Hur ser din öken ut? Området i ditt liv som inte låter sig kontrolleras, det som är kaos och rädsla och onda minnen? Där dina tankar går i cirkel utan att hitta vägen vidare, och där frestelsen att bara ge upp kommer så nära.
Alla bär sin egen öken med sig. Ibland kanske det är taggiga klippblock av ångest och utanförskap. Någon gång går stigen längs med bråddjupen mot det som bara inte fick hända. Andra gånger pulsar du fram över slentrianens oändliga sanddyner.
I öknen är du inte ensam. Du har sällskap av dina egna tankar, utan att kunna söka skydd i vardagens trygga rutiner. Öknens obarmhärtiga ljus förvrider ditt perspektiv så att de människor som finns alldeles nära dig verkar vara långt borta och omöjliga att få kontakt med. De skarpa kasten mellan ljus och skugga får dig att se allt som antingen/eller, i olösliga ekvationer. Hur länge ska du stå ut?
I öknen är du inte ensam med dina tankar. Där har du också sällskap av den Andre, han som tillbringade 40 dagar i sin öken, en bild för ett möte med ångesten som varade ända till den yttersta gränsen för vad en människa kan uthärda. Fyrtio dagar, en dag för varje tröstlöst år som hans folk irrade omkring i Sinai, i sin öken.
När din öken sträcker ut sig omkring dig ger han dig en hand att hålla i. Ett spår att följa genom meningslöshetens vildmark. Ingen hägring av saftiga oaser eller lättköpta löften om omedelbar glädje. Kanske bara som en tråd att nysta på, ett löfte om att det finns en väg ut ur labyrinten. En röst djupt i hjärtat som påminner om att du är älskad, att du har ett sammanhang. Att livet bär, trots allt.
Monica Heikel-Nyberg jobbar som kaplan i Johannes församling.
I dag längtar hon efter att höra en talgoxe sjunga.
Hennes tips: ”Tjänarinnans berättelse” av Margaret Atwood. Jag fick många tankar om språk och makt i kyrkan.
Hennes kalenderglimt är Vintersvenskan 21.2 kl 17 (Högbergsgatan 10) som bjuder både på nyttig information och samtal om allt från runebergstårtor till jordbävningar!
