Bakom murar bortom murar spirar ändå hopp

Catherine Granlund 20.11.2023

Hundra berättelser ur ett belarusiskt fängelse. Det är advokaten Maksim Znak som smugglar ut sina små historier som om de flög ”som målade av Marc Chagall över fängelsemurar, gränser, språk” (citat: Walzhyna Mort) Och jag undrar med boken (Zekamerone) slutläst i min hand å ena sidan hur de där papperen kom ut och kunde tryckas å andra sidan hur han mår i fängelset efter att boken gavs ut? Har han fått sitta i isoleringscell, fått sitt tioåriga politiska straff förlängt, något annat?

Var hämtar dessa människor, som kämpar för det rätta mot en diktatorisk och korrumperad regim, sin styrka, sitt andhål? Själv skulle jag vittras sönder och falla in i ett oändligt mörker om jag inte hade min Frälsare Jesus som fångar upp mig i fallet, låter mig ligga i hans händer tills jag vilat ut, gråtit ut, samlat ny kraft mot ondska och orättvisa – och ändå lider jag inte av förföljelse, sitter inte i fängelse. Jag bara läser tidningar, möter sargade människor via mitt diakonala jobb, ser tevenyheter, läser böcker och kan vara inrullad i en varm pläd, knäppa på tekokaren när jag vill, ta en varm eller kall dusch beroende på årstid, baka en äppelpaj.

Kanske Jesu händer ändå finns där bland människor som kämpar för rättvisa, som blir arresterade bara för att de har andra tankar om en tillvaro, stängs in för att de reser sig mot lögn och mutor, läggs i bojor för att de vill tro på en bättre värld. Han fanns ju i mitt liv också innan jag själv blev medveten om det.

Jesus sträcker ut sina händer, fångar upp oss, inväntar vår tid.

Solen har sin gång, havet brusar upp och lägger sig till vila, natten är lång, men det finns tecken, osynliga vägskyltar som visar vägen, som hjälper oss till räddningens hamn. På kajerna lyser många små lyktor, också de vinkar om att inte ge upp, att låta ljuset lysa i mörkret för då kan det inte vara enbart mörkt.

May Wikström. En alldeles vanlig torsdag – och ändå inte. Det fattas ett ansikte i vår arbetsgemenskap. Häromdagen firade vi henne med åttitalspompa och ståt. Det var nämligen 1987 hon klev in på förlagets bokhandel, i lila långkjol av trikå. 24.2.2011 kl. 00:00

Ledare. Folkkyrkomedlemmen är något av en hägring. Tittar man åt ena hållet för att fokusera henne, så avtecknar sig den man söker någon annanstans, längre bort. Hon är alltid någon annan, någon annanstans, vars behov och längtan också ska beaktas och bejakas. 24.2.2011 kl. 00:00

Kyrka. Kyrkostyrelsens plenum beslöt igår att Borgå blir den svenska verksamhetspunkten för kyrkans personal- och ekonomiförvaltning. Hela kyrkans servicecentrum för ekonomi- och personalfrågor (HeTa) placeras i Uleåborg. 23.2.2011 kl. 00:00

Kyrka. Hur ska Borgå stift se ut om tio år? Det diskuterade stiftsfullmäktige i Borgå förra veckan. 23.2.2011 kl. 00:00

Kyrka. Vasa svenska och finska församlingar diskuterar samarbete med den anglikanska församlingen i Finland. 22.2.2011 kl. 00:00