På gott och ont

Ledare. Nr 14/2008 Kommentarerna till Markku Koivistos meddelande att han lämnar evangelisk-lutherska kyrkan i Finland och startar processen för att bilda en egen kyrka har sammantaget varit att beslutet är på gott och ont. 3.4.2008 kl. 00:00

Illustration: Jan Lindström

De som ser det som något gott menar att Nokiamissionen och dess ledare redan hade blivit en belastning för kyrkan.
Det har varit tunnsått med konkreta exempel på varför, men en rätt allmän bedömning förefaller vara att Koivisto och hans rörelse med sin ”överandlighet” utmanar dels vardagskristenheten i folkkyrkan, dels ställer till med teologiska problem för kyrkan och dess ledare.
Då Koivisto och Nokiamissionen går blir kyrkan kort sagt av med ett irritationsmoment, en sten i skon.

De som ser Nokiamissionens brytning med kyrkan som något ont har en närmast diametralt motsatt uppfattning om verkligheten.
Enligt dem har den karismatiska Nokiamissionen varit ett positivt alternativ till den ofta likgiltiga lunken i en utslätad och ljum folkkyrka. Rörelsen har som en inomkyrklig rörelse på ett positivt sätt utmanat stelnande strukturer och aktiviteter och varit exempel på en levande andlig aktivitet och gemenskap.
Koivisto och Nokiamissionen är alltså inte en sten i skon utan salt och ljus.

Oberoende av hur man bedömer brytningen mellan Nokiamissionen och kyrkan är det ett faktum att det var Nokiamissionen, i praktiken Markku Koivisto, som valde att gå.
Hans motivering för beslutet var i korthet att han inte längre kunde dela den kyrkas tro och lära som han så länge och frenetiskt kämpat för att få tjäna som präst. Och som han bara någon vecka tidigare hade velat bli biskop i.

Lite märkligt ter sig Koivistos intresse för biskopsämbetet i ljuset av vad som sedan skedde. Till biskopens centrala uppgifter hör ju att ansvara för kyrkans enhet och för att kyrkans uppgift sköts troget i församlingarna i enlighet bland annat med kyrkans bekännelse, kyrkolagen och kyrkoordningen.
Det låter inte som en uppgift för en person som har en plan B som går ut på att han skuddar kyrkans stoft av sina fötter för att bilda en egen kyrka. Och detta därför att han inte delar den tro som han förväntas försvara som biskop.

Ännu märkligare blir detta av det faktum att krafterna bakom Nokiamissionen av allt att döma redan i över ett år haft långt gångna planer på en egen kyrka.
Varför skulle man annars ha bett om ett förhandsbesked av Patent- och registerstyrelsen om grundandet av ett religiöst samfund?
Den fråga som osökt inställer sig är om avsikten med Markku Koivistos deltagande i biskopsvalet i Tammerfors stift endast och enbart var att bädda för maximal publicitet för beslutet att lämna kyrkan?

En annan fråga som inställer sig är vad kyrkan kan göra för att förebygga eller förhindra ytterligare splittring.
Åtminstone fallet Koivisto visar att det kan vara svårt, ibland omöjligt. De som överväger att förr eller senare bryta med kyrkan sitter med praktiskt taget alla trumf på hand. Med konkreta planer i kassaskåpet kan de ställa krav som inte kan diskuteras, vänta och se hur kyrkan reagerar och agerar och sedan antingen uteslutas eller välja att självmant gå.

För kyrkan, i mycket vid bemärkelse, gäller det därför att i så stor utsträckning som möjligt och rimligt undvika provokationer som föder och när tankar på splittring.
Med möjligt och rimligt avses att kyrkan självfallet måste dra gränser för vad som kan tillåtas och tolereras inom dess ramar. En stor utmaning här är att dra gränser som är i enlighet med och kan motiveras med det som gäller för kyrkan, dess tro och lära.

Att gränsdragningar och markeringar i dag sker uteslutande eller ens primärt med de kriterierna är tyvärr inte alltid självklart eller entydigt.
Ibland förefaller kyrkliga beslutsfattare benägna att dra gränser som är lättare att dra (ordningsgränser) än andra (lärogränser) därför att man tror och hoppas att just de gränser man drar är populära. Det senare för att i möjligaste mån dämpa medlemsflykten.
Den filosofin kan inte försvaras. Om kyrkan sviker i fråga om tro och lära saknar antalet medlemmar betydelse samtidigt som det blir kyrkans avgud.

Kyrkans mission är inte att ha så många medlemmar som möjligt utan att rent förkunna evangelium och förvalta sakramenten så att människor kommer till tro och bli frälsta.

Stig Kankkonen



profilen. När pengarna tar slut eller blir berg av skulder blir det tungt. Fråga bara Catarina Nylund-Wentus. 26.7.2017 kl. 16:01

frivilligarbete. En nekad studieplats ledde Samuel Snellman till andra sidan jorden och en ny relation med Gud. Nu jobbar han med utsatta människor i surfarnas paradis och drömmer om att berätta om Jesus på nya platser. 5.7.2017 kl. 13:53

MINNESSJUKDOM. På hösten 2011 märkte Sirkka-Liisa Kivelä att något inte stod rätt till med hennes man Mauri Akkanen. Han hade svårt att komma ihåg saker och han gick inte som han brukade. 4.7.2017 kl. 15:50

barn och unga. Barnkonsekvensanalysen skulle få kyrkan att lyssna på barnen, men hur väl fungerar den i praktiken? Församlingarna upplever det som viktigt men svårt att genomföra i vardagen. 22.6.2017 kl. 13:00

profilen. Hur stor kan tomheten efter ett lägerområde vara i en familjs hjärta? Stor, säger Harriet Sillanpää, som ordnar midsommarmöten vid sommarstugan för att förvalta det andliga arv som byggts upp på Fiskartorp i Sundom. 20.6.2017 kl. 10:01

bistånd. 2016 fördubblade Kyrkans utlandshjälp antalet projekt med målet att öka tillgången till högklassig utbildning för barn och unga. 20.6.2017 kl. 11:04

Kvinnoarbete. En kvinna i Mellanöstern möter både fördomar och juridiska hinder för jämlik behandling. Teveproducenten Juliana Sfeir jobbar för förändring. 15.6.2017 kl. 17:25

politik. Jiska Gröhn vill att Kristdemokraterna tar emot utbrytargruppen "Nytt alternativ". 15.6.2017 kl. 11:26

pilgrimsvandring. Om två år ska förlängningen av Sankt Olofsleden från Åbo till Trondheim vara klar som certifierad pilgrimsväg. Den första provseglingen av den vattenburna leden St Olav Waterway är nu gjord. 13.6.2017 kl. 11:30

film. Kyrkans mediestiftelse har beviljat produktionsstöd till sammanlagt sjutton projekt i sin vårutdelning. 12.6.2017 kl. 13:26

Bok. Europas kristna har valt kristendom framom mänsklighet, menar Leif Salmén. Svante Lundgren har läst Salméns bok Det orientaliska rummet. 15.6.2017 kl. 08:58

polisutredning. Flera anställda på fastighetskontoret vid Helsingfors kyrkliga samfällighet misstänks för brott. De misstänkta förflyttats från sina uppgifter medan polisutredningen pågår. 12.6.2017 kl. 08:47

kyrkoherdeval. Mikael Forslund, kaplan i Vasa svenska församling, valdes i går till församlingens nya kyrkoherde. Han fick 56,9 procent av rösterna. 11.6.2017 kl. 22:39

Gudsbevis. Det är kanske lite enklare att tro på Gud i början av juni än i gråa november. 1.6.2017 kl. 00:00

sommar. Cirka 260 vägkyrkor från norr till söder öppnar sina dörrar igen till glädje för sommarresenärerna. 9.6.2017 kl. 09:06

BORGÅ STIFT. Borgå stifts jubileumsår inleddes på nyårsdagen. Temat för jubileumsåret är Tillsammanskraft – Mångfald och samarbete. 31.12.2022 kl. 15:12

korsholm. Han är ung, men inga­lunda oerfaren. Benjamin Häggblom ser sina unga år som både en styrka och orsak till eftertanke. 22.12.2022 kl. 14:54

mariehamn. När en cancerdiagnos fick kyrkoherden Mari Puska att känna lättnad över att få vila förstod hon att hon jobbar för mycket. 30.12.2022 kl. 19:02

vanda. Mona Nurmi studerar teologi i Åbo. Ämnet är hisnande med mångfalden av tolkningssätt. Diametralt olika åsikter bland studerande väcker ibland livliga diskussioner. 22.12.2022 kl. 14:40

kvevlax. Att besöka julkyrkan och att umgås med familj och vänner är något av det viktigaste för väldigt många under julen. Det är något som länge var långt ifrån självklart för en del av oss som bor i Korsholm. 22.12.2022 kl. 14:45