Kaurismäkis Kristina drivs av begär

film. RECENSION. Regissören Mika Kaurismäki sällar sig till den skara som mest av allt tycks fascineras av drottning Kristinas sexualitet. 14.12.2015 kl. 12:34

Drottning Kristina, en av 1600-talets starkaste och mäktigaste europeiska kvinnor, vem var hon? Frågan har förundrat och fascinerat otaliga forskare och konstnärer, och i filmen Tyttökungingas ger regissören Mika Kaurismäki sin tolkning.
Han porträtterar en mångbottnad kvinna, begåvad, passionerad, oerhört stark och viljekraftig men också skör. Men samtidigt sällar sig Kaurismäki tyvärr till den skara som mest av allt tycks fascineras av drottningens sexualitet och gör denna sexualitet till nyckeln som ska öppna upp för all annan förståelse av hennes liv. I den meningen förminskar Kaurismäki både sina ambitioner och den Kristina som han väl ändå har för avsikt att framställa som den sin tids banbrytande feminist hon var. Och det förargar.

Kristinas sexuella identitet är inget det bland forskare råder konsensus kring, ändå drivs Kaurismäkis Kristina av sitt begär till sin hovdam Ebba Sparre. Nu framstår det som att Kristinas intresse för Descartes filosofi, hennes motvilja mot den lutherska ortodoxin och hennes slutliga abdikering 1654 (och konvertering till katolicismen) främst fick sin näring ur denna påstådda passion och olyckliga kärlek.

Tornedalsfödda skådespelaren Malin Buska i huvudrollen gör verkligen det mesta av manuset och mycket tack vare henne blir filmen ett levande konstverk som lämnar avtryck. Filmen spelades in i Åbo vintern 2014 och visst är det roligt att få se praktfulla Åbo domkyrka och slott i en så här stor produktion. Att en storfilm om en av Sveriges mäktigaste drottningar spelats in i just Åbo av en finsk regissör får mig som åskådare att känna mig delaktig i ett historiskt skeende.
Christa Mickelsson


FILM
Tyttökuningas
(The Girl King)
Regi: Mika Kaurismäki
I rollerna: Malin Buska, Sarah Gadon, Michael Nyqvist, Laura Birn

Christa Mickelsson
Veera Aalto

Kolumn. Jag stiger ut genom den lilla dörröppningen på båten, sätter min fot på bryggan. Den gungar i de skvalpande vågorna, träet knarrar. Vidare, upp mot ön. Solen gassar, den säregna doften av träd blandat med grus möter mig. 29.5.2024 kl. 20:25

Kolumn. Jag erkänner. Ibland tar jag vissa saker för givet. För en tid sedan läste jag om människor som lever i svåra förhållanden och som blir förföljda på grund av sin tro. Nik Ripken berättar hur han reste i olika länder där de kristna möter svår förföljelse. 10.5.2024 kl. 20:19

HALLÅ DÄR. Han är en musicerande verksamhetsledare på Svartholmen i sommar. 10.5.2024 kl. 20:17

SJÄLAVÅRD. Anne Koivula drömmer om en församling som är själavårdande i sin karaktär. Hon hoppas att kyrkans olika gemenskaper skulle vara så vänliga och ärliga att att man vågar söka sig till dom också när det känns tungt i livet. 10.5.2024 kl. 20:15

Helsingfors. Nu döps fler barn i Helsingfors, liksom tonåringar som döps i samband med skriftskolan. 24.4.2024 kl. 17:16

Kolumn. I februari öppnades Johannes vardagsrum i Tomaskyrkan i Mejlans. En plats för vardagsgemenskap och samvaro. Ett utrymme för olika aktiviteter också över generationsgränserna 22.4.2024 kl. 17:08

HALLÅ DÄR. Som utbildad klass- och slöjdlärare samt grafisk designer vet Edit Koskinen hur svårt men viktigt det är att vara tydlig i sin kommunikation. Hon vikarierar som informatör i Petrus församling. 22.4.2024 kl. 17:04

Helsingfors. Beni Karjalainen vet hur det är att vara ensam, men också hur det går att komma ur ensamheten. Årets Gemensamt ansvar-kampanj samlar in pengar för att motarbeta ungas ensamhet. 12.4.2024 kl. 18:56

Kolumn. I en klassisk karikatyr återges en europé som passerar en grupp afrikaner och ömkar sig över de stackars fattiga människorna. Afrikanerna och sin sida tycker synd om europén som är ensam och inte har vänner. 12.4.2024 kl. 18:52

Helsingfors. Hon har skrivit musiken till verket Varde ljus! som framförs av Helsingfors svenska kyrkosångsförbunds körer söndagen den 21.4 kl. 18 i Matteuskyrkan. 12.4.2024 kl. 18:45

Helsingfors. Vad kan vi göra för att underlätta livet för våra församlingsbor – och hur kan vi göra det tillsammans? Här började samarbetet kring Matteus Afterwork. 28.3.2024 kl. 12:25

Kolumn. En gång om året brukar jag regrediera från ansvarsfull fader och förman till tonåring, eller kanske rättare sagt ung vuxen, och själv bli ung på nytt. Det handlar om den årliga skidresan som ordnas av den lokala församlingen, i vilken jag nuförtiden deltar tillsammans med mina barn. 28.3.2024 kl. 12:20

Johannes. Axel Sippel har själv varit aktiv i Johannes församling varje sommar sedan den egna skriftskolan. Han gör civiltjänst i Johannes församling. 28.3.2024 kl. 12:14

Kolumn. Med poddar följer också en frestelse att försöka maximera varje vaken stund med lärdom, att fylla varje ledig stund med jakten efter mera kunskap. 15.3.2024 kl. 14:02

Helsingfors. Harriet Kolehmainen är en av över 50 medverkande i passionsspelet Via Crucis som uppförs på Senatstorget på påskafton. ”Föreställningen är för alla nyfikna som är öppna inför nya upplevelser.” 15.3.2024 kl. 14:11