Bloggarkiv

Helena Salenius
Helena Salenius är lärare i religion och psykologi, medlem i Matteus församling och nyinvald i stiftsfullmäktige i Borgå stift. Hon är också stolt men stundvis utmattad mamma till tre tonåringar.

Förändring som egenvärde

13.03.2012 00:00

I gårdagens Min Morgon tog modersmålslärare Pamela Granskog ställning mot en förändring av studentexamen i modersmål. Det är bara fem år sedan senaste förändring och tydligen tre år till nästa.


Som realämneslärare och mamma till en av de första som skall skriva det nya provet är det lätt att hålla med Pamela. Processen att utforma, pröva, öva och handleda eleverna att skriva ett nytt prov tar tid. Och, varför förändra innan man utvärderat det nuvarande systemet? Kanske dagens prov uppfyller de mål man med den nya förändringen vill uppnå?


Den här processen är inte unik. Det finns många exempel på hur sakkunniga förbigåtts i förändringsprocessen, hur man sätter igång förändringar där åtgärd och och nytta är oproportionerliga, hur tidtabellen görs så snäv att kvalitet är en omöjlighet...


Ibland handlar det om att förändring ses som ett egenvärde. Att förändring anses bra i sig själv - oberoende av om följderna är goda eller dåliga. Förändring ses som synonymt med utveckling.


Personligen tror jag inte på förändring som egenvärde. Medveten om att vara ytterst otrendig vill jag påstå att "förändringsfientlighet" i vissa fall kunde kallas professionalitet. Och att utveckling kunde innebära att stanna upp för att reflektera, fördjupa sig och upptäcka sammanhang i stället för att genomgå ännu en i raden av förändringar...

Helena
17.3.2012 15:59
Håller med om att äkta, verkliga möten mellan människor kräver tid och närvaro. Sen tänker jag ibland att kyrkan på sätt och vis får vara en oas där det inte är samma "rumba" som i vardagen. Fast också i kyrkan är det roligt att det finns spontana och ivriga människor!
Biggi
17.3.2012 15:53
Har mera och mera börjat tycka om "Skynda långsamt". Är till min natur väldigt spontan och ivrig på mycket och vill gärna att det ska hända mycket, eller åtminstone att saker och ting ska var på gång. Men i församlingsarbete har jag märkt att för att olika människor verkligen ska kunna mötas och lära känna varandra - är det en fördel att skynda långsamt. Tänker speciellt på gudstjänstarbete. Drömmar och visioner får finnas med och är en del av drivkraften till att försöka få gudstjänsten att ännu mera bli en mötesplats för många. Men det tar tid - att mötas och lära känna varandra tar tid och det får det göra. Förändringen får ske ibland i stora kliv och andra gånger i mycket små steg.
Helena
13.3.2012 20:14
Jag märker att jag upprepar mig men det är väl, som så ofta, fråga om balans. Att inte vara rädd för förändring men inte heller rusa in i den. Jag tycker mig se att vi lever i en tid av "förändringsoptimism" så det är naturligt och förståeligt att man förhåller sig skeptiskt.
Bra koppling till trygghet och tradition, det hade jag inte tänkt på själv! Tack för kommentaren!
Maria S
13.3.2012 16:26
Tack för de orden, Helena! Jag måste ju medge att jag till naturen är rätt så förändringsmotvänd själv, och det kanske ibland gränsar till oflexibilitet, tröghet och envishet. Men det var skönt att höra att någon annan också kan vara trött på allt tal om utveckling när det egentligen bara är en fråga om att vända uppochner på trygga sammanhang. Jag tycker mig verkligen se det goda i att lära känna, följa upp, tänka efter -- och sedan kanske besluta att situationen är bra som den är. Det kallas tradition och erfarenhet.

Åbo. Åbo svenska församling arbetar aktivt för flyktingar. – Jag har insett hur ensam en människa kan vara, och hur mycket kontakt betyder, säger Malena Björkgren. 1.10.2020 kl. 11:37

Utmärkelse. Församlingspastorn Patricia Högnabba i Matteus församling i Helsingfors har beviljats Kyrkans förtjänsttecken för barn och ungdomsverksamhet. Priset delades ut idag vid Forum för kyrkans fostran. 30.9.2020 kl. 15:29

jordbruk. För Mats Björklund handlar jordbruket om att anpassa sig till vädret och naturen, om att odla det som andra ska äta – och om att förvalta Guds gåvor. 30.9.2020 kl. 11:53

vardagsbön. "Öppna varsamt upp det mina fingrar krampaktigt håller tag om i onödan." 30.9.2020 kl. 10:30

Lärkkulla. Lärkkulla-stiftelsens direktor Björn Wallén avgår på egen begäran från och med årsskiftet för att övergå till andra arbetsuppdrag. 29.9.2020 kl. 17:01

kvevlax. Över 30 år undervisade han i musik i grundskolan. Men också efter pensioneringen är musiken ett heltidsjobb för Yngve Svarvar. Hans engagemang som kör- och orkesterledare ser inte till församlingsgränser 30.9.2020 kl. 12:40

samiska. Mari Valjakka gläds över att som samepräst kunna bidra till att de samiska språken går vidare till en ny generation – något som inte var självklart när hon själv växte upp. 21.9.2020 kl. 13:16

äktenskapssyn. I dag kom beslutet från Högsta förvaltningsdomstolen – Uleåborgs domkapitel hade rätt att utfärda en varning till präst som vigt ett samkönat par. Rättsväsendet griper inte in för att hjälpa kyrkan fatta beslut om äktenskapssynen – men kyrkan måste enligt biskop Bo-Göran Åstrand bestämma sig snart. 18.9.2020 kl. 16:15

Borgå stift. Se alla nyheter från domkapitlet i Borgå inne i artikeln. 18.9.2020 kl. 12:25

diakoni. I många år kunde Nina Lindfors andas ut bara om veckosluten – då kom ingen post, och hon slapp högarna av obetalda räkningar och indrivningsbrev. Utan stöd från församlingens diakoniarbetare Taina Sandberg hade hon inte orkat. De brukar mötas på Ninas favoritplats: i skogen. 17.9.2020 kl. 15:20

coronaepidemin. Peter Strangs forskning visar att covid-19-döden var svårast för de unga och starka. Han ger Finland goda poäng för proaktivt handlande då coronaepidemin bröt ut. 16.9.2020 kl. 15:45

romandebut. En måsinvasion, civil olydnad och lojalitet. Förankrad i hembygdens landskap ställer Ulrika Hanssons debutroman frågan: Vad får man vara tacksam för? 16.9.2020 kl. 18:30

döden. Förr höll man nästan alltid en visning av en död anhörig före begravningen. 15.9.2020 kl. 20:12

hopp. Det är okej att vi oroar oss, men Gud har lovat oss ett hopp och en framtid. De orden tröstar Helene Liljeström som tar över som kyrkoherde i Matteus församling en höst när det är svårt att planera för framtiden. 16.9.2020 kl. 00:01

Kyrkflytt. "Om vi inte kan fira gudstjänst, lovsjunga, lyssna och be, så upphör vi att existera som församling." 16.9.2020 kl. 00:01

SOMMARREPRISEN 2024. För snart trettio år upplevde Fredrik Nygård att Gud befriat honom från sitt spelberoende. Sedan dess har han spelat bort 2,5 miljoner euro, lurat och bedragit. För fem år sedan upplevde han en ny befrielse och har inte spelat sedan dess. Skulderna kan han aldrig betala tillbaka, men han betalar små symboliska belopp varje månad på eget initiativ. 18.7.2024 kl. 10:00

mission. Missionsorganisationerna SLEY och Kansanlähetys på fallrepet för prästvigningar i Sankt Petersburg – där den lutherska kyrkan inte har kvinnor som präster. 25.10.2023 kl. 13:54

PERSONPORTRÄTT. Förluster och motgångar har präglat Chris Gullmans liv. – Jag blev adopterad från Hongkong när jag var fem år, och den förlusten bär jag alltid med mig. Men jag har kommit att älska mitt liv för alla dess bländande nyanser av ljus och mörker. 24.10.2023 kl. 15:38

BISKOPSBREV. Det andra biskopsbrevet sedan 2021 handlar om bön och längtan. Biskoparna berättar hur de själva ber. 24.10.2023 kl. 17:00

KYRKOMÖTET. I ett konservativt kyrkomöte fick Borgå stift en övervägande liberal grupp i valet för fyra år sedan. Nu slutar många ombud. Valet av nytt kyrkomöte i vinter förrättas från rätt så tomt bord. 24.10.2023 kl. 14:04