Maria Sten är präst och jobbar som sakkunnig i frågor som rör vuxna i kyrkan och kultur.

Hur mycket i livet har jag inte gått miste om bara för att jag låtit mina låsta uppfattningar styra mig?

Kolumn.

Under en av mina promenader i sommar slog jag in på en väg jag inte gått förut. Jag hade sett den, men tänkt att den inte skulle leda någonstans. Men vägen var ingen återvändsgränd utan ledde mig in i ett skönt och vackert område. Dofterna från blommor var ”öronbedövande”, fågelkonserten likaså.

20.8.2020 kl. 15:58

När jag berättade om min upptäckt för en kollega, konstaterade hen att vägen nog varit öppen de senaste tio åren. Jag var tvungen att erkänna att jag inte gått i området så väldigt mycket under de senaste tio åren. När jag gjort det har jag ändå varit blind för den här möjligheten. Jag har varit så låst vid min uppfattning om återvändsgränd att möjligheten att välja en annan rutt inte ens föresvävat mig.

Hur mycket i livet har jag inte gått miste om bara för att jag låtit mina låsta uppfattningar styra mig? Vilka vackra och nya vyer har jag missat? Vilka bekantskaper och vänskapsrelationer har jag gått miste om för att jag ansett någon ha ”fel” åsikt? Vilka möjligheter att lära mig något nytt har jag låtit gå förbi mig om jag vägrat lyssna till andra och motsatta åsikter och tankar än mina? Möjligheter att få ett vidare och djupare perspektiv på omvärlden? På mig själv och mina möjligheter, på min omgivning? På Gud?

Tänk om jag i stället för att alltid uttrycka mina åsikter om saker och ting skulle våga lyssna lite mer. Lyssna och ta in, inte bara tiga för att vänta på stunden när jag kan avbryta den andra och tala om hur ”saker och ting är på riktigt.” Vad skulle hända då?

I Jesaja finns en uppmuntrande rad om detta: Nu gör jag något nytt. Det spirar redan. Märker ni det inte? (Jesaja 43:19)

Det krävs både mod och tålamod för att pröva nya vägar. Jag vet ju inte hur det kommer att gå. Jag kan bli både sviken och besviken. Men jag öppnar också för frisk luft, nya vindar, nya perspektiv som berikar mig och bidrar till att jag växer.

Maria Sten

HALLÅ DÄR. Hon sjunger på hebreiska, svenska, finska och koreanska på höstens körjubileum. – Jag har sjungit i Furaha-kören sedan 2013. Musiken är mitt liv, särskilt i svåra stunder när man känner sig helt förkrossad, så finns musiken där. 10.10.2024 kl. 13:50

Helsingfors. I Folkhälsanhuset i Helsingfors har Johannes församling i många år jobbat med att bygga gemenskap – och lockar nu allt fler till samlingarna. 10.10.2024 kl. 13:45

Johannes. Kyrkan ska inte hoppa på varje trend, men vi måste vara medvetna om dem, säger citykaplanen Johan Terho. 25.9.2024 kl. 16:12

Kolumn. Allt snurrar snabbare och varje ögonblick tycks fyllas av krav, distraktioner och brådska. Jag tror det är därför människor söker sig till keramik, för att återknyta till något fysiskt och konkret. 25.9.2024 kl. 16:05

Terapi. Hon tar emot unga vuxna på Walk in-terapi i Östra centrum. 25.9.2024 kl. 16:02

Helsingfors. Diakoniarbetarna i Helsingfors berättar om den nöd de ser i samhället. Varje dag fattar de tuffa beslut om vilka som ska få hjälp och hur. Men hur länge orkar de? 11.9.2024 kl. 13:59

PRO DIACONIA. De har beviljats förtjänstmedaljer för sitt långvariga arbete som diakonissor i Helsingfors. 11.9.2024 kl. 13:53

Kolumn. Efter många år av passivt församlingsliv har en personlig upplevelse väckt en djup tacksamhetskänsla och lett till ett återupptäckt engagemang för Harry Bogomoloff. En ny fas av aktivt kyrkoliv har inletts – där tacksamhet och förlåtelse spelar en central roll. 11.9.2024 kl. 13:48

matteus. Hon ser fram emot höstens öppna torsdagskvällar i Matteuskyrkan. – Det bästa är att man kan komma hit för att bara vara, säger Emma Gustafsson som jobbar som projektledare i församlingen. 28.8.2024 kl. 17:06

kyrkkaffe. Stämningen på kyrkkaffet är inte alltid hundra procent avslappnad – men det gör ingenting. Vid kaffebordet lär vi oss också att möta människor som inte är som vi eller tycker som vi, skriver Edit Koskinen. 28.8.2024 kl. 16:43

Kolumn. Jag sökte tjänsten som kyrkoherde i Petrus med visionen att församlingen ska vara öppen för alla. Det finns så många föreställningar om att människor inte duger i kyrkan. Ändå är kyrkan den sista plats som ska ge sådana signaler. Vi har ett bättre budskap än så. 28.8.2024 kl. 17:03

Helsingfors. – En sång som börjat som en stund mellan bara mig och Gud kan få betyda något för en annan människas vandring med Gud. 6.8.2024 kl. 12:55

Helsingfors. Penslar, kritor, vattenmuggar – Johannes vardagsrum bjöd på en eftermiddag fylld av färger och former. 6.8.2024 kl. 13:05

Kolumn. Konsthistoriker och teologer har skickligt benat i de här reaktionerna förklarat referenserna och vänligt påmint oss om hur kristenheten måste ta sig an mer brännande frågor än symbolproblematik och våra egna ömma tår. 6.8.2024 kl. 13:00

lekholmen. Nora Sønnerstad är hjälpledare vid Johannes församlings skriftskolläger för tredje sommaren. Hon kommer också att jobba som holmungdomsledare med den öppna verksamheten. Bara tanken att vara på Lekis halva sommaren och kalla det för mitt sommarjobb är ganska ”win-win". 29.5.2024 kl. 20:32