Bulevarden samlar mindre kända texter ur Tove Janssons produktion.

En bok för de redan invigda

Bok. Bulevarden är en vacker utgåva av Tove Janssons texter mer lämpad för kännaren än för nybörjaren. 25.4.2017 kl. 11:05

Förlaget M har med hjälp av redaktören Sirke Happonen grävt i arkiven och samlat ihop femton texter signerade Tove Jansson, texter som inte tidigare funnits tillgängliga i bokform. Resultatet är en vacker utgåva där texterna kombineras med en stor mängd illustrationer och med en analys av Sirke Happonen.

De flesta av novellerna i boken har tillkommit mellan åren 1934 och 1940 och miljöerna är tydligt inspirerade av den unga Tove Janssons resor till Paris, Tyskland och Capri. Här finns också en humoristisk novell om livet kring en båtbrygga i skärgården samt en verkligt fin essä om kärleken till en ö. Här finns också litterära godbitar för muminfantasten: En mycket vuxen novell om en hemul – som påminner påfallande mycket om en kulturman – och en beskrivning av modellen av Muminhuset, ursprungligen publicerad i tidningen Arkkitehti 1979. Tove Jansson skriver också om skrivandets hantverk och eventuella uppdrag i texterna Den lömska barnboksförfattaren och En gång i en park.

Det märks tydligt att en stor del av texterna och illustrationerna kommer från en ung Tove Jansson. Visst har en del av de tidiga novellerna en viss charm, men det renskalade och lättflytande språket (perfekt för högläsning) som präglar hennes senare texter lyser här helt med sin frånvaro. Illustrationerna har i de flesta fall parats ihop med de texter de ursprungligen gjordes för och följer alltså samma kronologi. Det här gör det uppenbart att det inte bara är Janssons litterära språk som blivit mer stringent med åren, utan även hennes bildspråk.

Det här är inte en bok att greppa om man vill bli bekant med Tove Janssons skönlitteratur för vuxna – i det fallet skulle jag snarare rekommendera exempelvis Sommarboken. Bulevarden är intressant för att den samlar ihop material som inte tidigare förekommit i bokform och gör det tillgängligt för de läsare som kan sin Tove Jansson och vill läsa allt överkomligt. Jag kan också tänka mig att den fungerar fint som bredvidläsning till Boel Westins eller Tuula Karjalainens biografier över Tove Jansson.

Som en kronologisk beskrivning av Janssons författarskap fungerar Bulevarden däremot mindre bra eftersom det finns stora hål i kronologin. Hoppet från 1940 till 1961 är stort och den häpnadsväckande skillnaden mellan texterna gör det tydligt att det var under dessa decennier som författarskapet utvecklades som mest. Därför blir Bulevarden oundvikligen ett komplement till övrig litteratur och konst av och om Tove Jansson, inte ett samlingsverk som står stadigt på egna ben.

Erika Rönngård

HALLÅ DÄR. Han är patrulledare i Munksnäs Spejarna och har fått lära sig både uteliv och sociala färdigheter genom scouterna. 25.3.2025 kl. 17:01

Kolumn. För 60 år sedan, då jag började skolan, höll man morgonbön varje dag. Då sjöngs det alltid någon andlig barnsång eller psalm. Några år senare, i samskolan, tågade alla elever varje morgon till festsalen för att delta i morgonsamlingen. 25.3.2025 kl. 16:58

Helsingfors. Det är fredag förmiddag och full fart i Drumsö kyrkas småbarnsutrymmen: stora och små leker, pratar, äter gröt, eller springer runt i gympasalen. Johannes församlings och Lauttasaaren seurakuntas nya tvåspråkiga familjecafé är i full gång. 11.3.2025 kl. 13:37

Kolumn. I många år kände jag att jag inte hörde hemma någonstans. Jag växte upp i södra Afrika, dit mina farföräldrar hade åkt för missionsarbete. När vi flyttade tillbaka till Finland hade jag länge svårt att svara på frågan varifrån jag kommer. 11.3.2025 kl. 13:30

Helsingfors. Hon tycker det aldrig är för sent för dop. Lördagen den 26.4 ordnar de svenska församlingarna i Helsingfors en öppen dopdag för den som vill döpa sig eller sitt eller sina barn. 11.3.2025 kl. 13:26

Ukraina. Att tända ett ljus känns som en liten sak, men det är något med ljus – det ger ändå en känsla av att något är lite bättre, säger ukrainska Iryna Gorkun-Silén om den ljuständning för Ukraina som Helsingfors kyrkliga samfällighet ordnade på treårsdagen av Ukrainakriget. 28.2.2025 kl. 20:47

HALLÅ DÄR. Hon startar en ny barnkör i skolorna i vår. – Att sjunga i kör är en bra form av gemenskap, det motverkar ensamhet, säger hon. 28.2.2025 kl. 21:10

Kolumn. Det ingår i mina arbetsuppgifter som diakoniarbetare att på torsdagar hjälpa till med matutdelningen AndreasHelps i Helsingfors. Mathjälpen har redan pågått i tio års tid. 28.2.2025 kl. 21:06

Helsingfors. Genom sina kläder vill Elin Riska peka på Gud. – Idén med Jesusmerch kom från mitt kompisgäng. Vi tänkte att det skulle vara roligt med en slags team-skjorta, ”partner looks” för oss. Då vi började idéa fram merchen tog jag pennan i handen och slutligen kom vi gemensamt fram till sloganen ”Created for His Glory”. 11.2.2025 kl. 19:38

HALLÅ DÄR. Både hon och hemkyrkan Matteus jubilerar 40 år i år. Som kyrkvaktmästare i Matteuskyrkan får Gerlin-Ontronen fira jubileum hela året eftersom också Matteuskyrkan själv firar 40 år i år. 11.2.2025 kl. 19:32

Kolumn. Hur härligt är det inte att få flytta in i nya och egna utrymmen! Det fick vi i Matteus församling uppleva när Matteuskyrkan invigdes 24.2.1985 på Mattiasdagen. 11.2.2025 kl. 19:28

Helsingfors. Jean Nubaha Banyanga kom till tro genom en upplevelse av det ovanligare slaget: när han var tolv år bad en evangelist för honom och genast fick han sin syn tillbaka. 29.1.2025 kl. 13:27

Kolumn. Pensionen närmar sig, det är dags att ta en titt i backspegeln och fundera över hur samfälligheten förändrats ur ett språkligt perspektiv. Det var en utmaning för mig att 2002 börja jobba som samfällighetens translator. Övergången från näringslivet till den offentliga sektorn och kyrkans trygga famn bjöd på oväntade överraskningar och mina barn frågade om jag nu skulle få en egen ”tjänstekaftan”. 23.1.2025 kl. 10:54

matteus. Hon är tf kantor i Matteus församling och vill gärna spela tillsammans med dig! 29.1.2025 kl. 13:18

Kolumn. Ett av mina tidigare barndomsminnen är när jag sitter i min farmors vardagsrum på Drumsö och tittar på hennes juldekorationer i fönstret. Det var tre papperslyktor i rött och grönt. Tro, hopp och kärlek. Vackrast tyckte jag tro-symbolen var, den hade två färger, både grönt och rött, medan de andra två var endast röda. 29.1.2025 kl. 13:14