"De mörka tonerna behövs för djup och konturer"

fasta. Fastan har sitt eget mönster, skriver Monica Heikel-Nyberg. 16.3.2017 kl. 16:02

Fastan har ett mönster. Du kan se det i din egen livsväv. Inte medan arbetet pågår. Mitt uppe i arbetet vid väven ser du inte de olika inslagen klart, eller vilket mönstret blir. Du får bara arbeta på, försöka ta emot de olika inslagen och försöka se till att varpen inte trasslar sig.
Fastan har sitt eget mönster. Inslagen är strama, i dämpade färger. Mönstret talar om koncentration, om avklädande och insikt. Mönstret i din egen fastetid följer sällan kyrkans år, men det finns där, när livet för dig alltför nära gränserna.

När det som inte kunde hända händer och när du befinner dig långt på fel sida om gränsen för din egen bekvämlighet, då blir det mörkt. Då är smärtan ordlös och livet naket.

I fastans mönster syns avståendet och smärtan klarast, men i takt med bommens dunkande eko i ditt hjärtas slag växer det fram liv, koncen­trerat och blottat.

De mörka inslagen i din väv påminner om tider då det var svårt, men visst finns där också glädjens lätthet. Så hänger fasta och påsk samman. Mitt uppe i arbetet med livet ser du bara de enskilda inslagen, också om du med åren allt mera kan ana lidandets mönster. Först när ditt liv en dag är färdigvävt och skärs ned från bommen kommer det stora mönstret, påskens mönster, att binda samman och ge mening åt de olika inslagen.

Ur smärtans och avklädandets strama toner klarnar bilden, en bild där de mörka tonerna behövs för djup och konturer men där ljuset, det överallt strålande ljuset dominerar.
Så är också påskens mönster, från död till liv, tillvarons innersta hjärta.

Monika Heikel-Nyberg

Allhegona. "Vi behöver ta avsked, minnas, gråta och visa medkänsla tillsammans." 28.10.2020 kl. 00:01

Samtalsgrupp. Johannes församling vill erbjuda människor en möjlighet att tala om livet efter skilsmässan och startar en samtalsgrupp för frånskilda. 14.10.2020 kl. 07:00

Stillhet. En fredag i månaden firar hon en lugn gudstjänst med inslag av tystnad. 14.10.2020 kl. 07:00

Höst. "När peppen och inspirationen är borta är det ofta människorna runt omkring oss som blir stödet." 14.10.2020 kl. 00:01

profilen. Hon kom till Helsingfors som svar på någon annans bön. Frisören blev ledare för lärjungskolan. Nu vill Ida-Maria Pekkarinen skaffa mandat att fortsätta i en uppgift som känns som hennes. 1.10.2020 kl. 17:04

Änglar. Änglar, finns dom? Inför Mikaelidagen bad vi Helsingforsguiden Elisabeth Sandelin berätta var änglarna syns i stadsbilden. 30.9.2020 kl. 10:45

vardagsbön. "Öppna varsamt upp det mina fingrar krampaktigt håller tag om i onödan." 30.9.2020 kl. 10:30

podcast. – Lyssna på vad den andra verkligen vill säga, inte bara för att fundera på ditt svar, rekommenderar diakonissan Gunilla Riska. 30.9.2020 kl. 00:00

hopp. Det är okej att vi oroar oss, men Gud har lovat oss ett hopp och en framtid. De orden tröstar Helene Liljeström som tar över som kyrkoherde i Matteus församling en höst när det är svårt att planera för framtiden. 16.9.2020 kl. 00:01

Kyrkflytt. "Om vi inte kan fira gudstjänst, lovsjunga, lyssna och be, så upphör vi att existera som församling." 16.9.2020 kl. 00:01

mathjälp. Helsingfors-hjälpen avslutades för att behoven inte längre ser likadana ut som i våras. Men församlingarna erbjuder fortfarande mathjälp och samtalsstöd, och dörrarna till de gemensamma måltiderna har öppnats på nytt. 16.9.2020 kl. 00:01

studentpräst. Sonja Jakobsson är ny studentpräst i Helsingfors. Hon vill erbjuda en prestationsfri zon där man kan prata om vad som helst och finns till för både studerande och personal på högskolor och universitet. 2.9.2020 kl. 00:01

föräldraskap. "Det här är hennes första hjärtesorg och jag vet att det inte är den sista." 2.9.2020 kl. 00:01

studieliv. För många innebär studietiden att man flyttar hemifrån och ska lära sig att få vardagen i det egna hemmet att fungera. Marthaförbundets ekonomirådgivare Mia-Maja Wägar tipsar om hur man styr upp vardagen. 2.9.2020 kl. 00:01

Kolumn. Under en av mina promenader i sommar slog jag in på en väg jag inte gått förut. Jag hade sett den, men tänkt att den inte skulle leda någonstans. Men vägen var ingen återvändsgränd utan ledde mig in i ett skönt och vackert område. Dofterna från blommor var ”öronbedövande”, fågelkonserten likaså. 20.8.2020 kl. 15:58