Slocknade eldar en höst när inget är som vanligt

Höst.

"När peppen och inspirationen är borta är det ofta människorna runt omkring oss som blir stödet."

14.10.2020 kl. 00:01

Jag har alltid varit en av de där personerna som årligen mellan ungefär den första september och sista oktober brinner i kapp med höstlöven. Den som står i bokhandeln och noga och länge väljer ut en fräsch kalender att fylla med höstens alla spännande evenemang, nya hobbyer och viktiga deadlines. Allt det där som symboliserar den självutveckling som hösten för mig står för. Friska vindar och inspiration.

Men i år är det annorlunda. Höstlöven har så gott som fallit och färgerna håller på att tona ner mot novembergrått. Och inte en dag har jag brunnit. Jag har inte börjat med någon ny hobby, inte ens riktigt orkat ta tag i de gamla.

Evenemangen känns inte riktigt som de brukat, spänningen är borta och har ersatts av oron som ständigt kittlar sådär obehagligt i nacken. Att planera längre än en vecka fram känns meningslöst. Och de där deadlinerna. Dem finns det gott om, både viktiga och oviktiga, men istället för att känna mig stark av motivation och kämparglöd, sitter jag i en oergonomisk hög i soffhörnet och stirrar på det vita dokumentet på datorskärmen. Stressad och trött, och inte det minsta inspirerad.

Jag vet att jag inte är ensam om min borttappade höstpepp. Vi lever i en period av osäkerhet och oro, med en pandemi som ständigt gör sig påmind vart vi än ser eller går. Vi har slutat hoppas på att det säkert blir bättre snart och istället börjat anpassa oss till det nya normala. När vi samtidigt lämnar sommarens soliga, hoppingivande dagar bakom oss och går mot årets mörkaste tid, blir det allt svårare att hitta glöden i vardagen och för varje slocknad eld blir det allt svårare att tända nya.

Men fast det är svårt att få till stånd en ordentlig brasa då höstens fukt sipprat in och blött ner veden, är ingenting omöjligt med lite extra stöd av tändstickor, papper, kanske lite torr bark eller tändchips tillverkade av en omsorgsfull vän. När peppen och inspirationen är borta är det ofta människorna runt omkring oss som blir stödet: tändchipsen, som kan tända eld på även de fuktigaste klabbarna, den mest borttappade inspirationen och slocknade höstpeppen.

Stefanie Lindroos jobbar som församlingssekreterare i Matteus församling.

Stefanie Lindroos

FÖRSAMLINGSVAL. Malin Lindholm har varit medlem i Johannes församlingsråd i fyra år. – Jag har lärt mig så mycket. Och jag har kunnat påverka: jag har inte känt mig som en gummistämpel, säger hon. 25.2.2026 kl. 16:17

Kolumn. Jag jobbar i kyrkan, men om en månad blir jag pensionär. När jag ser tillbaka på mina arbetsår, vad vill jag säga till dig som funderar på att jobba i kyrkan? 25.2.2026 kl. 16:09

HALLÅ DÄR. Hon gör sin mediapraktik i Johannes församling. – Ända sedan jag var liten har jag velat fotografera allting jag ser. Jag vet inte exakt vad mitt drömyrke är, men något med fotografering skulle vara roligt. 25.2.2026 kl. 16:06

ANSVAR ATT STÅ UPP MOT RASISM. – Jag längtar efter ett forum där kyrkan och samhället kan mötas, och jag är mycket glad över att de här kvällarna har kommit i gång igen i Petruskyrkan, säger Pamela Granskog. 12.2.2026 kl. 14:52

Kolumn. Det händer något särskilt vintertid i stadens kyrkor. Jag ser det nästan varje dag. Människor kommer in utan ärende, utan ord, ibland utan tro. De stannar en stund – och går igen. Det är lätt att missa hur djupt kristet det egentligen är. 12.2.2026 kl. 15:09

HALLÅ DÄR. Hon är ny familjearbetsledare i Petrus församling. Inför sin 50-årsdag längtade Katja Andersson efter en förändring – det visade sig bli både nytt jobb och ny hemort 12.2.2026 kl. 15:02

Ukraina. – Det lilla vi gör här bidrar ändå positivt till den stora helheten, vi är ett litet gäng men vi kan faktiskt göra skillnad. Tänk att vi kan få påverka någon annans vardag, få vara till hjälp. Samtidigt blir man också så väldigt tacksam över hur bra vi har det här hemma. 29.1.2026 kl. 20:29

Kolumn. Jag firade jul i min hemby i Österbotten. Jag gick förbi min gamla skola, som är utdömd och ska rivas. Jag tittade in genom de igendammade rutorna, in i mitt gamla klassrum. 29.1.2026 kl. 20:19

HALLÅ DÄR. Hon håller spanskan vid liv runt kaffebordet. – Jag har jobbat som guide på Mallorca och Grand Canaria och lärde mig spanska genom att lyssna. Senare har jag också tillbringat flera vintrar på Solkusten, berättar Christel Carlsson. 29.1.2026 kl. 20:15

petrus. Söndag 1 februari installeras Pia Kummel-Myrskog vid en festgudstjänst i Petruskyrkan. Alla är välkomna! 19.1.2026 kl. 10:48

Kolumn. Inkommande höst går vi till val i församlingarna runtom i landet. Det kan låta avlägset men det är nu samtalen och kandidatsökandet börjar. Vem vågar och vill ställa upp? Vem vill och kan ta ansvar? Deltagandet i församlingsvalet spelar en viktig roll. Församlingen behöver dig! 19.1.2026 kl. 10:36

HALLÅ DÄR. Hon vet vad det innebär att stå mitt i en rasismstorm. När Daniela Owusu valdes till Finlands Lucia 2024 utsattes hon för omfattande rasism. Stina Heikkilä, HR- och utvecklingschef på Folkhälsan, fungerade den vintern som språkrör för Owusu, som behövde koncentrera sig på lucia-uppdraget. 19.1.2026 kl. 10:31

Helsingfors domkyrka. Päivi Vähäkangas, kyrkoherde i Munkkiniemen seurakunta i Munksnäs, blir ny domprost i Helsingfors. Hon valdes på söndagen med klar majoritet. 8.12.2025 kl. 16:31

JOHANNES FÖRSAMLIG. På julafton är det öppet hus i Johannes vardagsrum, som ligger i Tomaskyrkan på Rönnvägen i Mejlans. – Jag är riktigt taggad, jag har bjudit in bekanta av alla åldrar, också studerande. Och min kollega Gun Geisor kommer ta med sig hela sin familj. Jag tror det kommer bli en rolig kväll med varm stämning, säger diakoniarbetare Viivi Suonto. 2.12.2025 kl. 16:15

Kolumn. I filmen The Accidental Tourist (1988) tappar huvudpersonen orienteringen. Ordet Accidental beskriver en person som oavsiktligt blir något och som inte vet vad det betyder att vara det. I filmen skrev personen paradoxalt nog guideböcker. 2.12.2025 kl. 16:06