Min absoluta favoritplats i Helsingfors är den lilla sandstranden i Eira. Där ser man många båtar på väg ut mot havet. Samtidigt kan man se glada människor gå förbi den lilla parkbänken som jag brukar sitta på. Där kan jag lugna ned mig från stadens jäkt och ta en glass eller kaffe från den lilla kiosken intill. För några år sen fanns det ett konstverk vid stranden, en fyrkant av metall som ramade in den bästa vyn över havet och stranden, precis som ett vykort. Vart den tog vägen vet jag inte, men den var verkligen fin.
I staden längtar jag efter lugnet. I Helsingfors får man en extrados av jäkt från trafiken och stadens hektiska tempo, utöver det vanliga jäktet från familjelivet och arbetet.
Lugnet finner jag på stugan i Ylöjärvi. Stugan ligger nämligen i radioskugga – inget nät, ingen Netflix, ingen e-post.
Under den första semesterveckan hade jag läst alla gamla veckotidningar jag lämnat efter mig året innan. De gamla deckarna som jag hittade i bokhyllan kunde jag utantill, men sedan upptäckte jag en bortglömd gammal bok av Max Lucado med titeln Lämna dina bördor. Boken handlar om Psalm 23, det vill säga Herren är min herde, och Lucado förklarar med hjälp av korta betraktelser att vi bär på en hel del bördor i livet helt i onödan. En bok som verkligen var värd att läsa på nytt.
Efter semestern tog jag med mig boken till Helsingfors. Jag kom underfund med att jag samlat på mig en hel del nya bördor efter den förra läsupplevelsen, och inte bara kring midjan! Bördor som ilska över datasystem som sällan fungerar som de ska, frustration över småsaker jag glömt bort att uträtta, tidsbrist och brist på pengar. Lucados bok fungerar som en tryckventil, när det börjar strula till sig i livet och stressen känns i kroppen läser jag ett kapitel eller två från den. Efter ett tag brukar jag känna trycket i själen lätta. Jag behöver inte ta hand om precis allt här i livet. Jag får helt enkelt förlita mig på Gud, för han blir inte trött på att hjälpa mig. Jag måste lära mig att lämna mina bördor till honom genom bön och kontemplation, och komma ihåg att vila ut när det är tid för det.
Janne Silfverberg jobbar som församlingssekreterare i Petrus församling, med ekonomi, folkbokföring och personalfrågor på sitt bord.
