Ett Indien i förvandling

Bok. Julia Wiræus reportagebok De kallade henne Delhi Braveheart tar avstamp i den omtalade bussvåldtäkten som skedde i slutet av 2012. 26.10.2017 kl. 16:18

Julia Wiræus är frilansjournalist och har vistats i Delhi sedan 2011. I sina reportage låter hon läsaren möta kvinnor i Indien men ger också nödvändig bakgrundsinformation om det indiska samhället, om traditioner och lagstiftning.

Allt handlar inte om de direkta efterdyningarna av de protester som våldtäktsfallet ledde till. Wiræus träffar också transpersoner och diskuterar Indiens lagstiftning kring det tredje könet med dem, hon möter en kvinna som drabbats av syraattacker och sätter sig in i indiska dejtingappar och äktenskapsförmedling.

Wiræus reportage är välskrivna, om än med onödigt många korrekturfel i ett par av dem. Ibland blir det svårt att hålla reda på de personer som återkommer i flera av texterna. Här kunde Wiræus ha underlättat för läsaren genom att knyta texterna närmare varandra i stället för att publicera dem som självständiga helheter sammanhållna av sitt tema.

De kallade henne Delhi Braveheart är ändå ett på många sätt intressant möte med ett Indien i förändring. Många av de personer som Wiræus talar med vittnar om sin upplevelse av att leva i två världar – att dels vilja leva ett fritt liv och göra egna val, dels inte vilja göra familjen besviken genom att avvika från till exempel traditionen med arrangerade äktenskap.

Kvinnorna i Indien må leva i en annan kultur, men många av de problem de möter känns bekanta för kvinnor över hela världen. Som skådespelaren Mallika Taneja säger i boken: ”Alla kvinnor får höra att vi borde skämmas över oss själva eller skyla våra kroppar. Männen får aldrig höra samma sak. Ingenstans i världen får kvinnor höra att de är vackra och ska fira sin skönhet, oavsett hur de ser ut.”

Bok: De kallade henne Delhi Braveheart

Författare: Julia Wiræus

Förlag: Leopard 2017

Erika Rönngård

HALLÅ DÄR. Hon sjunger på hebreiska, svenska, finska och koreanska på höstens körjubileum. – Jag har sjungit i Furaha-kören sedan 2013. Musiken är mitt liv, särskilt i svåra stunder när man känner sig helt förkrossad, så finns musiken där. 10.10.2024 kl. 13:50

Helsingfors. I Folkhälsanhuset i Helsingfors har Johannes församling i många år jobbat med att bygga gemenskap – och lockar nu allt fler till samlingarna. 10.10.2024 kl. 13:45

Johannes. Kyrkan ska inte hoppa på varje trend, men vi måste vara medvetna om dem, säger citykaplanen Johan Terho. 25.9.2024 kl. 16:12

Kolumn. Allt snurrar snabbare och varje ögonblick tycks fyllas av krav, distraktioner och brådska. Jag tror det är därför människor söker sig till keramik, för att återknyta till något fysiskt och konkret. 25.9.2024 kl. 16:05

Terapi. Hon tar emot unga vuxna på Walk in-terapi i Östra centrum. 25.9.2024 kl. 16:02

Helsingfors. Diakoniarbetarna i Helsingfors berättar om den nöd de ser i samhället. Varje dag fattar de tuffa beslut om vilka som ska få hjälp och hur. Men hur länge orkar de? 11.9.2024 kl. 13:59

PRO DIACONIA. De har beviljats förtjänstmedaljer för sitt långvariga arbete som diakonissor i Helsingfors. 11.9.2024 kl. 13:53

Kolumn. Efter många år av passivt församlingsliv har en personlig upplevelse väckt en djup tacksamhetskänsla och lett till ett återupptäckt engagemang för Harry Bogomoloff. En ny fas av aktivt kyrkoliv har inletts – där tacksamhet och förlåtelse spelar en central roll. 11.9.2024 kl. 13:48

matteus. Hon ser fram emot höstens öppna torsdagskvällar i Matteuskyrkan. – Det bästa är att man kan komma hit för att bara vara, säger Emma Gustafsson som jobbar som projektledare i församlingen. 28.8.2024 kl. 17:06

kyrkkaffe. Stämningen på kyrkkaffet är inte alltid hundra procent avslappnad – men det gör ingenting. Vid kaffebordet lär vi oss också att möta människor som inte är som vi eller tycker som vi, skriver Edit Koskinen. 28.8.2024 kl. 16:43

Kolumn. Jag sökte tjänsten som kyrkoherde i Petrus med visionen att församlingen ska vara öppen för alla. Det finns så många föreställningar om att människor inte duger i kyrkan. Ändå är kyrkan den sista plats som ska ge sådana signaler. Vi har ett bättre budskap än så. 28.8.2024 kl. 17:03

Helsingfors. – En sång som börjat som en stund mellan bara mig och Gud kan få betyda något för en annan människas vandring med Gud. 6.8.2024 kl. 12:55

Helsingfors. Penslar, kritor, vattenmuggar – Johannes vardagsrum bjöd på en eftermiddag fylld av färger och former. 6.8.2024 kl. 13:05

Kolumn. Konsthistoriker och teologer har skickligt benat i de här reaktionerna förklarat referenserna och vänligt påmint oss om hur kristenheten måste ta sig an mer brännande frågor än symbolproblematik och våra egna ömma tår. 6.8.2024 kl. 13:00

lekholmen. Nora Sønnerstad är hjälpledare vid Johannes församlings skriftskolläger för tredje sommaren. Hon kommer också att jobba som holmungdomsledare med den öppna verksamheten. Bara tanken att vara på Lekis halva sommaren och kalla det för mitt sommarjobb är ganska ”win-win". 29.5.2024 kl. 20:32