Ett Indien i förvandling

Bok. Julia Wiræus reportagebok De kallade henne Delhi Braveheart tar avstamp i den omtalade bussvåldtäkten som skedde i slutet av 2012. 26.10.2017 kl. 16:18

Julia Wiræus är frilansjournalist och har vistats i Delhi sedan 2011. I sina reportage låter hon läsaren möta kvinnor i Indien men ger också nödvändig bakgrundsinformation om det indiska samhället, om traditioner och lagstiftning.

Allt handlar inte om de direkta efterdyningarna av de protester som våldtäktsfallet ledde till. Wiræus träffar också transpersoner och diskuterar Indiens lagstiftning kring det tredje könet med dem, hon möter en kvinna som drabbats av syraattacker och sätter sig in i indiska dejtingappar och äktenskapsförmedling.

Wiræus reportage är välskrivna, om än med onödigt många korrekturfel i ett par av dem. Ibland blir det svårt att hålla reda på de personer som återkommer i flera av texterna. Här kunde Wiræus ha underlättat för läsaren genom att knyta texterna närmare varandra i stället för att publicera dem som självständiga helheter sammanhållna av sitt tema.

De kallade henne Delhi Braveheart är ändå ett på många sätt intressant möte med ett Indien i förändring. Många av de personer som Wiræus talar med vittnar om sin upplevelse av att leva i två världar – att dels vilja leva ett fritt liv och göra egna val, dels inte vilja göra familjen besviken genom att avvika från till exempel traditionen med arrangerade äktenskap.

Kvinnorna i Indien må leva i en annan kultur, men många av de problem de möter känns bekanta för kvinnor över hela världen. Som skådespelaren Mallika Taneja säger i boken: ”Alla kvinnor får höra att vi borde skämmas över oss själva eller skyla våra kroppar. Männen får aldrig höra samma sak. Ingenstans i världen får kvinnor höra att de är vackra och ska fira sin skönhet, oavsett hur de ser ut.”

Bok: De kallade henne Delhi Braveheart

Författare: Julia Wiræus

Förlag: Leopard 2017

Erika Rönngård

kyrkkaffe. Stämningen på kyrkkaffet är inte alltid hundra procent avslappnad – men det gör ingenting. Vid kaffebordet lär vi oss också att möta människor som inte är som vi eller tycker som vi, skriver Edit Koskinen. 28.8.2024 kl. 16:43

Kolumn. Jag sökte tjänsten som kyrkoherde i Petrus med visionen att församlingen ska vara öppen för alla. Det finns så många föreställningar om att människor inte duger i kyrkan. Ändå är kyrkan den sista plats som ska ge sådana signaler. Vi har ett bättre budskap än så. 28.8.2024 kl. 17:03

Helsingfors. – En sång som börjat som en stund mellan bara mig och Gud kan få betyda något för en annan människas vandring med Gud. 6.8.2024 kl. 12:55

Helsingfors. Penslar, kritor, vattenmuggar – Johannes vardagsrum bjöd på en eftermiddag fylld av färger och former. 6.8.2024 kl. 13:05

Kolumn. Konsthistoriker och teologer har skickligt benat i de här reaktionerna förklarat referenserna och vänligt påmint oss om hur kristenheten måste ta sig an mer brännande frågor än symbolproblematik och våra egna ömma tår. 6.8.2024 kl. 13:00

lekholmen. Nora Sønnerstad är hjälpledare vid Johannes församlings skriftskolläger för tredje sommaren. Hon kommer också att jobba som holmungdomsledare med den öppna verksamheten. Bara tanken att vara på Lekis halva sommaren och kalla det för mitt sommarjobb är ganska ”win-win". 29.5.2024 kl. 20:32

lekholmen. – På Lekholmen är alla välkomna, precis sådana de är, utan att behöva bära någon sorts mask, säger Walter Wallén som är lägergårdschef på församlingarnas lägerö i sommar. 29.5.2024 kl. 20:19

Kolumn. Jag stiger ut genom den lilla dörröppningen på båten, sätter min fot på bryggan. Den gungar i de skvalpande vågorna, träet knarrar. Vidare, upp mot ön. Solen gassar, den säregna doften av träd blandat med grus möter mig. 29.5.2024 kl. 20:25

Kolumn. Jag erkänner. Ibland tar jag vissa saker för givet. För en tid sedan läste jag om människor som lever i svåra förhållanden och som blir förföljda på grund av sin tro. Nik Ripken berättar hur han reste i olika länder där de kristna möter svår förföljelse. 10.5.2024 kl. 20:19

HALLÅ DÄR. Han är en musicerande verksamhetsledare på Svartholmen i sommar. 10.5.2024 kl. 20:17

SJÄLAVÅRD. Anne Koivula drömmer om en församling som är själavårdande i sin karaktär. Hon hoppas att kyrkans olika gemenskaper skulle vara så vänliga och ärliga att att man vågar söka sig till dom också när det känns tungt i livet. 10.5.2024 kl. 20:15

Helsingfors. Nu döps fler barn i Helsingfors, liksom tonåringar som döps i samband med skriftskolan. 24.4.2024 kl. 17:16

Kolumn. I februari öppnades Johannes vardagsrum i Tomaskyrkan i Mejlans. En plats för vardagsgemenskap och samvaro. Ett utrymme för olika aktiviteter också över generationsgränserna 22.4.2024 kl. 17:08

HALLÅ DÄR. Som utbildad klass- och slöjdlärare samt grafisk designer vet Edit Koskinen hur svårt men viktigt det är att vara tydlig i sin kommunikation. Hon vikarierar som informatör i Petrus församling. 22.4.2024 kl. 17:04

Helsingfors. Beni Karjalainen vet hur det är att vara ensam, men också hur det går att komma ur ensamheten. Årets Gemensamt ansvar-kampanj samlar in pengar för att motarbeta ungas ensamhet. 12.4.2024 kl. 18:56