Maria Åkerblom gjorde redan som ung sensation som sömnpredikant. Oravais teaters version av Under liten himmel inleds med den första dramatiska predikan från sjuksängen.

Maria Åkerbloms ändamål vill helga medlen

teater.

På Kyroboas möter vi en predikant som är osympatisk redan från början. Under liten himmel är en obehaglig berättelse om maktmissbruk och svårigheten att säga ifrån.

11.7.2019 kl. 14:55

Det börjar kring en dödsbädd. En ung flicka ligger enligt sin mor och övriga anhöriga för döden. Plötsligt sätter hon sig upp i sängen och börjar predika och personerna kring sängen blir chockerade och gripna. Det här blir inledningen på Maria Åkerbloms karriär som predikant, både i verkligheten och i pjäsen Under liten himmel, som spelas på Oravais teater i sommar. Hon predikar från sin säng och sägs trollbinda de personer hon möter.

Det är 1917 och oroliga tider, Finland håller på att bli självständigt och inbördeskriget väntar om hörnet. Också detta förutsäger Maria Åkerblom (Alexandra Mangs) under en av sina predikningar, hur son ska slåss mot fader och Finlands folk ska ta vapen i hand. Är det en profetia från Gud som hon förmedlar, eller har hon bara läst av tidens tecken? Om detta tvistar ett par av människorna i kretsen kring henne – men i övrigt ges publiken lite tid att fascineras av predikanten och ana något av det goda i henne som anhängarna såg.

Centrala personer i pjäsen är familjen Vartiovaara – paret Eino och Maiju och deras döttrar – samt familjens goda vän Axel. Eino (Roland Engström) grips redan i inledningen av Maria Åkerbloms tilltal till honom och upplever att han har fått ett nytt liv. Hastigt flyttar hon in och blir fosterdotter i familjen, till Maiju Vartiovaaras (Pia Simons) förskräckelse. Maiju får se sig utmanövrerad och står i den första akten för tvivlet och ifrågasättandet.

I familjen Vartiovaara handlar missnöjet också om svartsjuka, en svartsjuka som känns befogad efter den suggestiva scen där Eino Vartiovaara bokstavligt talat äter ur Maria Åkerbloms hand. Hastigt solkas predikantens rykte i publikens ögon genom det triangeldrama som spelas upp. Både Simons och Engström spelar övertygande och det är obehagligt att se hur deras rollfigurer förvandlas under pjäsens gång.

För mycket makt

Under liten himmel spelades första gången på Wasa teater 2005–2006. Adaptionen från en pjäs för inomhusscen till en utomhusteater i sommarlandskapet vid Kyroboas har helt klart ställt Oravais teater inför en del utmaningar. Det är lättare att frammana isande stämning i en mörklagd salong än i grönska och gyllene kvällssol. Här hjälper Rickard Eklunds musik till genom att stundvis skapa en närmast filmisk stämning. Trots detta kräver pjäsen att publiken fokuserar aktivt för att hålla sig kvar i den mörka stämningen.

Maria Åkerblom (Alexandra Mangs) välsignar anhängare i den inre ringen (Anders Karls), Agnes Bertell och Lena Österberg). Foto: Ove Lillas.

Alexandra Mangs spelar en mycket obehaglig Maria Åkerblom, en manipulativ tyrann som tar till allt hårdare maktgrepp. De skrämmande, trotsiga och befallande dragen gestaltar hon lysande, men helhetsbilden lider något av att hon inte ges utrymme att vara tillräckligt sympatisk i pjäsens början. Vi som sitter på åskådarplats vet redan när vi kommer till vridläktaren att detta kommer att sluta illa, men vi går miste om möjligheten att för en stund dras med och precis som anhängarna i pjäsen för en stund hoppas att detta trots allt kommer att leda till något gott. För som Saga, familjen Vartiovaaras äldre tjänarinna säger: Maria är ingen ond människa, hon har bara fått för mycket makt.

Det är här Under liten himmel snuddar vid det allmänmänskliga trots att pjäsen handlar om en historisk person på en given plats. Genom personerna omkring henne vidgas pjäsen till att handla om mer än en spektakulär predikant som missbrukade sin ställning. Under liten himmel handlar också om den enskilda individens ansvar att vara ärlig mot sig själv och våga ifrågasätta också det som ses som en gudagiven sanning.

Kan den som talar i det godas namn locka oss att göra onda saker? Finns det ändamål som är så fantastiska att de helgar vilka medel som helst? Här blir Maria Åkerbloms närmaste omgivning intressantare än världen utanför – länsmannen, ärkebiskopen och lokalbefolkningen som vill sätta dit predikanten och få ett slut på hennes verksamhet. I Under liten himmels version är det tveksamt om krafterna utifrån hade lyckats i sitt uppsåt utan hjälp från anhängare som vågade ta sitt tvivel på allvar.

UNDER LITEN HIMMEL
Berättelsen om sömnpredikanten Maria Åkerblom
Spelas på Kyrkboas i Kimo, Oravais fram till den 2 augusti.
Manus: Peter Snickars
Bearbetning och regi: Annika Åman
Musik: Rickard Eklund
Mask: Anna Vesterback
Kostym: Marina Karppinen

Erika Rönngård

HALLÅ DÄR. Hon sjunger på hebreiska, svenska, finska och koreanska på höstens körjubileum. – Jag har sjungit i Furaha-kören sedan 2013. Musiken är mitt liv, särskilt i svåra stunder när man känner sig helt förkrossad, så finns musiken där. 10.10.2024 kl. 13:50

Helsingfors. I Folkhälsanhuset i Helsingfors har Johannes församling i många år jobbat med att bygga gemenskap – och lockar nu allt fler till samlingarna. 10.10.2024 kl. 13:45

Johannes. Kyrkan ska inte hoppa på varje trend, men vi måste vara medvetna om dem, säger citykaplanen Johan Terho. 25.9.2024 kl. 16:12

Kolumn. Allt snurrar snabbare och varje ögonblick tycks fyllas av krav, distraktioner och brådska. Jag tror det är därför människor söker sig till keramik, för att återknyta till något fysiskt och konkret. 25.9.2024 kl. 16:05

Terapi. Hon tar emot unga vuxna på Walk in-terapi i Östra centrum. 25.9.2024 kl. 16:02

Helsingfors. Diakoniarbetarna i Helsingfors berättar om den nöd de ser i samhället. Varje dag fattar de tuffa beslut om vilka som ska få hjälp och hur. Men hur länge orkar de? 11.9.2024 kl. 13:59

PRO DIACONIA. De har beviljats förtjänstmedaljer för sitt långvariga arbete som diakonissor i Helsingfors. 11.9.2024 kl. 13:53

Kolumn. Efter många år av passivt församlingsliv har en personlig upplevelse väckt en djup tacksamhetskänsla och lett till ett återupptäckt engagemang för Harry Bogomoloff. En ny fas av aktivt kyrkoliv har inletts – där tacksamhet och förlåtelse spelar en central roll. 11.9.2024 kl. 13:48

matteus. Hon ser fram emot höstens öppna torsdagskvällar i Matteuskyrkan. – Det bästa är att man kan komma hit för att bara vara, säger Emma Gustafsson som jobbar som projektledare i församlingen. 28.8.2024 kl. 17:06

kyrkkaffe. Stämningen på kyrkkaffet är inte alltid hundra procent avslappnad – men det gör ingenting. Vid kaffebordet lär vi oss också att möta människor som inte är som vi eller tycker som vi, skriver Edit Koskinen. 28.8.2024 kl. 16:43

Kolumn. Jag sökte tjänsten som kyrkoherde i Petrus med visionen att församlingen ska vara öppen för alla. Det finns så många föreställningar om att människor inte duger i kyrkan. Ändå är kyrkan den sista plats som ska ge sådana signaler. Vi har ett bättre budskap än så. 28.8.2024 kl. 17:03

Helsingfors. – En sång som börjat som en stund mellan bara mig och Gud kan få betyda något för en annan människas vandring med Gud. 6.8.2024 kl. 12:55

Helsingfors. Penslar, kritor, vattenmuggar – Johannes vardagsrum bjöd på en eftermiddag fylld av färger och former. 6.8.2024 kl. 13:05

Kolumn. Konsthistoriker och teologer har skickligt benat i de här reaktionerna förklarat referenserna och vänligt påmint oss om hur kristenheten måste ta sig an mer brännande frågor än symbolproblematik och våra egna ömma tår. 6.8.2024 kl. 13:00

lekholmen. Nora Sønnerstad är hjälpledare vid Johannes församlings skriftskolläger för tredje sommaren. Hon kommer också att jobba som holmungdomsledare med den öppna verksamheten. Bara tanken att vara på Lekis halva sommaren och kalla det för mitt sommarjobb är ganska ”win-win". 29.5.2024 kl. 20:32