Kvällsbön

När vi först flyttade in i palatsgemenskapen hade vi inga uttalade önskningar om bönetider eller system för böneliv, så som man kanske skulle förvänta sig av ett nymonastiskt boende eller uttalat kristet kollektiv.

Då kände vi oss inte färdiga för sådant som kan uppfattas som regler eller religiösa beslut. Ganska många av dem som bodde i kollektivet hade kommit antingen från en frikyrklig bakgrund eller från lite mera karismatiska kretsar inom ev. luth. kyrkan och det fanns gamla spår av "syndakataloger" eller omedvetna "listor" på hur man skall bete sig för att vara en "God Kristen". Vi ville ge utrymme och plats att frigöra sig från sådant "arv" eller "bagage" som kunde hindra ens äkta, djupa och ärliga strävan att lära känna Jesus och växa med Gud. Vi ville låta det finnas en frihet att komma som man är och en tilltro till att i en kärleksfull atmosfär växer vi djupare in i Gudsriket. Vi visste att ingen mår bra av att skrämmas av hot om helvete eller att manipuleras att i egen styrka ge skenet av att vara mera fromm eller "helig" än man egentligen, innerst inne, i sitt hjärta har blivit förvandlad till, just nu. De här är några av orsakerna till att vi t.ex. inga hade något regelbundet böneliv, inga heller hade vi några sprit- eller sex- förbud, utan snarare uppmuntrade vi varandra i att växa just där som just MINA personliga utmaningspunkter var/är. För någon kan detta handla om att vara ok med att Jesus är med mig även på en nattklubbs dansgolv eller i pubben på en stökig bar, medan för en annan handlar det om att välja bort TV serierna och läsandet av löpsedlarna på kvällstidningarna. Varken det ena eller det andra av dessa val, gjordes för att det är något skadligt eller egennyttigt i sig, i någon av dessa handlingar, utan för att implikationen av de handlingarna för mig närmare eller längre bort från en LEVANDE relation med Skapelsen Herre.

Så småningom märkte vi att det nog fanns både utrymme och en önskan om gemensam bön. Vad som skedde var, att vi började handla så att ifall någon fick ett textmeddelande, telefonsamtal, mail eller hade varit på en kaffe med en människa som önskade förböner, så stannade vi tillsammans upp i det vi höll på med och ägnade oss åt en gemensam bönestund. Ofta var det Ville som initierade och ledde det hela eftersom han var den för vilken det tycktes komma mest naturligt att be på detta spontana sätt.

Nästa skede i processen var att Frank och några andra blev inspirerade att följa tidebönerna och lära sig den liturgiska sången som ofta förknippas med monastiskt böneliv. Eftersom Frank är en morgonmänniska blev det så att han ledde dessa tideböns-stunder av Laudes varje morgon kring 8-9 tiden. Både jag och Ville hade nog väldigt svårt att komma oss upp i människors sällskap vid den tiden på dygnet och så småningom sinade även denna tradition ut.

Under en period i höstas, när vår gemenskap var under ganska mycket press och stress. Både internt, av utrymmesbrist och externt, av människor som besökte oss och var påfrestande för samvaron, fattade elden liv igen. Behovet av regelbunden bön och godheten som följer av att samlas dagligen tillsammans med andra, gjorde sig hörd och påmind.

När det så var dags för oss att flytta in i det nya huset vi nu bor i, var en av våra förberedande diskussioner just kring temat gemensamma bönetider. Nu var inga längre frågan ifall vi vill eller önskar regelbunden bön, inga heller var den centrala frågan skall vi ha detta eller varför, utan HUR skall vi få det att fungera. Fortfarande finns vetskapen om att om vi lägger tyngder av måsten och borden på varandras axlar, följer inget gott av detta. Samtidigt har vi även lärt oss att gemensam tid för bön är inga något som "kommer naturligt", utan snarare är det ett aktivt VAL vi får göra varje dag, om och om igen! Tills vi formats till sådana människor, för vilka det är lika naturligt att be som att andras. Sådana för vilket varje suck, stön och inspiration är ett Kyrie eller en Gloria för, med och till den som upprätthåller vår varelse.

Efter ingående samtal fann vi oss själva i klarhet om den punkt vi står i just nu. (eller åtminstone så här känner jag att jag kan berätta om var jag står just nu ;)

Mornarna väljer var och en att på det sätt som känns naturligt och gott, att i sitt eget utrymme och i sin egen tid, ha någon form av morgonritual och/eller andakt som inkluderar för vissa, en kort bön, för andra en längre meditationsstund och för ytterligare någon annan, att läsa andaktslitteratur och/eller bibel. Givetvis finns det olika kombinationer av detta och för mig innefattar morgonrutinena också de fem helande utvecklingsstadierna (rörelser som tar mig från sängen till ett upprätt gående på ett skonsamt och skönt sätt), en STOR kopp grönt Chamraj te och stretchning på (det nyaste inlägget) min rosa siden-matta med lotusblommor :D

Till kvällen har vi sedan kommit överens om att vi eftersträvar att ha gemensam kvällsbön. Det finns en utsatt tid, kring 20:30. Dock är det så att våra kvällsprogram varierar och därför blir det i praktiken ibland så att bönen är senare eller till och med tidigare. Det var fallet igår, när vi dessutom hade några från Missionskyrkan i Åbo - i folkmun kallad för Friffe - här för att hålla församlingsbön för staden och kyrkan, tillsammans med oss.

Vanligen går vi till väga så att vi hör med varandra vad som finns på hjärtat just nu, vad vi läst eller hört att någon önskar förböner för, vilka människor som hört av sig till oss, speciellt om att vi skall be för dem och deras situation och så ber vi mera allmänt för våra biologiska familjer, stadsdelen och församlingarna vi är delaktiga i. Vi har nästan helt övergått till att ha fri form på bönerna, lyssna in ifall det kommer upp något speciellt och sedan avsluta med Herrens Välsignelse eller ibland Fader Vår. Lite nu som då, stämmer vi även upp i någon sång som någon av oss gått och gnolat på. Dessa stunder av kvällsbön, med mysig belysning, värmen i gemenskapen kring vårt runda bord och innerligheten i delandet, har kommit att bli en av höjdpunkterna på min dag.

Det är spännande, ändå, hur trots att jag vet, känner och upplever, gång på gång, hur gott det gör mig, min kropp, mitt sinne, mina känslor, min själ och mitt hjärta, för att inga tala om gemenskapen, att stanna upp på detta sätt - lägga åt sidan allt annat som pågår just nu (ofärdiga uppgifter, halvfärdiga arbeten etc.) och bara ge en liten stund av min kväll till att sitta med Gud - hur "svårt" det ändå kan vara, att bara GÖRA det!

Jag är så innerligt tacksam att jag har denna gemenskap som bär, sporrar och uppmuntrar mig att ändå välja tiden tillsammans. Ibland kan min "orsak" vara att kvällsbön är så bra för henne eller honom, en annan gång kan min "orsak" vara att jag "lovat" någon annan att vi skulle be för dem eller ibland kan det hända att jag faktiskt genuint hör min EGEN DJUPA INNERLIGA längtan att sam-VARA och sam-TALA med min älskare och vän, som gör att jag också idag, sliter mig loss från allt annat som pockar på och vänder mina steg mot kajutan. Varje kväll jag gör det valet (vilket i praktiken just nu kanske är 3-5 ggr i veckan) är jag en helare, lyckligare och ännu mer tacksam lärjunge i Hans Rike!

Fotot är taget av Markus. Vyn är från "fyren" som är hans arbetsrum in mot Kajutan.

Vårtecken

Ett klart och tydligt vårtecken i Finland är när grannen kommer ut ur huset och hälsar glatt genom att vifta med handen - just det skedde idag när jag körde ut Herr. Ahlqvist från garaget och for iväg mot stan :)

Det var dags för mig och Sofia att besöka min gamla arbetsplats, Åbo svenska församling, för att berätta om hennes utställning. Åbo svenska har i sin verksamhet ett Café för seniorer, där man träffas varje vecka på onsdag kl.13 för att se varandra, dricka kaffe, lyssna på en liten andakt, sjunga sånger och bli inspirerad av ett litet föredrag, besök eller en presentation. Idag var det dags för Sofia att berätta om sitt konstnärskap, sina tavlor och sin utställning: Tid för Hopp. Jag kom med, mest för att det faktiskt hörde till mina uppgifter när jag var anställd att sköta programmet för detta café och nu när 3 månader gått sedan sist, har jag börjat sakna tanterna ;)

Det var verkligen ett glatt återseende att kramas och prata och se alla vänliga själar! Dom är så rara och så är det så kul att få vara "lilla flickan" eller "babyn" som dom kallar mig ibland. Jag tror det är hälsosamt, i varje ålder och för var och en av oss, att i nått sammanhang få lyfta fram sin lilla flicka och vara yngst, minst och "naivast". Speciellt så här under födelsedagsveckor kändes det här extra skönt. Tack tanterna och männen på Café Orchidé för den gåva ni är i mitt liv, på många plan!

Utställningen går för övrigt att besöka, med Sofia på plats: Måndagar och Torsdagar (dvs. redan imorgon!) kl.15-17. Auragatan 18.

Årets första fjäril utanför Aurelia

Mera om bröst

Spännande!

Det tycktes ha blivit dagens tema - jag fick flera förfrågningar om mitt inlägg igår, så jag valde att svara på utmaningen och målade både en bild och skrev rent en massa info på svenska om brösten och hur vi kan skydda dem från bröstcancer. Ifall du också är intresserad kan du läsa om det här.

Vårregnets gåvor!

Gårdagens regn har smält bort nästa all snö från vår bakgård och nu är björnhonans längtansfulla blick det första som skådar mig varje morgon.

34 år

33 var det bästa året i mitt liv, så när jag funderade på det tidigare kändes det väldigt konstigt att bli 34 mitt i allt... men dom som känner mig, vet att jag har lite dille på siffror, så när jag kom på att 3+4 blir 7 - och sju är ju, som alla vet ett heligt tal ;) - så blev det lugnt att fylla år igen! :)

Dagen har spenderats på det mest fantastiska vis.

Fick ligga och mysa och mornas med min man i en hel timme!

Sen var det dags för mig att inviga vår mini-dans sal eller Dojo, som vi kallar den.

Lunch-tid på måndagar håller jag en Nia FLOORplay lektion och idag var första gången jag kunde bjuda hem mina elever istället för att hyra ett ställe i Åbo centrum. Att träna i en egen sal är nog super lyxigt! Uttrymmet passar också ypperligt för en FLOORplay lektion där man inga behöver breda ut sig lika mycket som på en vanlig lektion. Detta beror på att vi jobbar mera koncentrerat och medvetet på att öka kroppsnärvaron genom mindre rörelser som dessutom till största delen görs på golvet. Idag hade vi fokus på kroppens fem vitaminer, som vi kallar dem i Nia världen; flexibilitet, reaktionsförmåga, rörlighet, styrka och stabilitet. Det var super spännande att märka hur HELA kroppen tränas, blir svettig och varm, även om rörelserna var enkla, små och centrerades mest till att utforska lederna. Jag märkte även att musiken på min mans nya skiva passar ypperligt att göra just denna typ av övningar till. Första lektionen var helt enkelt, på alla sätt en lyckad helhet!

Efter det fick jag gå och sätt mig i vår ateljé eller vår tysta konstsal och äta frukost i lugn och ro, medan det sköna vårregnet smattrade så härligt på glastaket. Under lyssnandet kom jag fram till att det finns en speciell sak jag vill ge mig själv denna dag. Egentligen är det något som legat och puttrat redan några veckor, men det är först nu det funnits tid, uttrymme och plats att ta nästa steg. Under de senaste åren har jag varje vår deltagit i något som kallas för WISH - Womens International Summit of Health vilket är ett internationellt forum för kvinnors hälsa där man får lyssna på informativa, viktiga, inspirerande och upplyftande Gratis föreläsningar under 40 dagar. Ett av årets samtalsämnen har varit bröstcancer och kvinnors bröst hälsa. Veckan före påsk talade en av mina favoritexperter på kvinnors kropps- och tand-vård: Nadine Artemis om sina egna upptäckter inom ämnet. Hennes intresse för bröstcancer har vaknat i och med att hennes egen mamma insjuknat och faktiskt avlidit före de funnit ett sätt att bota henne på. Som ni säkert kan tänka er var föredraget Nadine höll mycket berörande, på många plan! Jag tänker hålla mig från att skriva allt för mycket om detta, men en central punkt var att ifall man slutar använda BH minskar risken för bröstcancer till den grad att sannolikheten att man insjuknar blir den samma som för en man! (dvs. nästan 0%) Korrelationen mellan användning av BH, speciellt den sorten som tycks dominera butikshyllorna idag, med metallbyglar och plast-tillpuff, är högre än mellan den som röker och lungcancer. Argumenten och förklaringarna var mångbottnade och jag tänker inga gå in i några längre föreläsningar här, men Summa summarum lade jag bort dessa vadderade vänner för att aldrig mera återvända till deras "vård".

Jag har klarat mig riktigt ypperligt de senaste veckorna och har vänner som både ammar och har STORA bokstäver på sina bysthållare, som likaså funnit en ny och spännande värld genom denna förändring till underklädesbranschen. Egentligen känner jag mig riktigt KALAS, för att än en gång, ha fått frigöra mig från bilder som klistrats på mig om hur jag som kvinna skall vara, se ut och klä mig, för att passa in och fylla måtten. Precis som när jag för 14 år sedan (två cykler av 7 ;) ) beslöt att bojkotta H&M och andra i klädindustribranschen, för att de ville göra min kvinnokropp till en vara som skall passa i deras skönhetsideal eller tillfälliga syn på vad som är sexigt, samtidigt som de utnyttjade barn och kvinnor i tredje världen för att upprätthålla min konsumtionstakt, så kändes det som en ny skiftning skett i min medvetenhet. Då, under mina första kurser i kvinnovetenskap vid Uleåborgs universitet, blev mitt aktiva val, att forma om mode-världen på, att inte enbart bojkotta vissa kedjor, utan främst att börja sy mina egna kläder - sådana som för mig kändes kvinnliga! Det här är delorsaken till att man allt för oftast hittar mig i vida ärmar, unika tunikor och kappor med spetsiga alv-huvor där allt är dekorerat med en lite blå fisk. Nu inträffade helt klart en liknande mini-revolution! Idag plockade jag fram mina lådor med handgjorda gamla spetssömmar, restbitar av siden, satin och ekologiskt bomull och förrän det var dags för eftermiddagskaffi hade den första hemmagjorda toppen blivit till! :D

Resten av dagen, födelsedagskaffet och överraskningsbesöket under kvällen, har jag så gått runt och myst vidare kring hur härligt det är när det regnar och jag har helande, mjuka, värmande, silkeslena tyger kring mina gudagivna hudceller med förmågan att alstra både gifter och näring till kommande generationer! Jag kan själv välja hurudan kvinnobild och hurudan förebild jag vill ge, genom min kropp, mina val, min tankar och mina kläder - innifrån och ut! Vid den magiska ålder - vad än det är du uppnått i denna stund - vill jag uppmuntra även dig att våga välja något som är mera kärleksfullt för din kropp än det du gjort åren innan! Välj något som gör det lättare för kommande generationer att vara fria och hela att vara allt det Gud skapat dem till.

Välkommen in i de heliga årens skara ;)

Födelsedagsfirande

Så var retreaten över, som denna gång hade tema - Att drömma tillsammans med Gud! :)

När har du senast funderat på vad du egentligen drömmer om, vilka förhoppningar och visioner Gud lagt ner i ditt hjärta kring - Karriär/Jobb, Hälsa, Relationer och ditt Liv med Gud? När gjorde du senast en inventarie-lista på hur dessa delar av ditt liv ser ut idag? Frågor jag ställde mig under retreaten var bland annat: Vad skulle jag önska att jag växte i, på vardera front? Vad gör jag just nu, som leder till att jag om ett år är närmare det jag drömmer om? Vad sku jag kunna lämna bort, för att få mera av något annat och vad vill lag lägga till, i mitt liv, för att formas mera medvetet mot det jag hoppas på?

Sen gjorde jag också DRÖMMA STORT leken :D

Ifall vad som helst var möjligt - så där som när du var liten och kunde bli en astronaut, ifall det var det leken handlade om idag eller en prinsessa i ett slott - hur skulle då ditt liv se ut på vardera av dessa fronter? Ett annat sätt att se på det är att fråga sig, ifall himmelriket redan var här på jorden, hur skulle min relation med Gud och mitt liv se ut? Hur skulle det kännas, vad skulle jag förnimma, tänka på och göra, dagarna i ända?

Jag har lärt mig genom åren att, att ställa sig den här typen av frågor med jämna mellanrum, är mycket givande, berikande och upplysande. Ibland också otrevligt belysande - om vad jag verkligen tror, tycker och utgår från - men även MYCKET lärorikt till processen att leva ett mera medvetet liv. Ett mera äkta och sant liv - något jag ständigt strävar efter!

Så med dessa funderingar vill jag utmana dig på min födelsedagsvecka

och samtidigt dela några glimtar från festen på musikcafeet Sointu idag.

Ifall någon skulle önska uppvakta mig ännu imorgon, är det bara att skicka en slant som stöd till Nanna Rosengårds fantastiska arbete i Sydafrika!

Undersköna Minna

Kreativt skapande av Sofia vid ett av borden på Sointu DEL 1

Kreativt skapande av Sofia vid ett av borden på Sointu DEL 2

Kreativt skapande av Sofia vid ett av borden på Sointu MITTEN

anatomiskt utmande Anders var en av mina överraskningsgåvor :D

Markus skiva publicerad

Hej!

Jag berättade ju att jag jobbade på en skiva, som var så gott som klar! Nu är den klar, och publicerad! Man kan lyssna på den online, eller ladda ner gratis. Känner man för att sätta en liten slant i "instrumentlådan" för att stöda konstnären kan man också välja att betala en valfri summa vid nedladdningen, eller beställa en CD.

Jag hoppas på att mitt debut-album "Howl of the wolf" ska inspirera dig och möjligen lägga ett litet leende på dina läppar!

http://markushowlsten.bandcamp.com/

glada hälsningar,

"Markus Howlsten" ;)

Markus Howlsten: "Howl of the wolf"

Retreat

Orsaken till att det varit fredags känsla idag, är inga enbart det att jag fick besked om att jag äntligen blivit antagen som doktorand, något jag väntat på sedan januari. Utan det beror också på att jag plötsligt märkte igår att det står RETREAT skrivet med stora bokstäver i min iCal kalender.

Jaha - så var det dags igen, tänkte jag för mig själv. Det är både med en känsla av förhoppning och en viss rastlöshet. Det hela började när jag läste Dallas Willard om andliga övningar och speciellt tysken Bonhoeffer, om att leva i gemenskap. Han skriver:

 "if we do not take time regularly to enter into solitude and receive God’s unconditional love as the constant source of our identity, calling, and belonging, we become dangerous in the human community."

En viktig dela av att leva ett liv i gemenskap är att lära sig att leva i enskildhet och avskildhet från andra och världen. Det är när en passande balans av "tid tillsammans" varvas med "tid för mig själv" som det alls blir möjligt att bo ihop som ett kollektiv.

För mig började denna resa dock flera år före jag ens tänkt tanken på att bo i kollektiv. När jag märkte hurudan tendens till arbetsnarkomani och hur mycket irritation som lätt började gro i mig när jag umgicks för mycket bland folk, som jag började träna mig själv att ibland ta en dag eller två för att bara lämna allt och "fly" världen, telefonen, internet och människorna, ute på vår sommarstuga. Jag förstod snabbt hur viktig, livgivande och väsentlig denna handling var, både för mig och mina medmänniskor, även om det inga alltid var lätt att komma ifrån och skapa detta utrymme för vila och avskildhet. Därmed påbörjade jag denna rutin med att lägga påminnelser i kalendern och spendera 3-4 dagar i enskildhet och/eller tystnad var tredje månad.

Som med så mycket annat i livet, började denna andlig övning för att lära mig att varva ner, släppa alla jobb, studier och vardags-stressen, som något jag motvilligt gick in i och ofta med många bortförklaringar till hur jag kan skjuta upp det hela. Medan nuförtiden är denna insatta tid för Gud ett efterlängtat andhål, något jag ser fram emot och redan känner suget efter, flera veckor före det är på väg. Likväl kommer det ofta som en överraskning och alltid behöver jag en stund med att förlika mig med tanken - jo, jag KAN faktiskt släppa allt och JO, världen går inga under om jag låter bli --- för en helg. Även om det kan vara utmanande att fara iväg, är det nästan alltid så att när jag återvänder, sku jag önska att jag ordnat det så att jag stannade längre! I höstas var jag till och med på en 7 dagars organiserad, Ignatsiansk retreat, på Snoan, men inga ens den veckan kändes för lång! Detta är nog bara ett tydligt tecken på att A. Jag är bra mycket mera introvert än de flesta människor tror ;) och B. att min tid med Gud är så otroligt spännande - för så är det. Så fort jag kommer till den frekvensen, det lugnet och den rytmen, där jag känner mig i kontakt med min själ, mitt inre, så finns det SÅ mycket spännande att upptäcka, samtala om och fundera kring eller skapa tillsammans, att jag helst skulle stanna där i all evighet!

Nu är det då alltså dags att fara & jag önskar er en skön helg :)

Jag återkommer på födelsedagsfesten på söndag och hoppas att min själ blivit vederkvickt samt INspirationen nått nya höjder under de dagar av tystnad och avskildhet jag fått uppleva fram tills dess.

Solsken,

Laura

Fredag kvälls känsla...

Idag såg jag det första gången svart på vitt!!! :D

Lyssnar på mannens första album någonsin & lagar festmiddag :D

Luomupiiri

Mycket väl medveten om att min fd. kollega på Åbo svenska församling, Johan Mullo, skulle bli alldeles "rabiat" på mig över att jag blandar in finska ord i min svenska. Vilket för övrigt också är ovanligt att en ålänning, som jag trots allt är (ifall ni inga märkt det på min frekventa användning av just ordet INGA ;), låter göra med sitt språkbruk, så har jag ända rubricerat detta inlägg med ordet Luomupiiri ;)

Min argumentering lyder att den faktiskt heter så! Eko-cirkeln som vi beställer mat via varje månad heter Luomupiiri och hittas på samma webb-adress. Det är ursprungligen studeranden från Turun Yliopisto som kommit samman för att göra beställningar från de ekologiska odlarna i åbo-nejden och distribuera detta bland studeranden. Genom åren har cirkeln dock växt och idag tror jag att majoriteten av medlemmarna redan passerat stadiet av fd. studeranden eller kommit inn, så som vi fick göra, som "utomstående" eller studeranden vid annat universitet. Ibland, när det finns rum, släpper de nämligen in nya medlemmar i cirkeln och det var så vi fick komma med, för några år sedan.

Idag är det den andra onsdagen i månaden och det innebär alltså att någon från palatset (idag var det jag, men oftast är det Markus) beger sig iväg med min pappa och hans bil till Turun yliopisto's studentföreningshus där ett av dom större salarna blivit förvandlat till distribueringsutrymme för ekocirkeln. Ni kan kolla på bilderna vilka härligheter vi fått fylla vårt kök med, men i princip går det alltså till så att i slutet av varje månad kan vi via nätet lägga in vår beställning på de produkter vi önskar och en onsdag i månaden är det sedan dags att plocka upp allt. Alla råvaror, mestadels grönsaker, men även honung, ägg, kött och ostar, kommer från gårdar som antingen är ekologiskt certifierade eller annars bara odlar ekologiskt. Jordbrukarna levererar själva beställningarna till Åbo denna dag och sedan står de där och väntar på att vi kommer och hämtar dem. Varje beställningsrunda finns det även med några olika importörer så att vi kan köpa in icke-finländska ekologiska varor direkt via centrallagren. T.ex. idag köpte jag maskindiskmedel, espressobönor, hamppafrön, torkade fikon och solrosfrön, som på detta sätt blir betydligt billigare än att handla samma saker från Citymarket eller Ruohonjuuri.

När man hämtat sina beställningar, räknar dom ut priset och så betalar vi in den summan inom en vecka. För att vara med i cirkeln krävs även en årlig medlemsavgift och att vi ställer upp som hjälp, minst en gång i terminen, vid själva utdelningarna. Att vara distribueringshjälpreda kan vara en rätt omtumlande upplevelse. Speciellt sådana gånger då alla familjer kommer med barn och ryggsäckar och korgar, just mellan 16-17 som är den sista möjliga stunden, för att hämta sina saker. Och andra sidan har jag kommit fram till att denna form av frivillig arbete eller insats, hör till det mest meningsfulla och givande jag kan tänka mig att delta i. Upplevelsen är lite som en gammaldags lanthandel =)

Att veta att allt kött och allt ägg jag äter kommer från bra gårdar, med lyckliga djur och är fyllda med näringsämnen i och med att djuren fått äta en mångsidig kost utan tillsatser och färgämnen gör mig även så innerligt lycklig och tacksam inombords att dessa onsdagar känns lite som lotto-vinst dagar! Speciellt nu, i nya huset, när vi dessutom har ett helt stor kylrum ditt vi kan placera våra 400st ägg och 5 kålhuvuden och 2 kg morötter etc. (för dem av er som gillar att vara detektiver, märker ni säkert ganska snabbt att denna ekvation leder till att de flesta av oss äter något annorlunda än gemene man på gatan och jag kan avslöja att detta bäst benämns som paleo-diet) Givetvis underlättar även dessa storköp mitt jobb, som handelsminister och bidrar till att mina besök i närbutiken minskar ganska drastiskt. Detta är också något som jag gläds över, dagar som denna. Mest av allt dock, är jag bara djupt tacksam över den välsignelse det är att få bo, leva, andas och finnas till i ett land där det ÄR möjligt, även för fattiga studeranden och fria konstnärer och andra människor, som vi, som beslutat att de inga tänker jobba ihjäl sig för att springa i ekor-hjulet efter monetära vinningar, att få privilegiet att äta god, hälsosam och ekologisk mat, varje dag av sitt liv!

Prisad vare du Kristus!

Kött & Poetisk ost!

Resten av härligheten!

Våra ca 400 ägg :)