Religion: det konstiga

Bok. Serierna i antologin Opium för folket är skickligt tecknade men skildrar religion ur ett utifrånperspektiv. 4.4.2017 kl. 15:10

Serieantologin Opium för folket ger intryck av att vara ett ambitiöst projekt. Det intrycket baserar sig dels på att man mellan serierna sprängt in utskrivna samtal mellan personer som funderat på vad religion är, dels på att man samlat många av de stora namnen bland samtida serietecknare – bland annat Nina Hemmingsson, Ola Skogäng, Martin Kellerman, Anneli Furmark och Johan Unenge bidrar med serienoveller.

Jag slås ofta av hur visuellt tilltalande det är, men lika ofta av hur fjärmade många av upphovsmännen är från religionen. De som samtalar i text lyckas ge en lite mångtydigare bild av religion som fenomen. Serierna tyr sig däremot ofta till ett tryggt utifrånperspektiv – det handlar om judar i Ukraina på 1800-talet, om ett möte med en person som varit fast hos scientologerna i 25 år och om George Harrisons fascination för Hare Krishna. Allt det här är förvisso intressant på sitt sätt, men många av serienovellerna förmedlar en syn på religion som något främmande. Något som möjligen är farligt, något som man ägnar sig åt om man är lite mindre rationellt tänkade och intelligent än vanligt folk.

Religionshistorikern David Thurfjell – en av dem som deltar i det samtal som vi får läsa – säger det bra när han kommenterar frustrationen kring att man aldrig kan säga exakt vad en religions kärna är: ”Men religion är mänsklig kultur och kultur funkar inte på det viset, det är mycket mer flytande och föränderligt och mångbottnat än så.”

Bilden av religion som kultur, och framför allt som den egna kulturen, saknar jag i serienovellerna. De verkar, med ett fåtal undantag, vara tecknade av en generation som anser att relionen inte har något som helst med deras eget liv och deras egen kultur att göra. Kanske är det en hypotes som ligger dem allt för nära, men kunde man inte tänka sig att även jul- och påskfirande är ett slags opium för folket?

Bok: Opium för folket
Redaktör: Anna Lindman
Förlag: Kartago förlag 2016

Erika Rönngård

HALLÅ DÄR. Han är patrulledare i Munksnäs Spejarna och har fått lära sig både uteliv och sociala färdigheter genom scouterna. 25.3.2025 kl. 17:01

Kolumn. För 60 år sedan, då jag började skolan, höll man morgonbön varje dag. Då sjöngs det alltid någon andlig barnsång eller psalm. Några år senare, i samskolan, tågade alla elever varje morgon till festsalen för att delta i morgonsamlingen. 25.3.2025 kl. 16:58

Helsingfors. Det är fredag förmiddag och full fart i Drumsö kyrkas småbarnsutrymmen: stora och små leker, pratar, äter gröt, eller springer runt i gympasalen. Johannes församlings och Lauttasaaren seurakuntas nya tvåspråkiga familjecafé är i full gång. 11.3.2025 kl. 13:37

Kolumn. I många år kände jag att jag inte hörde hemma någonstans. Jag växte upp i södra Afrika, dit mina farföräldrar hade åkt för missionsarbete. När vi flyttade tillbaka till Finland hade jag länge svårt att svara på frågan varifrån jag kommer. 11.3.2025 kl. 13:30

Helsingfors. Hon tycker det aldrig är för sent för dop. Lördagen den 26.4 ordnar de svenska församlingarna i Helsingfors en öppen dopdag för den som vill döpa sig eller sitt eller sina barn. 11.3.2025 kl. 13:26

Ukraina. Att tända ett ljus känns som en liten sak, men det är något med ljus – det ger ändå en känsla av att något är lite bättre, säger ukrainska Iryna Gorkun-Silén om den ljuständning för Ukraina som Helsingfors kyrkliga samfällighet ordnade på treårsdagen av Ukrainakriget. 28.2.2025 kl. 20:47

HALLÅ DÄR. Hon startar en ny barnkör i skolorna i vår. – Att sjunga i kör är en bra form av gemenskap, det motverkar ensamhet, säger hon. 28.2.2025 kl. 21:10

Kolumn. Det ingår i mina arbetsuppgifter som diakoniarbetare att på torsdagar hjälpa till med matutdelningen AndreasHelps i Helsingfors. Mathjälpen har redan pågått i tio års tid. 28.2.2025 kl. 21:06

Helsingfors. Genom sina kläder vill Elin Riska peka på Gud. – Idén med Jesusmerch kom från mitt kompisgäng. Vi tänkte att det skulle vara roligt med en slags team-skjorta, ”partner looks” för oss. Då vi började idéa fram merchen tog jag pennan i handen och slutligen kom vi gemensamt fram till sloganen ”Created for His Glory”. 11.2.2025 kl. 19:38

HALLÅ DÄR. Både hon och hemkyrkan Matteus jubilerar 40 år i år. Som kyrkvaktmästare i Matteuskyrkan får Gerlin-Ontronen fira jubileum hela året eftersom också Matteuskyrkan själv firar 40 år i år. 11.2.2025 kl. 19:32

Kolumn. Hur härligt är det inte att få flytta in i nya och egna utrymmen! Det fick vi i Matteus församling uppleva när Matteuskyrkan invigdes 24.2.1985 på Mattiasdagen. 11.2.2025 kl. 19:28

Helsingfors. Jean Nubaha Banyanga kom till tro genom en upplevelse av det ovanligare slaget: när han var tolv år bad en evangelist för honom och genast fick han sin syn tillbaka. 29.1.2025 kl. 13:27

Kolumn. Pensionen närmar sig, det är dags att ta en titt i backspegeln och fundera över hur samfälligheten förändrats ur ett språkligt perspektiv. Det var en utmaning för mig att 2002 börja jobba som samfällighetens translator. Övergången från näringslivet till den offentliga sektorn och kyrkans trygga famn bjöd på oväntade överraskningar och mina barn frågade om jag nu skulle få en egen ”tjänstekaftan”. 23.1.2025 kl. 10:54

matteus. Hon är tf kantor i Matteus församling och vill gärna spela tillsammans med dig! 29.1.2025 kl. 13:18

Kolumn. Ett av mina tidigare barndomsminnen är när jag sitter i min farmors vardagsrum på Drumsö och tittar på hennes juldekorationer i fönstret. Det var tre papperslyktor i rött och grönt. Tro, hopp och kärlek. Vackrast tyckte jag tro-symbolen var, den hade två färger, både grönt och rött, medan de andra två var endast röda. 29.1.2025 kl. 13:14