Bulevarden samlar mindre kända texter ur Tove Janssons produktion.

En bok för de redan invigda

Bok. Bulevarden är en vacker utgåva av Tove Janssons texter mer lämpad för kännaren än för nybörjaren. 25.4.2017 kl. 11:05

Förlaget M har med hjälp av redaktören Sirke Happonen grävt i arkiven och samlat ihop femton texter signerade Tove Jansson, texter som inte tidigare funnits tillgängliga i bokform. Resultatet är en vacker utgåva där texterna kombineras med en stor mängd illustrationer och med en analys av Sirke Happonen.

De flesta av novellerna i boken har tillkommit mellan åren 1934 och 1940 och miljöerna är tydligt inspirerade av den unga Tove Janssons resor till Paris, Tyskland och Capri. Här finns också en humoristisk novell om livet kring en båtbrygga i skärgården samt en verkligt fin essä om kärleken till en ö. Här finns också litterära godbitar för muminfantasten: En mycket vuxen novell om en hemul – som påminner påfallande mycket om en kulturman – och en beskrivning av modellen av Muminhuset, ursprungligen publicerad i tidningen Arkkitehti 1979. Tove Jansson skriver också om skrivandets hantverk och eventuella uppdrag i texterna Den lömska barnboksförfattaren och En gång i en park.

Det märks tydligt att en stor del av texterna och illustrationerna kommer från en ung Tove Jansson. Visst har en del av de tidiga novellerna en viss charm, men det renskalade och lättflytande språket (perfekt för högläsning) som präglar hennes senare texter lyser här helt med sin frånvaro. Illustrationerna har i de flesta fall parats ihop med de texter de ursprungligen gjordes för och följer alltså samma kronologi. Det här gör det uppenbart att det inte bara är Janssons litterära språk som blivit mer stringent med åren, utan även hennes bildspråk.

Det här är inte en bok att greppa om man vill bli bekant med Tove Janssons skönlitteratur för vuxna – i det fallet skulle jag snarare rekommendera exempelvis Sommarboken. Bulevarden är intressant för att den samlar ihop material som inte tidigare förekommit i bokform och gör det tillgängligt för de läsare som kan sin Tove Jansson och vill läsa allt överkomligt. Jag kan också tänka mig att den fungerar fint som bredvidläsning till Boel Westins eller Tuula Karjalainens biografier över Tove Jansson.

Som en kronologisk beskrivning av Janssons författarskap fungerar Bulevarden däremot mindre bra eftersom det finns stora hål i kronologin. Hoppet från 1940 till 1961 är stort och den häpnadsväckande skillnaden mellan texterna gör det tydligt att det var under dessa decennier som författarskapet utvecklades som mest. Därför blir Bulevarden oundvikligen ett komplement till övrig litteratur och konst av och om Tove Jansson, inte ett samlingsverk som står stadigt på egna ben.

Erika Rönngård

HALLÅ DÄR. Hon sjunger på hebreiska, svenska, finska och koreanska på höstens körjubileum. – Jag har sjungit i Furaha-kören sedan 2013. Musiken är mitt liv, särskilt i svåra stunder när man känner sig helt förkrossad, så finns musiken där. 10.10.2024 kl. 13:50

Helsingfors. I Folkhälsanhuset i Helsingfors har Johannes församling i många år jobbat med att bygga gemenskap – och lockar nu allt fler till samlingarna. 10.10.2024 kl. 13:45

Johannes. Kyrkan ska inte hoppa på varje trend, men vi måste vara medvetna om dem, säger citykaplanen Johan Terho. 25.9.2024 kl. 16:12

Kolumn. Allt snurrar snabbare och varje ögonblick tycks fyllas av krav, distraktioner och brådska. Jag tror det är därför människor söker sig till keramik, för att återknyta till något fysiskt och konkret. 25.9.2024 kl. 16:05

Terapi. Hon tar emot unga vuxna på Walk in-terapi i Östra centrum. 25.9.2024 kl. 16:02

Helsingfors. Diakoniarbetarna i Helsingfors berättar om den nöd de ser i samhället. Varje dag fattar de tuffa beslut om vilka som ska få hjälp och hur. Men hur länge orkar de? 11.9.2024 kl. 13:59

PRO DIACONIA. De har beviljats förtjänstmedaljer för sitt långvariga arbete som diakonissor i Helsingfors. 11.9.2024 kl. 13:53

Kolumn. Efter många år av passivt församlingsliv har en personlig upplevelse väckt en djup tacksamhetskänsla och lett till ett återupptäckt engagemang för Harry Bogomoloff. En ny fas av aktivt kyrkoliv har inletts – där tacksamhet och förlåtelse spelar en central roll. 11.9.2024 kl. 13:48

matteus. Hon ser fram emot höstens öppna torsdagskvällar i Matteuskyrkan. – Det bästa är att man kan komma hit för att bara vara, säger Emma Gustafsson som jobbar som projektledare i församlingen. 28.8.2024 kl. 17:06

kyrkkaffe. Stämningen på kyrkkaffet är inte alltid hundra procent avslappnad – men det gör ingenting. Vid kaffebordet lär vi oss också att möta människor som inte är som vi eller tycker som vi, skriver Edit Koskinen. 28.8.2024 kl. 16:43

Kolumn. Jag sökte tjänsten som kyrkoherde i Petrus med visionen att församlingen ska vara öppen för alla. Det finns så många föreställningar om att människor inte duger i kyrkan. Ändå är kyrkan den sista plats som ska ge sådana signaler. Vi har ett bättre budskap än så. 28.8.2024 kl. 17:03

Helsingfors. – En sång som börjat som en stund mellan bara mig och Gud kan få betyda något för en annan människas vandring med Gud. 6.8.2024 kl. 12:55

Helsingfors. Penslar, kritor, vattenmuggar – Johannes vardagsrum bjöd på en eftermiddag fylld av färger och former. 6.8.2024 kl. 13:05

Kolumn. Konsthistoriker och teologer har skickligt benat i de här reaktionerna förklarat referenserna och vänligt påmint oss om hur kristenheten måste ta sig an mer brännande frågor än symbolproblematik och våra egna ömma tår. 6.8.2024 kl. 13:00

lekholmen. Nora Sønnerstad är hjälpledare vid Johannes församlings skriftskolläger för tredje sommaren. Hon kommer också att jobba som holmungdomsledare med den öppna verksamheten. Bara tanken att vara på Lekis halva sommaren och kalla det för mitt sommarjobb är ganska ”win-win". 29.5.2024 kl. 20:32