Liljeström är tf kyrkoherde i Matteus församling.

"Det här året har varit fyllt av väntan, men inte en glad och förväntansfull väntan"

väntan. 24.11.2020 kl. 16:00

Adventsljusen är verkligen efterlängtade i år! Novembermörkret ligger tungtöver stadens gator och torg. De mörkklädda gestalterna som hastar över körbanornas vitrandiga övergångsställen syns knappt fastän gatlyktorna lyser med en liten gloria vid trädtopparna. Jag tänker, där jag sitter vid ratten, att jag borde ha en korg med reflekterande brickor och band att kasta ut genom bilfönstret med en uppmuntrande hälsning: ”Jag vill se dig!” ”Du är dyrbar!”

Så plockas adventsljusen fram ur vindskamrar och källare. Någon ser över dem och får dem än en gång att lysa upp vårt mörker. I fönstren lyser de till glädje för dem som är hemma i kökets värme, men också till glädje för dem som vandrar förbi. När jag tar mig fram på den regnblanka asfalten tänker jag: ”Där finns ett ljus som lyser för mig”. Och så orkar jag vidare på min väg.

Det här året har varit fyllt av väntan, men inte en glad och förväntansfull väntan. Mera en väntan som tär på tålamodet och hoppet. Hur länge ... När kan det bli ... Får vi snart ... Ska vi orka länge till ... Det gick väl på våren men hur ska vi nu ... Hur blir det till jul?

Det blir advent också i år. Kanske en annorlunda advent på många sätt. Men ljusen tänds och adventskalendrarna får sin plats åtminstone i barnfamiljerna. De fyra ljusen i adventsljusstaken tänds ett efter ett. En tid av överraskningar, glad förväntan och hopp. Så önskar vi att väntan på julen ska få vara.

Vi anpassar oss och gör det som är möjligt, och undrar djupt inom oss om det kan bli advent och jul på riktigt i en så här märklig tid. Någonting får oss ändå att förbereda julen och tända ljusen till glädje för oss själva och varandra. Och ljusen som tänds blir till uppmuntrande hälsningar. Det var i den mörkaste natt som julens stjärna tändes för att visa vägen. Det var i det farofyllda mörkret därute på ängarna som himlen lystes upp av skenet från änglarna. Det var i det enkla och fattiga stallet som Gud föddes till oss. Han kom med ljuset. Med hoppet. Han kom för att säga ”Jag vill se dig” och ”Du är dyrbar”.

Han kommer nu till oss med ljus och hopp.

Erika Rönngård

Helsingfors domkyrka. Päivi Vähäkangas, kyrkoherde i Munkkiniemen seurakunta i Munksnäs, blir ny domprost i Helsingfors. Hon valdes på söndagen med klar majoritet. 8.12.2025 kl. 16:31

JOHANNES FÖRSAMLIG. På julafton är det öppet hus i Johannes vardagsrum, som ligger i Tomaskyrkan på Rönnvägen i Mejlans. – Jag är riktigt taggad, jag har bjudit in bekanta av alla åldrar, också studerande. Och min kollega Gun Geisor kommer ta med sig hela sin familj. Jag tror det kommer bli en rolig kväll med varm stämning, säger diakoniarbetare Viivi Suonto. 2.12.2025 kl. 16:15

Kolumn. I filmen The Accidental Tourist (1988) tappar huvudpersonen orienteringen. Ordet Accidental beskriver en person som oavsiktligt blir något och som inte vet vad det betyder att vara det. I filmen skrev personen paradoxalt nog guideböcker. 2.12.2025 kl. 16:06

musik. Johannes församlings nya kantor Senni Valtonen vill med musiken gå bredvid människor i vardagen och i deras största livshändelser. – Jag tycker om att stöda och hjälpa människor att uttrycka känslor på ett tryggt sätt. Det är den viktigaste delen av mitt jobb. 5.11.2025 kl. 20:13

Helsingfors. Hilkka Olkinuora har med sina julkalendertexter försökt nå fram till alla – också dem som får panik av pepparkaksdoft och julminnen. 19.11.2025 kl. 13:57

Kolumn. Det blir årsskifte i kyrkan. Psalmbokens låga siffror kommer upp på tavlan, och psalm nr 1, Hosianna, ska ljuda i fullsatta kyrkor. Vid sådana milstolpar brukar vi titta bakåt och framåt. I världen har det varit ett bedrövligt år, i många fall en mardröm! Vi tittar på varandra och ser olyckliga ut. Vi funderar hur världen ska se ut för de generationer som nu växer upp. Hur månne året som nu börjar ska bli? 19.11.2025 kl. 14:58

HALLÅ DÄR. Han bjuder på de vackraste julsångerna i familjens hemkyrka. – Tomten där Åggelby gamla kyrka står är donerad av mina förfäder och mormors bror har ritat klocktornet. Vi firar fortsättningsvis gärna viktiga familjehögtider, så som dop och begravningar, i kyrkan, säger pianisten och dirigenten Henrik Wikström. 19.11.2025 kl. 14:52

Kolumn. ”Jag tycker inte jag är särskilt troende och det jag tror på, om jag tror, håller jag gärna för mig själv. Så hur skulle det gå att jobba vid samfälligheten?” 5.11.2025 kl. 20:09

julklappar. Hon vill att alla ska få en julklapp i år. – Det finns ett stort behov av stöd, allt fler har det knapert. Det ser vi tydligt i arbetet inom församlingarnas diakoni, säger Carita Riitakorpi som är diakonissa i Matteus församling. 5.11.2025 kl. 20:05

Kolumn. För oss som samlas till Höstdagarna från olika delar av Borgå stift blir det extra tydligt. Vi bär med oss olika dialekter, olika erfarenheter och olika vardagar. Ändå hör vi ihop. 20.10.2025 kl. 15:25

Alla helgons dag. Lördagen den 1 november, på alla helgons dag, är det många som besöker begravningsplatsen för att tända ljus. – Ifall du vill byta några ord med oss eller dricka en mugg varm glögg tillsammans så finns vi på plats i Månsas urnlund mellan klockan 16–19, säger diakonissorna Gunilla Riska och Tua Sandell i Petrus församling. 20.10.2025 kl. 15:11

Helsingfors. Textilier i kyrkan är inget nytt fenomen. Faktum är att den allra första “kyrkan” som nämns i Bibeln, tabernaklet, var en enda stor textil – ett tält, vävt tätt av tunna, tvinnade linnetrådar. Den som någon gång satt upp en väv vet vilken otroligt tidskrävande och tålamodsprövande process det projektet måste ha varit! 20.10.2025 kl. 15:07

Helsingfors. Kommer vi att upprepa de misstag som begicks under 90-talets depression? frågar familjerådgivare Anna Korkman-Lopes på familjerådgivningens 80-årsjubileum. 14.10.2025 kl. 15:06

HALLÅ DÄR. De bjuder in till sagostund vid orgeln i Matteuskyrkan, för dig som är i åldern 6–100. Orgelsagan När valen slukade Jona tar med lyssnaren på en berättelse i både ord och toner. 14.10.2025 kl. 15:22

Kolumn. Varför behövde en allsmäktig Gud sju dagar för att skapa världen? Om han är allsmäktig kunde det väl ha varit klart på en gång. Men så berättar inte skapelseberättelsen. Den visar i stället hur Gud skapar steg för steg. Först ljuset, sedan himmel och hav, och småningom växter, djur – och till sist oss människor. 14.10.2025 kl. 15:13