Den finaste gåvan

Kolumn.

Kristina Örn skriver om gåvor vi kan ge och gåvor vi får ta emot.

22.4.2020 kl. 15:12

För några veckor sedan fick jag en gåva från Brasilien, en liten flaska innehållande små stenar i olika färger. De färgade stenarna representerade olika saker som tillönskades mottagaren: lycka, kärlek, effektivitet, styrka, tur, läkning, hälsa och energi. Fina saker, vem skulle inte vilja ha dem? Tänk om jag verkligen hade fått dessa gåvor i och med att den lilla flaskan blev min? Men så är det inte, ingen kan ge sådana värdefulla gåvor åt någon.

Däremot är tanken på att någon önskar mig dem fin. Vi tycker om att ge och få gåvor. Redan ganska små barn tycker om att ge, antagligen för att de vet själva hur det känns att få en gåva. På min senaste födelsedag sken mitt treåriga barnbarn som en sol då han kom på kalas och ur sin väska plockade fram en egenhändigt tillverkad gåva.

Tidens melodi är ekologiska gåvor, upplevelser, etiska gåvor i form av en get eller hönor som någon i ett U-land får ta emot, tjänster av olika slag och så vidare. I vårt land har de flesta allt och lite till och därför är andra gåvor än ”saker” vettigare att ge.

En verkligt fin gåva är den som Jesus gav oss när han lämnade jordelivet och for tillbaka till himlen, nämligen Hjälparen, den helige Anden. Den gåvan ligger lika mycket i tiden idag som den gjorde för 2000 år sedan.

Och vilka gåvor (frukter) vi får när vi vandrar i Anden: kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning! Det vill man inte tacka nej till. I likhet med gåvorna som tillönskades med den lilla flaskan från Brasilien kan ingen människa ge Andens frukter som gåva till en annan människa, men vi kan få dem då vi ”vandrar i Anden” som det står i Galaterbrevet i Bibeln.

Då man får en gåva vill man så klart tacka. Har man då givaren framför sig så tackar man direkt, kommer en gåva på posten så ringer man upp och tackar eller sänder ett sms.

Till vem riktas den tacksamhet som kommer av att man är förunnad hälsa, kärlek, frid, glädje och annat som inte kan köpas för pengar eller erhållas som gåva? För en troende kristen människa är svaret självklart: Gud, tack för alla goda gåvor du ger mig! Det är skönt att kunna rikta sitt tack till Gud som är alla goda gåvors givare, inte till livet eller till något annat diffust.

”Gör er inga bekymmer för något utan låt Gud i allt få veta era önskningar genom åkallan och bön med tacksägelse. Då skall Guds frid, som övergår allt förstånd, bevara era hjärtan och era tankar i Jesus Kristus.” Fil. 4: 6–7

Skribenten är diakon i Närpes församling.

Kristina Örn

larmo. När Nils ”Nisse” Johansson blev svårt sjuk i cancer fylldes han av mörka tankar: – Men Guds ord helade mig. 21.9.2020 kl. 10:17

vanda. ”Sjung sorgen” är en konsert om det som vi alla någon gång drabbas av. Sorgen är unik, men upplevelsen kan vi kanske dela. 16.9.2020 kl. 11:03

jomala. – Det är lite spännande och lite nervöst, så mycket är nytt. Erica Långström har lämnat Jomala, församlingen hon storgillar, för att studera religionsvetenskap i Åbo. 16.9.2020 kl. 10:55

Väståboland. Jan Bambu Eriksson säger att kyrkan är en plats där du kan lugna ner dig och stänga ute världen. – Det blir en slags meditation. Och rutinerna är desamma, du stiger upp lite och sätter dig igen. 16.9.2020 kl. 10:35

Närpes. Mikaela Björklund är färsk stadsdirektör i Närpes. Bakom sig har hon många år av engagemang i lokalsamhället, med början från när hon var tonåring i församlingen. Tron är grunden hon står på – den gör det naturligt att vilja vara med och bygga samhället för medmänniskorna. 17.9.2020 kl. 10:30

Kolumn. Jag erkänner direkt att jag inte skriver det här på grund av att jag själv skulle vara speciellt duktig på att lyssna på folk som bara klagar. Jag skriver för att det känns olustigt att rensning bland människor verkar vara något som normaliseras. 16.9.2020 kl. 09:32

Kristinestad. Vad kan jag göra av gamla strumpbyxor och Pringles-rör? Simone Öhman brukar locka till sig kreativa uppgifter var hon än är. I församlingen har hon också fått andra värdefulla erfarenheter. 16.9.2020 kl. 09:30

Kolumn. Camilla Svevar skriver om en höst då det gäller att ha både en A- och en B-plan, och funderar om vi nu kan få se en nystart för frivilligt arbete. 16.9.2020 kl. 09:19

Replot. Replot och Björkö kyrkor står mitt i sina byar, nymålade och klarröda. En som tillbringar mycket tid i dem är kyrkvaktmästaren Barbro Lähdesmäki. Någon som känner byns kyrka väl är också Jarl Nystrand, 16.9.2020 kl. 09:04

nykarleby. Gå på dejt med din partner – och lär er att kommunicera bättre. Kredu ordnar en kurs för friskvård i äktenskapet. 3.9.2020 kl. 15:36

Kolumn. För en tid sedan var frun på en äppelprovning. Efteråt kunde jag inte låta bli att ställa frågan: Nå, hur ser det fullkomliga äpplet ut? 3.9.2020 kl. 15:30

nykarleby. Varje kväll i Språkcaféet känns meningsfull, säger Melina Saari, som hoppas att vem som helst ska våga kika in en tisdagskväll och lära känna invandrare som längtar efter nätverk. 3.9.2020 kl. 15:26

sund-vårdö. Ibland blir det fel. Förlåt oss stressade redaktörer! Församlingsannonseringen för Sund-Vårdö föll bort ur detta nummer av Kyrkpressen (18/2020). Här kommer den digitalt i stället! Barnkören startar igen, friluftsgudstjänst, mässa i Taizéstil och mycket mer! 2.9.2020 kl. 15:07

Åbo. Deltagarna i Frukostklubben räds inga ämnen. De vill komma ifrån boskillnaden mellan religiösa och sekulära frågor. 2.9.2020 kl. 00:00

Kolumn. Vi är utspridda i en vidare ring än vanligt, men vi är tillsammans. 2.9.2020 kl. 00:00