På torsdagen klockan 16, i allt från Strömfors till Saltvik och Kronoby, ringde kyrkklockorna för Gaza, för "att belysa den humanitära situationen som har blivit ännu svårare under sommaren [och för] att uppmana till bön och handling för fred".

En motsvarande fredsringning gjorde den evangelisk-lutherska kyrkans församlingar i Finland år 2018 för att minnas den utsatta civilbefolkningen i syriska Aleppo.

Initiativet nu hade ursprungligen kommit från biskoparna i lutherska folkkyrkan i Norge, som i sin tur hade utmanat de andra nordiska kyrkorna att nu ringa för Gaza den 7 augusti.

I Agricola samfällighet ringde man i de församlingar som har fungerande klockverk, säger kyrkoherde Stina Lindgård. Det var i Strömfors, Lappträsk och Liljendal kyrkor. I huvudkyrkan i Lovisa hade blixten satt klockorna ur spel.

"Första dagen på jobb efter semestern"

I Helsingfors kunde samfälligheten inte lova klockringning i stadens alla kyrkor. Kyrkoherde Johan Westerlund säger i alla fall att beskedet hann nå fram åtminstone till hans församling och att man ringde i Johanneskyrkan i Ulrikasborg. Också på mindre platser som fritidsgården Lekholmen eller på retreatgården Snoan i Västnyland hade man klockringning.

Nara ögat var det i Saltvik församling, där kyrkoherde Carolina Lindström lyckligtvis hade kommit på jobb dagen innan och fick det ringningen fixad.

– Fast på sociala medier hade jag kanske nog hört om det ändå. Vi här i de åländska församlingarna är så nära varandra så vi hör när någonting är på gång, säger hon.

Tom Ingvesgård, kyrkoherde i Närpes församling säger att man i huvudkyrkan i Närpes fick till en Palestinaringning. Församlingsmästare Roy Björkman i Nykarleby hann ordna med ringning i alla tre av församlingens kyrkor, i centrum och också i Munsala och Jeppo.

"Kanske också öppen kyrka eller bönestund?"

Utanför kyrkan i sen hembygds Kronoby där han har en andrabostad, hade emeritusbiskop Erik Vikström hunnit stilla sig på en bänk utanför kyrkan när en vaktmästare någon minut sen kom och så ringde klockorna också där, skriver han på sin Facebook.

– Jag vet inte hur direktiven till församlingarna har sett ut, men man kunde kanske också ha kunnat ordna med öppet i kyrkan, en möjlighet att tända ljus eller ha en bönestund, säger Erik VIkström till Kyrkpressen.

Han berömmer biskoparnas initiativ som "exemplariskt" men skriver på Facebook att det nu lätt "smakade mer av välbehövligt politiskt ställningstagande än genuint kyrkligt engangemang".

– Jag ber för Jerusalem som Jesus grät över, och jag ber för Israel, det ska man. Men jag sörjer över att man inte har lyckats bygga ett land där det skulle vara bra för alla att vara, säger han om den pågående konflikten.

"Allas berättelser viktiga"

Biskop Bo-Göran Åstrand medger att initiativet kom sent och att ärkebiskop Tapio Luomas förankring hos sina kolleger över en e-postring inte gav så mycket tid för frågan.

– Men vi ville hålla fast vid den 7 augusti. Och det hela hann få ganska bra synlighet på sociala medier och i tidningarna. Läget i Gaza är akut och vi behövde ordna med klockringning utan dröjsmål. Jag är glad att så många församlingar reagerade snabbt.

I Sverige har Svenska kyrkan rekommenderat att stå över torsdagens ringning och i stället förlänga ringningen för de avlidna i kommande söndags högmässa den 10 augusti.

I en intervju för HBL gick biskopen ett steg längre än vad flera av hans biskopskolleger har varit beredda. Bo-Göran Åstrand sade att det nu är dags att erkänna Palestina som stat.

– Ja, säger han. Jag har bland annat läst (den israeliska författaren) Amos Oz som talar om hur viktigt det är att alla folk får ha sin berättelse. Israel har sin berättelse, men palestiniernas berättelse måste också få finnas. Det är en förutsättning för försoning.

På själva klockringningen säger Bo-Göran Åstrand att han har fått mest positiv respons. Men på tanken om att erkänna Palestina för att ge palestinierna en chans att vara en jämbördig part i fredsförhandlingar har responsen varit delad, en del kritisk.

– Den negativa responsen har varit hård, säger han.

Ni biskopar skriver att klockringningen ska uppmana till "bön och handling". Vad skulle mera handling av kyrkans medlemmar vara?

- Bön är viktig för att bön förvandlar. Den förvandlar också vårt eget inre så att vi blir mera mjuka. I handling kanske vi inte som kyrka kan göra så mycket. Men vi kan vara ett redskap för fred genom hur vi talar till andra människor, och om varandra, mitt i all polarisering. Här kan vi alla göra en insats, säger Bo-Göran Åstrand.