Helene Liljeström tycker att citatet vid domkyrkan är väldigt väl valt. På svenska lyder motsvarande bibelställe: ”Jag skall ge er en framtid och ett hopp.”

"Vi behöver budskapet om en framtid och ett hopp när vi tänker att den här pandemin aldrig tar slut"

hopp.

Det är okej att vi oroar oss, men Gud har lovat oss ett hopp och en framtid. De orden tröstar Helene Liljeström som tar över som kyrkoherde i Matteus församling en höst när det är svårt att planera för framtiden.

16.9.2020 kl. 00:01

– Det är förstås ganska utmanande och spännande, säger Helene Liljeström om sitt nya uppdrag som tf kyrkoherde i Matteus församling.

Hon har lång erfarenhet av att jobba i församling och var kyrkoherde i Sibbo svenska församling i många år före pensioneringen. Men församlingsarbete i coronatider blir en ny erfarenhet.

– Innan jag började funderade jag en del på att jag kommer in i ett läge där mycket är annorlunda. Men nu känns det spännande och inspirerande.

Det händer mycket både i Helsingors kyrkliga samfällighet och i Matteuskyrkan just nu – stora renoveringar har gjorts, församlingen har delvis flyttat till nya utrymmen och nya aktörer kommer att flytta in i byggnaden.

– Jag har fullt sjå med att hitta min roll i den här situationen. Samtidigt är det roligt att komma in i den här omgivningen, och personalen i församlingen är väldigt kreativ och erfaren.

I församlingsarbetet handlar mycket just nu om att se till att omständigheterna är så trygga som möjligt och om att leva med att riktlinjerna kan förändras på kort varsel.

– Oförutsägbarheten är en del av verkligheten, men vi kan inte leva hela vårt liv som om det inte går att planera.

Det är därför vi planerar för en morgondag som ser ut ungefär som i dag – även om vi vet att verkligheten kan bjuda på överraskningsmoment.

Löftet som bär oss

Helene Liljeström blir glad när hon ser banderollen vid Senatstorget. Bibelordet har varit viktigt för Helene Liljeström ända sedan konfirmandtiden.

– Det har många gånger i mitt liv behövts som en uppmuntran och ett löfte att hålla fast vid. Just nu tror jag det behövs för oss alla mer än någonsin.

Hon syftar på att vi lever i en tid präglad av oro och att bibelcitatet berättar om att det finns en trygghet bakom allt som känns osäkert.

– En del tar lättare på oron medan oron hos andra är så tung att det blir svårt att bära rädslan för smittan. Över hela världen väntar vi på ett vaccin som skulle göra livet lättare.

Att oroa sig eller känna att man inte orkar med det som händer omkring en är inget tecken på att något skulle vara fel med ens tro.

– Man behöver inte tänka att man är en dålig kristen för att man inte kan lita på Gud, för Gud är större än så. Därför behöver hela staden, stiftet och världen budskapet om en framtid och ett hopp när vi tänker att den här pandemin aldrig tar slut.

Hon säger att vi ofta är väldigt styrda av våra känslor och kan tänka att när vi känner så här stor förtvivlan är det ett tecken på att Gud inte finns. Men Gud finns hos oss just i vår förtvivlan.

– Kärnan i vår kristna tro är att det var just därför som Kristus kom – för att finnas i vår oro, vår misströstan och i de problem som vi inte vet hur vi ska lösa.

Det är viktigt att vi vågar lyfta fram hoppet, och att vi gör det på ett sätt som visar stor förståelse för de bekymmer som människor bär just nu.

– Jag tror att vi i grunden får ha våra känslor, vår glädje och vår oro – allt omfamnas av Guds löften om en framtid och ett hopp. Det omfamnas av en närvaro i allt som vi är med om.

Erika Rönngård

HALLÅ DÄR. Han är patrulledare i Munksnäs Spejarna och har fått lära sig både uteliv och sociala färdigheter genom scouterna. 25.3.2025 kl. 17:01

Kolumn. För 60 år sedan, då jag började skolan, höll man morgonbön varje dag. Då sjöngs det alltid någon andlig barnsång eller psalm. Några år senare, i samskolan, tågade alla elever varje morgon till festsalen för att delta i morgonsamlingen. 25.3.2025 kl. 16:58

Helsingfors. Det är fredag förmiddag och full fart i Drumsö kyrkas småbarnsutrymmen: stora och små leker, pratar, äter gröt, eller springer runt i gympasalen. Johannes församlings och Lauttasaaren seurakuntas nya tvåspråkiga familjecafé är i full gång. 11.3.2025 kl. 13:37

Kolumn. I många år kände jag att jag inte hörde hemma någonstans. Jag växte upp i södra Afrika, dit mina farföräldrar hade åkt för missionsarbete. När vi flyttade tillbaka till Finland hade jag länge svårt att svara på frågan varifrån jag kommer. 11.3.2025 kl. 13:30

Helsingfors. Hon tycker det aldrig är för sent för dop. Lördagen den 26.4 ordnar de svenska församlingarna i Helsingfors en öppen dopdag för den som vill döpa sig eller sitt eller sina barn. 11.3.2025 kl. 13:26

Ukraina. Att tända ett ljus känns som en liten sak, men det är något med ljus – det ger ändå en känsla av att något är lite bättre, säger ukrainska Iryna Gorkun-Silén om den ljuständning för Ukraina som Helsingfors kyrkliga samfällighet ordnade på treårsdagen av Ukrainakriget. 28.2.2025 kl. 20:47

HALLÅ DÄR. Hon startar en ny barnkör i skolorna i vår. – Att sjunga i kör är en bra form av gemenskap, det motverkar ensamhet, säger hon. 28.2.2025 kl. 21:10

Kolumn. Det ingår i mina arbetsuppgifter som diakoniarbetare att på torsdagar hjälpa till med matutdelningen AndreasHelps i Helsingfors. Mathjälpen har redan pågått i tio års tid. 28.2.2025 kl. 21:06

Helsingfors. Genom sina kläder vill Elin Riska peka på Gud. – Idén med Jesusmerch kom från mitt kompisgäng. Vi tänkte att det skulle vara roligt med en slags team-skjorta, ”partner looks” för oss. Då vi började idéa fram merchen tog jag pennan i handen och slutligen kom vi gemensamt fram till sloganen ”Created for His Glory”. 11.2.2025 kl. 19:38

HALLÅ DÄR. Både hon och hemkyrkan Matteus jubilerar 40 år i år. Som kyrkvaktmästare i Matteuskyrkan får Gerlin-Ontronen fira jubileum hela året eftersom också Matteuskyrkan själv firar 40 år i år. 11.2.2025 kl. 19:32

Kolumn. Hur härligt är det inte att få flytta in i nya och egna utrymmen! Det fick vi i Matteus församling uppleva när Matteuskyrkan invigdes 24.2.1985 på Mattiasdagen. 11.2.2025 kl. 19:28

Helsingfors. Jean Nubaha Banyanga kom till tro genom en upplevelse av det ovanligare slaget: när han var tolv år bad en evangelist för honom och genast fick han sin syn tillbaka. 29.1.2025 kl. 13:27

Kolumn. Pensionen närmar sig, det är dags att ta en titt i backspegeln och fundera över hur samfälligheten förändrats ur ett språkligt perspektiv. Det var en utmaning för mig att 2002 börja jobba som samfällighetens translator. Övergången från näringslivet till den offentliga sektorn och kyrkans trygga famn bjöd på oväntade överraskningar och mina barn frågade om jag nu skulle få en egen ”tjänstekaftan”. 23.1.2025 kl. 10:54

matteus. Hon är tf kantor i Matteus församling och vill gärna spela tillsammans med dig! 29.1.2025 kl. 13:18

Kolumn. Ett av mina tidigare barndomsminnen är när jag sitter i min farmors vardagsrum på Drumsö och tittar på hennes juldekorationer i fönstret. Det var tre papperslyktor i rött och grönt. Tro, hopp och kärlek. Vackrast tyckte jag tro-symbolen var, den hade två färger, både grönt och rött, medan de andra två var endast röda. 29.1.2025 kl. 13:14