På utfärd i hemknutarna

dagsutflykt.

Jag hade aldrig hört talas om Svartholmen men plötsligt befann jag mig ombord på en färja och gjorde en spontan resa ut till havs.

27.6.2019 kl. 00:01

Efter femton minuters båttur glider vi sakta in mot bryggan. Det är lördagseftermiddag och jag och mina vänner är på väg till Svartholmen, som ingen av oss tidigare besökt. Innan en av mina kollegor tipsade om ön hade jag ingen aning om att den fanns. Så jag tog med mig mina lika ovetande vänner på en spontan resa till havs.
I gassande solsken kliver vi av båten och börjar vandra längs vägen som leder upp till huvudbyggnaden. Fem minuter senare sitter vi vid caféets uteservering och smuttar på varsin kaffe med havremjölk. En av oss har köpt en kall läsk och en annan mumsar på en nygräddad kanelbulle (den största jag sett).
Framför oss breder en stor och grön gräsmatta ut sig. Gräsmattan går över i en sandstrand som sträcker ut sig till havet. Några barn springer glatt i vattnet för att sedan fortsätta leken i sanden. Maria, mamma till ett av barnen, sitter på en bänk vid stranden.
– Vi har varit här några gånger tidigare. Det är ett bra ställe eftersom det är nära stan och det finns många aktiviteter för barnen, säger hon.
Maria har kommit till Svartholmen med sina väninnor och deras barn. I dag är de fyra mammor och tre barn. Två av mammorna har gått en bit bort för att testa fiskelyckan, medan Maria håller ett öga på barnen som leker på stranden.
– Vi är alla singelmammor som har stöd av varandra.


Höns, kaniner och fiske
Jag och mina vänner vandrar vidare för att titta på djuren som vi kunde skymta från uteserveringen. I en bur hittar vi några hönor och en tupp – i en annan en fullvuxen kanin och närmare ett dussin små kaninungar.
Genom att någorlunda smidigt passera Kanadagässen och deras ungar, utan att få de arg-
sinta mammorna efter oss, tar vi oss ut till en annan ö. Till den kommer man genom att korsa en smal bro från huvudön. På nämnda bro står Marias vänner och fiskar. I ett vitt ämbar med vatten simmar tre små fiskar omkring. Det verkar som om det nappar bra i dag.


En stunds vila
Efter att vi utforskat den mindre ön går vi vidare runt huvudön, via kapellet, bryggan där vi steg i land, grillplatsen och upp till caféet igen. Ur högtalarna hörs en röst som ber om gästernas uppmärksamhet:
– Den sista båten går klockan 18.00!
Vi har ännu 45 minuter kvar till avfärd så vi sätter oss ner för en eftermiddagsfika. Maria och barnen befinner sig fortfarande vid stranden.
– Livet är svårt men här är det enkelt att vara i lugn och ro, säger hon.
Vi kan inte annat än hålla med. Vi har alla saker vi kämpar med. Nytt jobb, skolarbete som hopar sig och bröllopsplanering för en dag som i hastig takt närmar sig. Men på Svartholmen får vi en liten stunds vila. Det är som om tiden står stilla. Först när högtalaren tutar ut information om båttidtabellerna blir vi påminda om världen utanför ön.

Louise Häggström är informatör i Johannes församling.

Svartholmen

  • Svartholmen är en ö som ägs av kyrkan i Helsingfors och vem som helst är välkommen dit.
  • Båten ut till ön går från Sandstrandsvägen 5 och kostar fyra euro tur och retur. Barn under 10 år åker gratis.
  • Ön är öppen från 4 juni till 11 augusti, från tisdag till söndag varje vecka.
  • Det finns ett kapell där det dagligen ordnas andakter eller mässor.
  • På ön finns även lunchservering och ett café där man kan köpa kaffe och tilltugg, ön är även hem för djur som kaniner, hönor och får. Badmöjligheter finns och en grillplats som är öppen för alla. Mera info på mustasaarentoimintakeskus.fi
Louise Häggström
Andreaskyrkan delar ut matsvinn från affärer som levereras bland annat genom nätverket ”Stadin Safka”. Johannes församling stöder utdelningen med utbildad personal.

Helsingfors. Varje torsdag delar frivilliga ut matkassar till i medeltal 500 kunder på Högbergsgatan 22. – Antalet personer som kommer för att hämta mat har fördubblats på några år, säger pastor Markus Österlund. 26.9.2023 kl. 08:00

HALLÅ DÄR. Ellen har varit med och startat upp Fredagscafé i Petruskyrkan. –Idén var att skapa en plats för äkta gemenskap där det är möjligt för människor i olika åldrar, livsskeden och av olika bakgrunder att mötas. 26.9.2023 kl. 08:00

Kolumn. Att läsa böcker är ett sätt att förstå världen. Äldre texter visar oss dessutom att världen kanske förändrats mindre än vi tror. 26.9.2023 kl. 08:00

matteus. Hon är ny kyrkoherde i Matteus, Helsingfors minsta församling, men känd för bland annat sitt progressiva ungdomsarbete. 11.9.2023 kl. 18:54

Kolumn. Mitt under brinnande corona flyttade min rumskompis ut och lämnade mig kvar med en deprimerande stor lägenhet som gapade tom. Soffan tog hon med sig, vilket lämnade kvar ett stort hål i vardagsrummet. Eftersom jag jobbade hemifrån (tänk att vi alla gjorde det!) behövde jag verkligen en ny soffa. Och en ny rumskamrat. 11.9.2023 kl. 18:52
Lägergårdarna står för en lång tradition inom kyrkan samtidigt som de utgör ett konkret stöd för församlingsgemenskapen.

lekholmen. – I sommar har vi slagit rekord, jag tror faktiskt inte att det varit så mycket folk på Lekholmen förut, säger verksamhetsledare Daniel Jakobsson. 11.9.2023 kl. 18:49

Helsingfors. Hon leder fem körer under hösten och hoppas på att du som funderat på att börja sjunga tar chansen! 1.9.2023 kl. 14:07
Mats Almqvist tycker att världen blir lite bättre när man får prata bort en stund – och bjuder in män till lördags-
frukost.

Helsingfors. Mats Almqvist gjorde en omstart som 40-åring. I höst dukar han fram frukost för män i arbetslivet som tappat bort sina kompisar. 1.9.2023 kl. 14:01

Kolumn. I år firar diakonin i Tyskland 175-årsjubileum. Startpunkten för diakonin var Johann Hinrich Wicherns tal vid Evangeliska kyrkans kongress den 22 september 1848. Han förespråkade ett nätverk av ”kärlek som räddar”. Den moderna diakonin föddes 1.9.2023 kl. 13:56
Båtttidtabell, blogg och programinfo på lekholmen.fi och @lekholmen_insta

lekholmen. Ungdomsverksamhet, barnprogram, grillkväll och strandliv – Lekholmen är öppen för alla och vi bjuder på program också för dem som inte är på konfirmandläger. 14.6.2023 kl. 17:52
Beni Karjalainen fyller 20 i år och studerar. Han vill få alla att känna sig värdefulla.

Kolumn. Inom Borgå stift har alla församlingar ett eget sätt att möta sina medmänniskor, det som vi alla har gemensamt är kristendomen. 14.6.2023 kl. 17:40
– Mina vänner åker på andra sommarläger istället för skriftskolläger, säger Ellie Antell.

lekholmen. Hon bor i Tallinn men ska åka på skriftskolläger på Lekholmen i sommar. 14.6.2023 kl. 17:32

Kolumn. Under en vanlig söndagsgudstjänst, i mitten av mars, börjar en bekant melodi spelas från synten. Min hjärna och mun förbereder sig för att inleda ”Härlig är jorden …”, tills jag några sekunder senare inser att texten är på engelska och med ett annat budskap. Jag befinner mig långt hemifrån, och deltar i en gudstjänst i den protestantiska kyrkan i Oman. 31.5.2023 kl. 08:00
– Som kyrkoherde vill jag kunna medge att det finns saker jag inte är bra på. Jag vill kunna be om hjälp i stället för att delegera, säger Patricia Högnabba.

MATTEUS FÖRSAMLING. – Jag tror att vår kärna alltid måste vara andlighet. Visst kan vi bjuda på brunch, men Fazers gör det bättre, säger Patricia Högnabba, som installeras som kyrkoherde i Matteus församling i september. 31.5.2023 kl. 19:31
Victoria Airola, mentorn Ben Fernström och Nadine Mabinda i soffan i Petruskyrkan.

petrus. Petrus församlings färska projekt parar ihop unga som behöver en vuxen att prata med med en mentor som förbinder sig till att ge av sin tid under minst ett års tid. 31.5.2023 kl. 08:00